Arkiv för december 2010

Recensioner

Superman #706

onsdag 22 december, kl 18:52 av 0 kommentarer

Super706Impulsköp i seriebutiken: en Stålmannen-tidning med G Willow Wilsons namn på omslaget (omslag av John Cassaday f ö)? Taget! Och det är jag glad att jag gjorde. En done-in-one-historia utan en massa kontinuitetsbagage och med en av mina Stålis-favorit-bifigurer, Perry White, i huvudrollen. Tydligen så är detta ett mellannummer i en pågående storyline, vilket passar mig utmärkt.

Det är inte ofta min civila identitet som journalistikforskare överlappar med min identitet som seriefan, men Superman #706 ger mig tillfälle till en del igenkännade skratt. Temat är nämligen att traditionella dagstidningen Daily Planet utmanas av en blogg som påstår sig ha a) bevis för ekonomiska oegentligheter på Daily Planet, samt b) paparazzi-foton på Stålis och Lois Lane i en genant position… så det är upp till chefredaktör White att ta tag i situationen, vilket han gör med gammaldags bravur. Det här är ett kul nummer med glimten i ögat som följer trenden att göra superhjälteseriernas verklighet åtminstone snäppet lik vår egen – Whites handfallenhet och kompletta ignorans inför s k nya medier är en smula rörande och en del tycker säkert den är överdriven, men enligt mina erfarenheter skulle man lätt kunna byta ut White mot vilken verklig tidningsredaktör av den gamla stammen som helst och få sig till livs ännu mer hårresande uttalanden och ännu mer bastant okunnighet. Whites ’allierade’ i hela affären, den nyanställde fotografen Sandeep, är också en charmig figur som gärna får bli ett mer permanent inslag i Stålis bifigurs-galleri – och upplösningen på hela affären är även den snitsig och trovärdig på ett slags Hollywood-meets-real-life-plan. Illustratören Amilcar Pinna har jag inte kommit i kontakt med förut, han är en del av ’South American Invasion’, d v s alla de serieillustratörer som på senare år kommit från Sydamerika (främst Brasilien) och den starka egna serietraditionen där. Hans stil är nån slags blandning av M K Perker och Jamie McKelvie, väldigt disciplinerade linjer, snudd på överstiliserat ibland, något som förstärks av den skickliga men grälla färgläggningen av Rod Reis.

Känner ni för en kul Stålis-historia i Superman Family-traditionen (fast bra), plocka för all del upp Superman #706!

Manus: G Willow Wilson
Illustration: Amilcar Pinna
Färgläggning: Rod Reis
Förlag: DC
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Allmänt /Nyheter och tips

Live (nästan): Fear Itself, Marvels 2011-event

tisdag 21 december, kl 19:47 av 6 kommentarer

De senaste veckorna har vi sett hints i Marveltidningarna om årets stora event, som ska kicka igång i april. Och idag – kl 12.00 New York-tid – ordnade Marvel en presskonferens på Midtown Comics (i skuggan av Empire State Building) där årets event tillkännagavs. Joe Quesada, Tom Brevoort och Alex Alonso var där, och Matt Fraction deltog via videolänk från Portland. Hela presskonferensen strömmades också via nätet så för Shazams räkning bänkade jag mig framför datorn – här kommer en sammanfattning!

fear_itself

Joe Q öppnade presskonferensen med att prata om att det är tuffa tider. Ekonomisk kris, terrorism, miljöförstöring, och allra mest rädsla – rädsla för det okända, rädsla för det man inte kan kontrollera eller förutsäga, rädsla rädsla rädsla. Därför kommer årets Marvel-event vara Fear Itself, som av Matt Fraction beskrevs som ”The Marvel Universe versus The God of Fear”. ”The more people fear, the more the heroes fear, the stronger he gets.” Precis som Secret Invasion blir det en 7-delars core-titel som bär upp eventet, signerad Matt Fraction och Stuart Immonen (med hjälp av Wade von Grawbadger och Laura Martin). Ed Brubaker kommer skriva (Scot Eaton ritar) en prolog för Fear Itself som utspelar sig under andra världskriget med Captain American och Invaders, som lägger grunden för Fear Itself i det moderna Marvel-universat. Joe Q, Axel och Tom drog många paralleller till Civil War, och menade att Marvel alltid är som bäst när den verkliga världens händelser på något sätt speglas i serierna, och att denna spegling av vår egen samtid är en mycket viktig del av Fear Itself (just detta var ju väldigt tydligt i Civil War, som ni kanske minns kom den mitt i värsta terror-skräcken när ’välja sida’ var en viktig del av den politiska skrämselretoriken).

