Hi there true believers. Nu är vinnarna i Shazams Wolerine-tävling utsedda!

Förstapriset går till Rickard Håkansson i Katrineholm. Du vinner ett ”X-men Origins Wolverine”-linne + 2 biobiljetter. Stort grattis!

Övriga vinnare som får ett varsitt linne är:
Dennis Nydahl, Lindome
Joachim Person, Bromma
Jens Zingmark, Järfälla
Ida Rohman, Lysekil

Grattis alla vinnare. Priserna kommer att komma med posten i nästa vecka. Vi vill även passa på att tacka alla som har varit med och tävlat. Mer tävlingar utlovas i framtiden

Efter att både Jonas och Ferdinand har sagt sitt om Marvels senaste mutant-rulle, X-Men Origins: Wolverine, så ska jag också bidra med mina tankar om denna film. Till en början ska jag säga att jag hade rätt höga förväntningar på filmen, och med tanke på den strida ström av riktigt bra filmer som Marvel fått till på senare år av sina karaktärer så känns det rätt naturligt att förvänta sig något extra av Gavin Hoods filmning av Wolverines bakgrundhistoria.

Men tyvärr så faller filmen ganska platt, och istället för att bli en fantastisk filmupplevelse med en riktig badass Wolverine i fokus får vi här en rätt hyfsad actionfilm av dussinmodell. Inte riktigt vad jag hade väntat mig… Med tanke på vilket fantastiskt grundmaterial som filmmakarna har använt sig av, Wolverine: Origin och Weapon X, så känns det alldeles för tunt och flera nyckeldelar av filmen klaras av alldeles för fort. Jag tänker här främst på Logans uppväxt i Kanada och hur hans mutantkrafter först manifesterar sig samt de delar av filmen som behandlar Weapon X. Precis som Ferdinand säger så klaras det av i en rasande fart och känns mera som parenteser i filmen.

Vad gäller skådespeleriet och de medverkande karaktärerna så är det en blandad kompott. Liv Schrieibers är riktigt bra i rollen som Sabretooth och är den största ljuspunken i filmen, tillsammans med Hugh Jackmans Wolverine. Sedan finns det en hel drös med mer eller mindre kända karaktärer med i filmen. Men de flesta karaktärerna är inte med mer än några få minuter, vilket mer känns som publikfrieri från Gavin Hoods sida än något annat. I det här avseendet så lider filmen av samma problem som Spider-Man 3 gjorde, det vill säga alldeles för många karaktärer.

Största felet med X-Men Origins: Wolverine är ändå Ryan Reynolds/Scott Adkins Deadpool. Här har man en av Marvels populäraste karaktärer, efter Wolverine, och så skär man karaktären i strimlor. Jag är inte något Deadpool-fan och har ganska dålig koll på karaktären men till och med jag blir smått förbannad på hur dåligt man här behandlar denna karaktär.

Jag ger X-Men Origins: Wolverine en svag trea i betyg. Det finns en del ljuspunkter i filmen och produktionen är överlag ok, men det finns alldeles för många småfel och brister i filmen för något högre betyg.

Betyg: 3-/5

Vårens stora biohändelse för serietidningsintresserade är äntligen här. Imorgon fredag har X-men Origins Wolverine svensk biopremiär. Med filmsuccér det senaste året som Iron Man, The Dark Knight och nu senast den fenomenala Watchmen så har kraven på filmer superhjältegenren blivit rätt höga. Håller Wolverine-filmen för detta?

Filmen börjar i vad som verkar vara 1800-talets Nordamerika. En ung James Howlett ligger febersjuk i en säng och tröstas av sin far. Det bultar på dörren. En man som verkar vara moderns gamle älskare tränger sig in och det slutar med att fadern skjuts till döds och James mutantkraft manifesteras på grund av traumat. Ni som läst Origins känner igen historien, även om den i filmen starkt förenklats och kortats ner. I min smak går det lite väl fort. Överlag är det så genomgående i hela filmen. Allt behandlas väldigt kvickt. Wolverines medverkan i black op-styrkan Team X och hans förvandling i programmet Weapon X klaras av i en rasande fart. Utan särskilt mycket känsla eller eftertanke. De känns nästan mer som ursäkter för att så småningom få visa en herrans massa actionscener. För det får vi i mängder. Wolverine jagas till fots. Wolverine jagas på motorcykel. Det är hummers. Det är helikoptrar. Missiler. Och en jävla massa explosioner. Men är det bra? Nej, egentligen inte.

