Låt mig inleda med att lägga ut ett faktum här, rakt på bara: DC Comics har alltid varit och kommer med största sannolikhet alltid att vara ett töntigare alternativ till Marvel. Det är så världsordningen ser ut bara, det är inget att gnälla över. Trots det bestämde jag mig förra hösten för att göra några trevande försök i mörket att ta till mig DC och deras lätt präktiga karaktärer. Blue Beetle var ett första försök som kändes måttligt lyckat. Infinite Crisis var ett annat försök, som jag ärligt talat inte riktigt kunde ta till mig då jag inte riktigt förstod vad som hände. Ett tredje försök, för skam den som ger sig, gjorde jag med Green Lantern, som kan sammanfattas som DC:s variant på Marvels Nova Corps. Galaktiska rymdpoliser alltså. Jag gillar ju rymd, så det kändes väl rätt lämpligt.

Green Lantern – Rebirth är något av en rättelse och en omarbetning av en längre föregående story, där DC valde att låta den populäraste Green Lantern – Hal Jordan – förvandlas till en skurk som förstör hela Green Lantern Corps och slutligen blir ett hämndens spöke. Som jag förstått det tyckte fansen att allt det här var rätt värdelöst och krävde upprättelse. Geoff Johns var mannen som blev tilldelad den smått otacksamma rollen att fixa ihop allt igen. Utan att vara alltför insatt i härvan innan Rebirth så skulle jag vilja påstå att han gjorde ett helt ok jobb med det, samtidigt som han lägger en bra grund för oss som inte kan så mycket/något alls om lanternorna. Visst, det är en hel massa trådar och gästspelande hjältar och skurkar som susar förbi, men i det stora hela så bjuder Rebirth på en riktigt nice comebackhistoria som öppnar för en hel del lovande uppföljningshistorier (däribland Sinestro Corps War). Fint ritat av Ethan Van Sciver är det också. Så, sammanfattningsvis, om du precis som jag bestämt dig för att bredda serievyerna så finns det betydligt sämre ställen än Green Lantern att börja på.

Trackback-adress