”Jag är bara så trött, jag orkar inte mera.
Jag bara… Jag bara äter och kräks, äter och kräks om och om igen hemma.
Jag försöker att inte tänka på hur mycket jag vill dö men huvudet bara planerar och planerar på egen hand och då skär jag mig för att det ska sluta och jag orkar bara inte mer nu!”

Jorunn lider av ätstörning och självskadebeteende. Det har en utredning slagit fast. Läkarna tror dock att en inläggning skulle göra det värre och menar att eftersom Jorunn nu har kontakt med öppenvården så får hon avvakta tills de hör av sig. Problemet är bara att de aldrig hör av sig och Jorunn blir bara sämre och sämre tills hon inte ser någon annan utväg än att ta sitt liv…men ändrar sig i sista minuten och med hjälp av sin partner Robin läggs hon till slut in. Att få rätt vård är dock inte gjort i en handvändning och Jorunn slussas fram och tillbaka mellan olika delar av psykvården allt medan mörkret inom henne förtär henne.

Therese Moberg är snart färdig psykolog och Muren (utgiven av Epix Förlag) är hennes första seriebok. Förutom ett år på KV Konstskola i Göteborg så är hon mestadels självlärd och började arbeta med boken 2017. Det är ett mycket imponerande debutverk som både visar upp den förtvivlade hjälplösheten hos en ung människa som lider av psykisk ohälsa men också vägen ut, för med hjälp av nya och gamla vänner och rätt vård börjar Jorunn äntligen den mödosamma resan tillbaka till ett normalt liv.

Genom hela boken briljerar Therese när det gäller att skildra Jorunns ångest och krackelerade självbild med expressiva bildlösningar och sublima vattenfärger. När ångesten tar över hennes medvetande blir vardagen färg- och konturlös. De vänner hon tyr sig till under sjukdomsvistelsen, såsom vårdaren Navid och den inlagda Astrid, får verklig gestalt när de sträcker ut en hjälpande hand eller bara ett öra som orkar lyssna och Therese använder sig också av pratbubblorna för att visa på olika känslotillstånd: antingen förvandlas texten till en ihoptryckt ohörbar massa eller så blir den skev och hotfull.

Varje kapitel avslutas med en stark dikt om den omskakande resan och Therese visar också hur psykisk ohälsa påverkar nära och kära där skam, skuld och dåligt samvete tär på en relation. En mycket stark och viktig debut som jag varmt rekommenderar!

Trackback-adress