Manuset är fantastiskt. Dan Abnett och Andy Lanning levererar lika mycket blodigt allvar som de levererar komik. Trots att hela universum bokstavligt talat håller på att kuka ur åt helvete så hindrar inte det författarna att göra stor humor av det. Utan att det på något sätt blir löjligt.

Så är det, och just de nummer som kretsar kring War of Kings är toppklass från början till slut. Det är minst sagt plattan i botten mest hela tiden när Star-Lord och hans glada mannar stångas med Inhumans, Emperor Vulcan, Imperial Guard och The Universal Church of Truth. Jag skulle säkert kunna spy ur mig superlativ tills kossorna kommer hem, men vi nöjer oss med att helt enkelt konstatera att WoK-delen av GoTG vol. 3 är helt lysande. I AM GROOT!

Dock så är den här volymen som helhet ingen fullpoängare. Efter WoK så kastas våra rymdhjältar ut på nya äventyr i både tid, rum och parallella verkligheter (med ett inte helt otippat gästspel av tidsterroristen Kang The Conqueror), och för första gången sedan starten så tycker jag att DnA:s manus stapplar en aning. Inte för att det är trist, men för att det blir lite väl mycket hoppande hit och dit och fram och tillbaka mellan olika tidslinjer och alternativa varianter av grunduppsättningen av GoTG och andra karaktärer. Det blir till och från lite smått snurrigt. Utöver tidsparadoxerna och det smått hattiga berättande som det bitvis innebär så är det största minuset tecknaren Wes Craig. Jag tycker att Craig har en skön och personlig tecknarstil, och jag har i princip inget emot hans cartoony manér, men just här så bryter det väldigt mycket mot den stil som etablerats sedan tidigare av Paul Pelletier och Brad Walker. Craig är en bra tecknare, inget tvivel om den saken, men för min del så är han tyvärr inte rätt man att illustrera galaxens närstående undergång och bortfallet av ett flertal medlemmar i GoTG. Allvaret går liksom förlorat i de nummer som Craig tecknar, och för min del så sänker det helhetsintrycket i den här volymen. Trist, men sant. Angående tecknarbyten i allmänhet och om bytet i GoTG i synnerhet så har Newsarama en riktigt bra artikel om det, kolla in här.

Hur som helst, ett par minus till trots så är Guardians of the Galaxy vol. 3: War of Kings, Book 2 definitivt både köp- och läsvärd, och har man som jag följt gänget från start så vill man inte missa den här fortsättningen. GoTG är fortfarande något av det bästa som Marvel har att erbjuda, men om du inte läst något av den här serien, börja med volym 1, Legacy.

Den här samlingen fortsätter där Legacy slutade: Medlemmarna i GoTG har fått nys om att Peter Quill aka Star-Lord använt sig av mentalt fuffens för att göra alla mer positivt inställda till att hänga med i hans galaxskyddande eskapader, och i ren protest så splittras gänget och alla sprids för vinden. Det som alla dock fortfarande har gemensamt är att de alla vet att de för universums fortsatta välmående måste försöka sätta P för en annalkande katastrof, en katastrof som kommer att bli verklighet om kriget mellan Kree-imperiet och Emperor Vulcans Shi’ar-imperium får fortgå. Det upplösta teamet drar alltså åt olika håll, och vi får följa dem i fyra parallella handlingar:

1. Rocket Raccoon, Groot, Mantis och Major Victory (riktigt bra namn!) rekryterar Bug (som hängde med GoTG under Annihilation: Conquest) kör vidare tillsammans som Guardians of The Galaxy och hamnar i trubbel med den expanderande ödlerasen Badoon.

2. Adam Warlock och Gamora infiltrerar den fanatiska rymdkulten The Universal Church of Truth i jakten på mer ledtrådar om den annalkande katastrofen.

3. Star-Lord drar till Kree-imperiet för att försöka förhandla med Ronan The Accuser, men blir istället förvisad till The Negative Zone där han hamnar mitt i en pågående konflikt där Blastaars arméer försöker inta 42, (det superhjältefängelse som byggdes under Marvel-eventet Civil War ). I 42 kämpar den numera rullstolsbundne Jack Flag mot de invaderande styrkorna, och för att undkomma den makthungrige Blastaar så ansluter sig Star-Lord till Jacks fängelsekämpar.