Axel Alonso och Tom Brevoort utlovade en ambitionsnivå i stil med Civil War och Secret Invasion, d v s i princip alla Marvel-titlar ska påverkas (i kontrast till mer småskaliga Siege – Brevoort sa att man låtit bli att ha ett stort Marvel-event 2010 just för att bygga upp inför Fear Itself) och vi kan räkna med större kontinuitetsförändringar både här och där. Under presskonferensen nämndes X-men, Dracula, Hulk, Spider-Man och Captain America (Brevoort utlovade bl a en specialskriven Brubaker-historia där Steve Rogers kanske, kanske kommer tillbaka som Captain America – eller så kommer nåt annat stort hända med Cap-delen av Marvel-universat) som viktiga figurer. ”Some are worthy” sa Fraction i en kryptisk tagline, så vi kan räkna med att det under eventets gång kommer avslöjas exakt vilka hjältar som är värdiga att stå emot God of Fear – även om Brevoort och Alonso också antydde att man inte behöver ha superkrafter för att vara värdig. Vidare nämndes det att upprinnelsen till Fear Itself är att en stor hemlighet i Marvel-universat (antagligen då med rötter tillbaka till andra världskriget) avslöjas, och ingenting kommer vara detsamma efter det (har vi hört det förut?). Det utlovades överraskande allianser mellan figurer som kanske inte möts så ofta i Marvel-universat.

Andra små informationsbitar var att figuren Phobos (guden Ares rädsleframkallande lille son) såklart kommer spela en viktig roll, så att hålla ett öga på Secret Warriors är nog ingen dum idé. Andra Marvel-bifigurer som kommer dyka upp är Captain Britain och skurken Nightmare.

Följ hashtagen #FearItself på Twitter för att kolla kommentarer från både fans och skapare! Comic Book Resources har sin rapport från presskonferensen här. Vad tror ni om detta event då, kära Shazam-läsare? Om idén, om kreatörerna, om hela grejen? Bra eller anus?

EDIT: La till en marknadsföringsbild från Marvel.com.

EDIT: En exklusiv intervju med Alonso och Brevoort på CBR där de berättar lite mer om Fear Itself finns här.

Skriv en kommentar
Recensioner

Amazing Spider-Man #650

måndag 20 december, kl 23:02 av 10 kommentarer

ASM650VARNING! FÖLJANDE RECENSION INNEHÅLLER REJÄLA SPOILERS!

Så var den här då, Spindelmannens nya dräkt… designen kan man diskutera, jag tycker den mest ser ut som nåt som man plockat från nya Tron-trailern, men storymässigt måste jag säga att det funkar bra. En liten förklaring av creative team- och kontinuitetsläget först bara:

I och med nya arcen Big Time, där Peter Parker efter deppfesten Grim Hunt för en gångs skull har lite flyt, har Dan Slott tagit över författandet från Joe Kelly och Humberto Ramos tar hand om illustrationerna. Ramos har en lite Bachalo-liknande, cartoonig stil med tydliga mangainfluenser som jag egentligen inte gillar särskilt mycket, men jag måste säga att stilbytet passar storyn: Michael Larks mer realistiska och murriga stil passade extremt väl i Grim Hunt men nu när det är dags för Peter Parkers liv att byta riktning åt betydligt mer positivt håll (drömjobb, ny flickvän, etc – vi fattar såklart att det här kommer gå åt skogen med en sång till slut, men låt stackars Peter njuta medan han kan!) passar faktiskt Ramos stil riktigt bra, det verkligen syns att det här är en mer upbeat arc än den förra. Återigen visar alltså ASM:s redaktörsteam att de verkligen förstår sig på hur man ska varva författare och illustratörer.

Fortsätt läsa Amazing Spider-Man #650

Manus: Dan Slott
Illustration: Humberto Ramos
Tusch: Carlos Cuevos
Färgläggning: Edgar Delgado
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Shazams årskrönika 2010, del 4

måndag 20 december, kl 08:30 av 0 kommentarer

Stackars min Shazam-kollega Rikard som inte haft så många wow-upplevelser i år, för det har då jag sannerligen haft! Från klockrena album via högkvalitativa ongoings till intressanta återutgivningar måste jag säga att 2010 har varit ett bra serieår för mig. Inte minst har jag vidgat mina vyer genom att följa mina bloggkollegors rekommendationer lite mer, hade det t ex inte varit för Ferdinand hade jag helt missat helschyssta skräckminiserien Ghost Projekt från Oni.

