Snacka om att Jessica Drew haft ett rätt taskigt liv. Förutom att ha vuxit upp föräldralös, hjärntvättats otaliga gånger av HYDRA och tvingats jobba för S.H.I.E.L.D. så blev hon slutligen kidnappad av Skrulls, och under Secret Invasion utbytt mot självaste Skrulls-drottningen och högsta hönset Veranke. Just därför ses Drew i världens ögon som en symbol för hela invasionen. Och dessutom med rätt stor skepsis och misstro från sina supehjältekollegor. En minst sagt jobbig sits för en deppig, identitetssökande och helt oskyldig spindelkvinna. Brian Michael Bendis’ nya Spider-Woman-titel är en väldigt mörk och hårdkokt historia. En tryckt känsla av regniga bakgator, sunkiga lopphotell och polissirener i bakgrunden finns där ständigt närvarande. Stor del av det beror på att Bendis skriver ett känslosamt manus med en dialog som skulle kunna vara tagen ur en klassisk noir-film, men ändå med en tydlig superhjältetwist. Men det som verkligen gör detta tungt är Alex Maleevs mycket dystra illustrationer. Det jag sett av Maleev tidigare verk har inte imponerat på mig, med detta fullständigt knäcker. Och det har inte så mycket att göra med att Maleev blivit bättre, utan snarare att hans stil så perfekt passar till Bendis’ manus. Det är mörkt, kontrastrikt och skitigt. Färgskalan är murrig och dyster. Allt detta skapar en troligt intressant blandning och första numret av Spider-Woman känns som en otroligt stark start på något som kan bli en riktigt bra serie.

Trackback-adress