4. I samlingens sista två delar får vi följa Drax (som verkar ha lagt ned sitt tidigare epitet, The Destroyer) och Phyla-Vell (som fram tills nu agerat som den nya Quasar) när de mitt i jakten efter Drax polare Cammi får nys om att Moondragon – Phyla-Vells flickvän, Drax dotter, styvdotter till Thanos farsa Mentor – kanske går att rädda från Oblivion (där hon hamnade istället för att dö i slutet av Annihilation: Conquest). Under de här två numren så är vi i princip helt bortkopplade från de övriga medlemmarna i Guardians of The Galaxy och deras äventyr på annat håll, men i och med det smått rasande tempo som Abnett och Lanning haft i berättande så funkar det här sidospåret riktigt bra som en sorts andningspaus.

Precis som den första samlingen så är GoTG en fröjd för ögat, men jag måste säga att jag tycker att Paul Pelletier fortfarande är strået vassare än ersättarna Brad Walker och Wes Craig, även om de också är väldigt bra. Med Guardians of the Galaxy vol. 2: War of Kings, Book 1 så levererar team Abnett/Lanning ännu en en av 2009:s bästa och mest fantasifulla samlingar, men i och med att de här numren är lite utav en (väldigt underhållande och fartfylld) transportsträcka mot det som ska ske i War of Kings-eventet så nöjer vi oss med en 4 i betyg. Den som gillar karaktärsdriven, storslagen och uppfinningsrik scifi-action blir hur som helst inte besviken på den här samlingen.

Även om War of Kings är över, tror ni att Marvel, Abnett och Lanning tar det lugnt och och gottar sig åt framgången? Nix, nästa stora kosmiska event är redan igång. Startskottet för uppföljaren Realm of Kings brann av nu i november i och med att one-shoten med samma namn gavs ut. Och det verkar faktiskt ännu mer lovande än War of Kings.

En av följderna med upplösningen av War of Kings var den enorma reva i tid och rum, kallad The Fault, som skapades då Black Bolt i Inhumans sprängde av en fet högteknologisk megabomb med syftet att på genetisk väg förvandla hela universums folk till en och samma ras. Samma ras, samma folk, inget mer krig. Pang boom krasch, och ett hål spricker upp och öppnar en väg till ett alternativt universum fyllt av krälade kaos och uråldrig ondska. Denna one-shot, med undertiteln The Stars Are Wrong, kickar igång det hela med att Quasar på uppdrag av The Guardinas of the Galaxy ger sig in i the Fault. På andra sidan väntar en mörk osande alternativ version av vår egen värld, fylld av tentakelförsedda monster. I denna märkliga värld sitter en mörk version av The Avengers i ett högt torn kallat the Trapezohedron. Dessa fallna hjältar tjänar och tillber ett antal högre väsen kallade The Many-Angled Ones. Den som kan känner till den legendariske pulp- och skräckförfattaren H.P. Lovecraft och hans novell The Haunter in the Dark förstår kopplingen. Hela Realm of Kings är nämligen stark influerat av Lovecrafts Cthulhu-kreationer. Utan att på något sätt tappa superhjältefokuset. Och eftersom jag är ett stort fan av båda är det här tidig julafton för mig. Dessa Many-Angled Ones har vuxit sig för stora för sitt eget universum och söker ett nytt att kunna breda ut sig i. Interdimensionellt lebensraum med andra ord. De ser givetvis The Fault som den slutgiltiga lösningen på sina problem. Tough luck för vårt universum.

Realm of Kings börjar väldigt bra och är en lovande start på vad jag tror kommer vara en mycket värdig uppföljare på War of Kings. Det är även trevligt att se illustratören Leonardo Mancos comeback. Manco tecknade den första arcen av Greg Paks nyligen nedlagda War Machine. Han var anledningen till att den titeln faktiskt var riktigt bra till en början. I Realm of Kings har han flyttat upp ett pinnhål och överträffar mycket av det jag sett honom göra tidigare.

Jag vet att Jonas höjt den tidigare tecknaren Paul Pelletier till skyarna. Men jag tycker att Brad Walker i detta nummer överträffar både Pelletier och sig själv. Walker har tecknat en del nummer under War of Kings och det här är det absolut bästa hittills. Walker är kanske inte Marvels top notch, men han passar otroligt bra för Guardians of the Galaxys blandning rymdaction och humor.

Ni som följer Guardians i samlad form har verkligen något att se fram emot. Marvels serietidningar blir sällan bättre än så här. Utöver kommande War of Kings: Who Shall Rule? så känns detta som en otroligt värdig avslutning på War of Kings.

Puh! Här kommer ett försök till att råda klarhet i hur hela War of Kings kommer att se ut i samlad form. Eftersom i princip inga av samlingarna nedan finns med den officiella Marvel Catalog så är informationen nedan ett hopkok av det jag hittat på Amazon och Wikipedia. Därför är det inte säkert att allt det här stämmer. Nu kör vi.