Scalped34Bästa enskilda nummer: Som alltid en svår kategori eftersom jag är en sån som gillar arcs mer än enskilda nummer. Men ibland smäller det till med enstaka nummer som verkligen berör. Jag fick t ex rysningar när jag läste Sweet Tooth #16, och de Frazer Irving-illustrerade numren av Batman & Robin i år (#13-15 och en liten bit av #17) var så snygga – och välskrivna – att man baxnade. Men utmärkelsen går ändå till Scalped #34, ett nummer jag läst om flera gånger sen det kom ut. Det innehåller kulmen på två viktiga storylines från senaste året: Dashs uppgörelse med Diesel och Lincoln Red Crows uppgörelse med sina gangsterallierade/rivaler Hmong (#34 är sista numret i arcen The Gnawing). I båda fallen är berättandet så hårdkokt att man kan knäcka nötter med det – naket, brutalt och särskilt i Dashs fall oerhört sorgligt. Just när du inte trodde att han kunde sjunka djupare…. Jason Aaron skriver verkligen skiten ur den här tidningen månad efter månad, men #34 sticker ändå ut som ett alldeles extra bra och gripande nummer. Fortsätt läsa Shazams årskrönika 2010, del 4

Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: Mystery #1-4

söndag 19 december, kl 13:04 av 2 kommentarer

mysteryI och med att jag halkat efter rätt ordentligt i läsandet av de (numera rätt få) lösnummer som jag fortfarande prenumererar på så kommer jag framöver att recensera en del kompletta arc:s istället för enskilda nummer. Först ut blir Ultimate Comics: Mystery som är den direkta fortsättningen på Ultimate Comics: Enemy. Enemy var enligt mig en av de bättre miniserierna under 2010 med ett fartfullt manus av Brian Michael Bendis och riktigt fina illustrationer av Rafa Sandoval. Kort sammanfattat så drabbas New York, Roxxon, Baxter Building och flera hjältar av mystiska attacker av okänt ursprung, och var för sig så börjar delar av Fantastic Four, Spider-Woman, Spider-Man, Nick Fury med flera att försöka ta reda på vad eller vem som ligger bakom attackerna. Med exakt samma kreativa team ombord för Mystery så har mina förväntningar varit relativt höga, även trots att Mystery egentligen bara är mittpartiet i en trilogi som avslutas med Ultimate Comics: Doom (som kommer nu i december).

Handling: Mystery är som sagt en direkt fortsättning på Enemy där Spider-Man, S.H.I.E.L.D., Spider-Woman och Fantastic Four (eller snarare Fantastic Three pga det som skedde i Enemy) försöker ta reda på anledningen bakom de attacker som drabbat dem alla. I Mystery introduceras även Captain Marvel och den unga Rick Jones som skickats av The Watchers of the Universe för att varna för en kommande katastrof. Genom de fyra numren knyts sedan de olika handlingarna samman så att Spider-Man och Spider-Woman (som här är en kvinnlig klon av Peter Parker) försöker ta reda på vad Roxxon egentligen har att göra med attackerna samtidigt som FF och Nick Fury drabbar samman med Captain Marvel och Rick Jones. Allt eftersom kommer vi lite närmare orsaken till de mystiska attackerna, men i det stora hela så lever Mystery upp till namnet, och vi lämnas med en massiv cliffhanger som tas vidare i Ultimate Comics: Doom.

Fortsätt läsa Ultimate Comics: Mystery #1-4

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Rafa Sandoval
Färgläggning: Matthew Wilson
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Allmänt

Law and the Multiverse

fredag 17 december, kl 10:32 av 1 kommentar

Snubblade igår (via Staffars Twitter tror jag) över en smått briljant blogg. Law and the Multiverse drivs av två stycken amerikanska advokater som på bloggen analyserar hur personer med superkrafter skulle hanteras av det amerikanska rättsväsendet. Till exempel, räknas det som mordförsök om Pyro försöker elda upp Wolverine, trots att han med största sannolikhet kommer att överleva? Detta och mer får du som sagt svar på hos Law and the Multiverse. Väl värt ett besök.

