Riddarna av Kelodia är de tappraste och ädlaste man kan hitta i landet. Tillsammans har Sir Bertwald, Sir Ralphus, Sir Gulliver och Sir Indrid beskyddat kung Michael och slottet Erskine från många hot och fasor…men nu är deras guldålder över. Efter ett lömskt anfall av barbarkungen Brutus Gargus av Pendergast dödas kungen och de flesta av hans undersåtar och slottet förvandlas till en ruin där de en gång så tappra riddarna av Kelodia fortfarande huserar ett år efter tragedin. Apatiska, självmordsbenägna, uppgivna och lättirriterade. Men en vacker dag anländer ynglingen Percival på en vit springare på jakt efter de ädlaste och tappraste riddarna i landet. Han kommer från en liten by i Gröna dalen som terroriseras av den ondskefulle magikern Cyril the Black och hans vidriga drakar och han ber riddarna av Kelodia om hjälp att befria dalen från denna ondska. Riddarna beslutar sig för att ge sig av på ett sista äventyr, trots att alla är övertygade om att unge Percival pratar i nattmössan, för alla vet ju att magiker och drakar bara finns i sagorna…eller?

Som av en händelse råkade jag se Max Landis första film Chronicle (2012) för inte så länge sedan och kunde raskt konstatera att det var en av de bästa filmerna om människor med superkrafter jag sett. Förutom Chronicle ligger Landis även bakom filmerna American Ultra och Victor Frankenstein samt TV-serieversionen av Douglas Adams Dirk Gently’s Holistic Detective Agency och han har även lämnat avtryck i serietidningsbranschen, så pass mycket att han fick en Eisnernomiering i år för maxiserierna Superman: American Alien och Green Valley.

Precis som i Chronicle, som är en skön mix av ”found footage” och superhjältegenren, så blandar Landis två olika genrer även i Green Valley, nämligen fantasy och science fiction. Utan att spoila för mycket så är den ondskefulle magikern Cyril the Black ingen magiker utan den notoriske förbrytaren och lycksökaren Douglas Christy som stulit en tidsmaskin och hans ”drakar” är i verkligheten livs levande dinosaurier som Douglas plockat med sig på sina tidsresor och som han använder som vakthundar och lydiga husdjur. Green Valley vältrar sig i klassiska troper från bägge genrerna men utan bekostnad på seriens uppbyggnad och den perfekta dynamiken mellan de tappra riddarna av Kelodia.

På flera sätt känns hela serien på nio nummer som ett färdigt filmmanus och det är lätt att dra paralleller till Mark Millars verk, fast Green Valley är inte lika lättköpt eller cynisk och saknar också känslan av ”skratta hela vägen till banken” som karaktäriserar flera av Millars alster, framförallt MPH och Chrononauts. Där Landis briljerar är som sagt i skildringen av riddarnas väldigt olika personligheter som både ger upphov till skratt och ibland djupaste allvar. Framförallt gillar jag Sir Bertwald som inte bara misslyckats med att beskydda sin kung och hans undersåtar utan även förlorat sin blivande hustru och Sir Gulliver som envist hävdar att han både mött och besegrat drakar under sina äventyr men som fegar ut totalt när han träffar på Cyrils bestar.

Green Valley är verkligen ingen märkvärdig berättelse men en mycket underhållande serie för stunden som jag verkligen rekommenderar om du är sugen på en avslutad serie i snygg förpackning och har en slant över så här i juletid. En perfekt julklapp till någon i familjen som inte brukar läsa serier och dessutom är den riktigt snyggt tecknad av Giuseppe Camuncoli (Amazing Spider-Man).

Trackback-adress