Den känsla av utanförskap och utsatthet som präglade de två första X-men-filmerna av Bryan Singer är helt bortblåst. Storskaligheten och den widescreen-galore som finns i den tredje filmen saknas totalt. Det är egentligen en rätt ordinär actionfilm. Ta bort mutanterna och det skulle kunna vara vilken film som helst. Fylld med filmklyschor och skolboksexempel på dramaturgi. Det i kombination med ett slut som både känns riktigt krystat och som en riktig manusprodukt (läs Jonas recension) gör att jag har svårt att ta den här filmen till mitt hjärta.

Samtidigt ska det sägas att filmen absolut har sina ljuspunkter. Liev Schrieiber som Saberthooth gör en riktigt bra prestation. Filmen är överlag snyggt filmad och producerad. Och den innehåller även en hel del flörtar till fansen. Actionsekvenserna i sig själv är riktigt bra, även om slow motion används lite väl mycket, oftast med följden av att det återigen känns lite klyschigt.

Av de recensioner jag sett verkar filmen genomgående fått tvåor. Jag skulle nog vilje vara lite mer generös och ger den en mycket svag trea. Mest för att filmen på sina ställen gör små blinkningar till mig som Mutant-fan. Jag gav Watchmen en fyra när hela journalistkåren unisont gav den en trea. Det är nog så att den här typen av filmer kräver en relation till grundmaterial för att verkligen uppskattas.

Regissör: Gavin Hood
Betyg: 3-/5

Uppdaterat
Här är några betyg från svensk media: SVT: 2, DN: 2, SVD: 3, Aftonbladet: 3

Liev Schreiber är riktigt grym i rollen som Sabretooth. Han ser ond ut, har riktigt onda klor och beter sig ondsint, precis som sig bör. I övrigt så är det med en hel drös andra X-karaktärer i filmen, både i större och mindre roller. Gambit är med och kastar kort och viftar med käpp i kanske 10 minuter, men tillför egentligen ingenting till filmen, det känns mest som rätt uppenbart publikfrieri. Blob är med och ser precis ut som Fat Bastard från Austin Powers. Cyclops är med och är riktigt cool. En datorgjord Charles Xavier är med i slutet och ser ut som skit. Andra nämnvärda cameos är Emma Frost, Toad, Quicksilver och ett gäng andra barnmutanter som susar förbi mot slutet. Skicka gärna en kommentar om du kände igen några fler.

Något jag kan tycka är lite trist är att Wolverine framstår som i princip odödlig. Han blir mosad, riven, huggen, överkörd, skjuten och allt annat man kan tänka sig, men man vet alltid att han kommer att komma ur det oskadd. Detsamma gäller för Stryker och Sabretooth som vi vet är med i de X-filmer som utspelar sig många år senare, och överlag kan jag tycka att det var lite väl uppenbart vilka som skulle överleva och vilka som var med i filmen enbart för att dö.

Det enda överraskningsmomentet kommer mot slutet, och är det allra sämsta med filmen. Av någon anledning har de pusslat ihop en helt ny superskurk, gett honom typ alla superkrafter som är med i filmen, döpt honom till Deadpool, och till sist (i någon sorts ironisk snilleblixt antar jag?) fysiskt tagit bort munnen från en karaktär som i serieversionen går under epitetet The Merc with a Mouth. Det tar dock inte slut här, för vad kan vara coolare än att ha utfällbara klor? Utfällbara svärd! Det ingen verkar ha tänkt på är att svärden som Deadpool aka Weapon XI fäller ut för det första är längre än hans underarmar (se bilden nedan), vilket då innebär att han inte kan böja på armarna när svärden är i infällt läge. Känns ju rätt dumt, men visst, varför inte. För det andra så fäster de för långa svärden bara i knogen (se bilden nedan), vilket då innebär att de skulle lossna eller böjas så fort han viftar med armen. Är det bara jag som stör mig på sånt!?

Jag ger filmen en 2:a. Det är som sagt en rätt ok actionrulle, men den faller på grund av att den försöker få med för mycket och för att slutscenerna med Deadpool är värdelösa. Hoppas att det om några år kan göras en dedikerad makeover enbart fokuserad på Weapon X-storyn.

…You don’t talk about the ”fastball special”. Senast lästa traden av She-Hulk (She-Hulk: Planet Without A Hulk) lämnar mig med en fadd eftersmak av att det hela har börjat tappa lite. Man kan dock alltid lita på Wolverine när det kommer till att lätta upp stämningen en smula. Och ja, det är skillnad på Colossus och en medlem av familjen Hulkkvist. Köttig skillnad. Action efter hoppet, klicka för att förstora bilderna.