Efter ett par tunga jobbdeadlines och en resa till Bulgarien är det nu dags för mig att jobba mig tillbaka in i seriematchen igen. Det gör vi bäst med en megarecension av ytterligare fem nya DC-förstanummer, eller hur?
Resurrection Man – Britterna Dan Abnett och Andy Lanning hoppar från Marvel, där de ju gör sitt mesta jobb, till DC med en ny version av en figur de en gång uppfann åt DC: Mitch Shelley, The Resurrection Man. Resurrection Man har den något aparta superkraften att när han dör så vaknar han snart upp med en ny superkraft (och stackars Mitch dör ofta, osårbarhet verkar inte vara en kraft han någonsin har på repertoaren). Det ser på papperet ut som ett perfekt upplägg för lite mörk och samtidigt trippad superhjälteunderhållning med lite lagom djupa reflektioner över död och identitet och såna saker. Det var i alla fall så jag mindes det sena 1990-talets Resurrection Man, men i det här numret varar det mörka och existentiella i exakt 8 sidor, innan resten av numret tas upp av en lång fajtscen mellan Mitch och en demon. Trå-kigt! Blasé som jag är efter år av populärkulturkonsumtion tycker jag dessutom att den antydda ramhandlingen med ”ett krig mellan himmel och helvete” känns ungefär lika originell som baksmälla på nyårsdagen. Lägg till detta Fernando Dagninos helt ordinära och ibland rentav tillkämpat ”mörka” illustrationer och vi slutar med en New 52-titel som måste klassificeras som tämligen svag även i ett redan svagt startfält. Betyg: Två minus. Fortsätt läsa The New 52 * 5
Illustration: Fernando Dagnino (Resurrection Man), Cliff Chiang (Wonder Woman), J H Williams (Batwoman), Moritat (All-Star Western), Mikel Janin (Justice League Dark)
Färgläggning: Santi Arcas (Resurrection Man), Matthew Wilson (Wonder Woman), Dave Stewart (Batwoman), Gabriel Bautista (All-Star Western), Ulises Ariola (Justice League Dark)
Förlag: DC
Betyg: 2- (Resurrection Man), 2 (Wonder Woman), 3+ (Justice League Dark), 4 (Batwoman), 4 (All-Star Western)/5
Såhär i skuggan av DC:s relaunch har Marvel gjort en omstrukturering av sina Ultimate-titlar efter den 
I Frankenstein, Agent of S.H.A.D.E. teamar två av DC:s indie-alibis upp: författaren Jeff Lemire och illustratören Alberto Ponticelli (mest känd från sorgligen nedlagda 
Sommaren är här och med den Marvel-blockbusters både på bio och i serieform. Årets stora event har som sig bör ett toppat lag: manus av Matt Fraction, illustrationer av Stuart Immonen (med benägen assistans av tuscharen Wade von Grawbadger) och färgläggning av mästarinnan Laura Martin. Fläskigt ögongodis så långt man ser – och det finns mycket utrymme för fläsk i denna dubbelstorleksinledning (44 sidor serier istället för de gängse 22).
Så sparkar det alltså igång, 
Age of X Universe är en liten Age of X-tie-in, en tvådelars miniserie (eller kanske novellserie är ett bättre ord) där Simon Spurrier och Jim McKann i ett par kortare historier ger oss en bild av hur Age of X-universat ser ut (därav titeln, får man anta) utanför Fortress X kraftsköldar.
Det ska omedelbart erkännas att det är en mycket otacksam uppgift att vara den andra Batmantidningen att recenseras en vecka då 
