Här kommer en nördbekännelse: när jag hämtat upp mina serier från seriebutiken och kommit hem sorterar jag dem alltid för läsning. De jag är allra mest sugen på att läsa lägger jag nederst i högen och läser dem sist; de mindre angelägna serierna tar jag mig an först. För mig har det alltså uppstått ett högst personligt kvalitetsmått: ju längre ned i högen, desto bättre serie. Och de senaste månaderna, sen jag slutade tradewaita på Scalped och istället började köpa i lösnummer i och med #33 har tidningen alltid legat i botten av min hög, ohotad även av toppserier som Batman & Robin och Sweet Tooth.

Scalped #35 är ett bra hoppa-på-nummer eftersom det är en one-shot där inga av seriens huvud- eller bifigurer är med. Det gör inte numret på något vis sämre eftersom Aaron har producerat en tät och gripande serienovell med ett oväntat slut. Det som fördjupas i detta nummer av Scalped är snarare miljön: indianreservaten i Dakota Badlands och villkoren för dem som lever där. Tonen och läsartilltalet ligger nära Aarons Vietnamkrigsserie The Other Side (recenserad på Shazam här): huvudpersonerna är ett gammalt par på reservatet och vi får följa deras tankar parallellt men separat i paneler med olika textning. Ett beprövat grepp som faller väl ut i en historia som i stor utsträckning bygger på glappet mellan vad folk tänker och vad de faktiskt säger.

Jag har tidigare haft svårt för Danijel Zezelj som illustratör: han har en intressant och säregen stil, mycket grovhuggen och med tjocka, djupa tuschlinjer – men jag har helt enkelt tyckt att det varit svårt att skilja hans figurer åt eftersom de alla ser snarlika ut! Fast jag måste erkänna att hans stil passar Aarons historia här utmärkt; Zezelj fångar det gamla parets envetenhet och långa relation såväl som det karga landskapet på ett mycket medvetet och tydligt sätt. Som vanligt i Scalped är rutkompositionerna ofta vågade och uppfinningsrika, se t ex den gradvisa utzoomingen från den trasiga bilmotorn på s 21, lagd ovanpå en ramlös ruta där man ser bilen mitt i ett helt öde och vintrigt Dakota-landskap. Eller den långsamma inzoomningen i extrem närbild på Mances ansikte, för att sedan tilta ned till hans hand när han skriver under gratismat-formuläret på s 14. Att den inre monologen på samma sida är bland det bästa Aaron skrivit gör inte direkt hela scenen mindre känslosam.

Scalped är en serie för seriediggare, en av de bästa regelbundet utkommande serierna på de senaste fem-sex åren.

Trackback-adress