War of Kings: Road to War of Kings
Samlar miniserien X-men: Kingbreaker #1-4 och one-shoten Secret Invasion: War of Kings. Finns ute redan idag och är utgiven på som hardcover och som vanlig trade. Jonas har skrivit en recension av samlingen som du kan läsa här.

Guardians of the Galaxy vol. 2: War of Kings Book 1
Samlar Guardians of the Galaxy #7-12. Hardcover finns ute redan nu, och trade kommer i oktober.

Guardians of the Galaxy vol. 3: War of Kings Book 2
Samlar Guardians of the Galaxy #13-17. Hardcover kommer i november. Datum för trade är inte klart.

War of Kings
Samlar huvudminiserien War of Kings #1-6. Hardcover och trade kommer i december.

War of Kings: Ascension
Samlar miniserierna War of Kings: Darkhawk#1-2 och War of Kings: Ascension #1-4. Här är det lite förvirrande. Dels kommer den som trade i november, och sedan åter som trade i december fast då under namnet War of Kings: Darkhawk. Båda på lika många sidor och samlar exakt samma serier. Undrar om det verkligen stämmer?

Nova vol. 5: War of Kings
Samlar Nova #23-29. Släpps som trade i december.

Då återstår en del småsaker som inte verkar dyka upp i någon samling. Som War Of Kings: The Savage World Of Skaar och War of Kings: Warriors. Men det är rätt marginella serier som man kan klara sig utan.

Ok, nu innebär detta sista nummer i miniserien inte det verkliga slutet av eventet War of Kings. Dels kommer ett nummer av Guardians of the Galaxy som, utifrån hur förra numret slutade, verkar ha rätt stor betydelse för det slutgiltiga slutet. Och vad det får för konsekvenser för hela universum. Men framför allt kommer om drygt en månad one-shoten War of King: Who Will Rule?. Jag antar att det är i den vi verkligen får se vem som slutligen vinner kriget, Black Bolt eller Emperor Vulcan. Men i det här numret får vi i alla fall se det som vi gått och väntat på ända sedan november. En fett bashing mellan herrarna ovan. Och utgången är inte helt given. Inte heller vem som har det moraliska övertaget. Det har sedan starten kännts som att det är psykot och vuxenbabyn Vulcan som varit eventets bad guy. Men det tar faktiskt en vändning som jag inte riktigt hade förväntat mig.

I det stora hela är det ett riktigt bra avslutande nummer. Det innehåller en hel del lösa trådar. Saker som kommer bli intressanta att följa i kommande serier. Vad händer med Havoc och Polaris nu? Kommer de återvända till jorden och X-men? Vad händer med Starjammers? Vad händer med Gladiator? Dan Abnett och Andy Lanning kommer att ha massor av bra stoff när de fortsätter att skriva Marvels kosmiska grejer.

X-Men: Kingbreaker är fortsättningen på två tidigare arcs i X-Men: The Rise and Fall of the Shi’ar Empire samt uppföljaren Emperor Vulcan. Båda handlar om Vulcans väg mot rollen som kejsare över Shi’ar-imperiet, där Rise and Fall är bland det bästa jag läst med X-Men medan Emperor inte är fullt så bra. När Kingbreaker inleds så sitter typ hälften av X-Men och Starjammers fängslade av Vulcans styrkor, och resten av dem planerar för en våghalsig fritagning. Vulcan själv är ute på en galaktisk våldsturné där han sakta men säkert expanderar Shi’ar-imperiet över tidigare allierade raser och kungadömen (därav namnet Kingbreaker), och det börjar minst sagt bli rätt dålig stämning kring Vulcans företaganden, inte minst hos grannarna Kree som nyligen övertagits av och nu leds av Inhumans (se Secret Invasion: War of Kings). Utan att spoila något om storyn så är de här fyra numren väldigt bra. Det är tät intrig och bra tryck rakt igenom, och Kingbreaker lägger en lovande grund för kommande enorma konflikter i huvudeventet War of Kings. För en second opinion (eller kanske first opinion?) om första numret av X-Men Kingbreaker, läs Ferdinands utlåtande här.

Utdraget från Divided We Stand är en kort snutt från Havoks tid i Vulcans fängelse, och tillför egentligen inte särskilt mycket alls till storyn. War of Kings Saga är en summering av allt som föranleder War of Kings, men är ingen egen serie, utan är istället ihopsatt av bilder från andra tidningar, exempelvis Inhumans, Rise and Fall of The Shi’ar Empire, Secret Invasion med flera. Bra inledning för den som inte varit med tidigare, men för oss som följt med från början blir det mest utfyllnad.

Som helhet sett så är Road to War of Kings en riktigt nice samling som sammanfattar och introducerar merparten av nyckelpersonerna i War of Kings. Det är bra intrig och även genomgående snyggt illustrerat, och efter det här är jag riktigt peppad på att få grotta ned mig i första samlingen av huvudeventet. Någon som vet när vi kan förvänta oss en TPB av War of Kings?