Skriv en kommentar
Recensioner

Spirous äventyr 50: Zarkonerna anfaller

torsdag 16 december, kl 21:40 av 2 kommentarer

spirou50_zarkonernaSpirou är en klassiker bland de fransk-belgiska klassikerna. Franquins Spirou gick nyligen i Fantomen och Egmont håller på med en återutgivning av Franquins Spirou och  ännu äldre versioner. Jag läste en del Spirou när jag var yngre och gillade verkligen serien. När den nyligen gick i Fantomen så tyckte jag att den var sådär. Den hade iofs åldrats med värdighet men jag skummade oftast igenom äventyren. Inte ens Buddhas fånge som jag gillade när jag var yngre var så bra som jag mindes vilket iofs är fallet med det mesta man återser. Jag har inte läst några av de senaste Spirou-albumen i den vanliga serien, det jag läst om dem har inte varit så positivt överlag. Däremot är de specialserier som ges ut i bl.a. Frankrike och Tyskland intressantare. Emile Bravos berättelse om hur Spirou blev Spirou är ett mästerverk och jag hoppas att Fabien Vehlmann och Yanns Operation Fledermaus som ligger i läshögen och tidsmässigt är en fortsättning kommer att vara nästan lika bra.

Fortsätt läsa Spirous äventyr 50: Zarkonerna anfaller

Manus: Fabien Vehlmann
Illustration: Yoann
Färgläggning: Hubert
Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Mig blir du snart kär i

onsdag 15 december, kl 22:38 av 3 kommentarer

mig-blir-du-snart-kar-iVi skriver inte så mycket om svenska serier här på Shazam men nu är det dags för en svensk mainstreamserie. Vafalls tänker kanske då du som läser. Nanna Johansson hör ju hemma i alternativseriefacket. Faaan heller som Lacken skulle ha sagt. I Sverige är politiska serier det vanligaste vid sidan av alla humorstrippar. När jag läser Nanna Johansson får jag flera gånger en känsla déjà vu och kommer att tänka på Sara Granér, Liv Strömquist och Nina Hemmingsson. Nanna Johansson har tidigare gett ut albumet Fulheten och framförallt hennes enrutingar har synts lite här och där. Mig blir du snart kär i handlar om egocentrism.

Just känslan av déjà vu drar ner helhetsintrycket eftersom Mig blir du snart kär i påminner om andra alster med liknande teman. Att vända normer upp å ner är inte något nytt och jag känner en viss leda. Men. Mig blir du snart kär i träffar för det mesta rätt och är ett intelligent album som till stora delar är roligt, skrattet fastar dock ofta i halsen. Jobbigast blir det givetvis när man i vissa delar känner igen sig själv och det vill man helst inte göra. Det är inte de finaste delarna av att vara människa som skildras. Enrutingarna är träffsäkra med vassa repliker. Uppfinningsrikedomen för roliga grejer är stor, i slutet finns bilder från Nanna Johanssons utställning (antar jag) Fullivs med burkar betitlade Svamp (som i underlivet) och Jävligt krossade tomater. Allra bäst är dock redskapet för att avgöra om något är kukarkitektur. Överlag är det kul, absurt och otrevligt. En bra mainstreamserie.

Illustration: Nanna Johansson
Förlag: Kolik förlag
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Allmänt

Chaaarge!

tisdag 14 december, kl 17:33 av 2 kommentarer

galactus_rides
Via GogDog.

Skriv en kommentar
Recensioner

Superboy #1-2

tisdag 14 december, kl 15:30 av 0 kommentarer

Superboy1I vår intervju med Jeff Lemire för ett tag sen fick vi veta att han var ett stort DC-fan och såg fram emot möjligheten att ta sig an några DC-figurer som författare. Den möjligheten har han nu fått med besked då han skriver backupserien The Atom för Adventure Comics och nu också även en ny ongoing med Superboy.

För er som inte hängt med i Stålis-kontinuiteten sen 1993 så är Superboy alltså en klon av uppbyggd av genetiskt material från Stålmannen och Lex Luthor, med ungefär samma krafter som Stålis själv och med tillhörande funderingar kring vad det innebär att vara både hjälte och människa. Han har antagit identiteten Conner Kent, Clark Kents kusin, och framlever sina dagar som de facto-adopterad på Ma Kents bondgård utanför Smallville. Ett corny upplägg som man efter en livstid förslösad på att konsumera superhjälteserier tycker är helt normalt med andra ord. Vad kan ett geni som Jeff Lemire göra med denna lite halvobskyra figur (han bar upp en egen tidning för tiotalet år sen men har sen dess fört en tillvaro som B-listesupport i diverse DC-titlar med tonårstematik)? Man hoppas på superhjältande och tonårsdrama a la TV-serien Smallville, fast bra.

Fortsätt läsa Superboy #1-2

Manus: Jeff Lemire
Illustration: Pier Gallo
Färgläggning: Jamie Grant
Förlag: DC
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...