Manus: Andy Lanning, Dan Abnett, Christopher Yost mfl.
Illustration: Paul Pelletier, Dustin Weaver, Bong Dazo mfl.
Förlag: Marvel
Betyg: 4-/5

Manus: Dan Abnett och Andy Lanning
Illustration: Paul Pelletier
Tusch: Rick Magyar
Färgläggning: Wil Quintana
Förlag: Marvel
Betyg: 4+/5

Efter hoppet finner du vårt osynliga facit. Markera texten för att visa svaren.

Facit start:
???
Groot
Ronan The Accuser
Adam Warlock
Drax The Destroyer
Gamorra
Starlord
Rocket Racoon
Lockjaw
Karnak
Medusa
Gorgon
Black Bolt
Korvus
Raza
Havok
Polaris
Emperor Vulcan
Ch’od
Gladiator
???
???
Rachel Summers / Phoenix
Crystal
Darkhawk
Nova
Ms. Marvel
???
Titan
Facit slut.

Egentligen gavs det här numret ut för en månad sedan, men det är först nu som jag läst det. Av någon anledning så släppte Marvel detta nummer innan den fjärde och avslutande delen i föregångaren X-men: Kingbreaker hade hunnit komma ut. Kingbreaker utspelar sig kronlogiskt innan War of Kings så därför verkar det rätt märkligt.
Förenklat så handlar War of Kings (både crossovern och denna miniserie) i sin helhelt om konflikten mellan Inhumans ledare Black Bolt, som just erövrat tronen för hela Kree-imperiet, och jordmutanten Gabriel ”Emperor Vulcan”, kejsare över Shi’ar-imperiet. När vi kommer in i serien har X-mannen Havoc och resten av medlemmarna i Starjammers äntligen återförenats efter att suttit fångna i ett Shi’ar-fängelse. Hela den resan berättas i ovan nämnda Kingbreaker. För att komma undan den armada av skitsnea Shi’ars som de har i baken söker Starjammers skydd hos Black Bolt på Krees hemvärld Hala. Nu slumpar det sig så att det är bröllop i Kree-imperiet. Crystal, Inhuman och svägerska till Black Bolt ska gifta sig med Krees gamle butterkvist Ronan the Accuser. Mitt i detta bestämmer sig Vulcan för att invadera planeten där bröllopet är, krasha festen och döda alla gäster. Och hur reagerar Black Bolt? Jo, han förklarar helt enkelt krig mot hela Shi’ar och tiderna största rymdbatalj är ett faktum. Hurra!

War of Kings är skriven av författarduon Dan Abnett och Andy Lanning, även kallade DnA. De har tidigare skrivit en hel drös av Marvels kosmiska titlar, bland annat Annihilation, Nova, Annihilation Conquest och Guardians of the Galaxy. Så det känns rätt naturligt att de skriver även denna. Även om man inte kan dra allt för stora slutsatser då detta är ett lite av ett intronummer så tycker jag DnA gör bra i från sig. Bra tempo, bra dialog och bra balans mellan snack och action. Det håller kanske inte riktigt samma nivå som Marvels mer etablerade författare som Brubaker, Millar eller Bendis. Men det kan man inte heller riktigt förvänta sig på den här nivån. Det handlar trots allt om ren och skär mainstream som ska passa alla. Gillar du Marvels rymdgrejer som kommer du absolut att uppskatta det. Det är som sagt ett förstanummer och sådana brukar ofta vara lite halvtröga. Men jag tror att de kommer att arta sig i kommande nummer. Det slutar i alla fall dramatiskt med en blodig och pissförbannad Black Bolt.

Det som tyvärr drar ner hela intrycket av serien är illustratören Paul Pelletier. Gud vilken trist kille. Hans stil känns så ofantligt daterad. Gammal trött tidig 90-talssörja. Och inte ens bra sådan. Tanken på att behöva läsa 5 nummer till med honom gör mig faktiskt lite ledsen. Hade inte Marvel kunnat satsa på en bättre illustratör till denna huvudserie? Den här typen av serier brukar alltid få någon medioker halvförmågan till tecknare. Jag tycker att den hade förtjänat någon bättre. Drömmen hade varit att Billy Tan hade följt upp hiten Rise and Fall of the Shi’ar Empire som han tecknade i Uncanny X-men för några år sedan. Han hade passat utmärkt för den här serien.

Manus: Dan Abnett och Andy Lanning
Illustration: Paul Pelletier
Tusch: Rick Magyar
Färgläggning: Wil Quintana
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5