Det sägs vara svårt att lära gamla hundar att sitta, men vi gör ett försök och introducerar idag en ny kategori av inlägg här på Shazam.se: Moderna klassiker.

En modern klassiker är mer eller mindre vad det låter som, det vill säga en relativt ny serie som gjort ett så pass stort intryck att den idag räknas som en klassisk serie. I och med att Marvels mutanter är heta just nu i och med biopremiären av X-Men: First Class så inleder jag Shazams moderna klassiker med hardcoversamlingen Astonishing X-Men Omnibus. Albumet samlar Astonishing X-Men #1-24 och Giant-Size Astonishing X-Men, och är författat av Joss Whedon (ni vet han Buffy-killen) och tecknat av John Cassaday (som utöver Astonishing X-Men är mest känd som tecknaren av Warren Ellis WildStorm-serie Planetary). Serien blev snabbt populär bland både fans och kritiker, och blev även nominerad till flera Eisner Awards som Best Serialized Story, Best New Series och Best Writer, och vann 2006 i kategorin Best Continuing Series. Lite kuriosa är även att den vinnande storyn, som kretsar kring ett mutantbotemedel, användes som grund för filmatiseringen av X-Men: The Last Stand (som ju tyvärr var en väldigt tråkig avslutning på något som annars hade varit en helt ok trilogi).

Astonishing X-Men kan sägas vara en fristående fortsättning på Grant Morrisons New X-Men, men det är inget krav att ha läst Morrions nummer innan man ger sig på Whedons X-Men. Dock så är det en fördel om man är bekant med Morrisons skapelser Mummudrai och då mer specifikt Cassandra Nova som gör något av en comeback i mitten av den här samlingen. Just den storyn tycker jag är en av de svagare just för att den refererar tillbaka till händelser som redan från början var rätt komplexa, men bara man tar sig tid att sätta sig in allt som händer så är även den storyn bra. Dock så är de absoluta höjdpunkterna inte direkt kopplade till någon egentligen story, utan serien är som bäst när vi får inblick i X-Mens privatliv och i deras relationer till varandra. Serien bjuder naturligtvis på både superskurkar, galaktiska konflikter och en massa slagsmål, vilket i sig överlag är väldigt underhållande och spännande, men det är i alla mellanspel där vi får följa karaktärerna som Astonishing X-Men är som allra bäst. Såpopera med superkrafter på högsta nivå.

I och med att jag nu har med Astonishing X-Men som en modern klassiker så blir det ju rätt uppenbart att även jag tycker att den här serien är något utöver det vanliga. Vill dock påpeka att den här samlingen inte är en solklar fullpoängare. Serien har såklart sina brister, men det positiva uppväger med råge det negativa. En av de största fördelarna tycker jag är att Whedon valde att i princip helt bortse från övrig Marvel-kontinuitet när han skrev Astonishing X-Men. Som många säkert vet så kan det då och då bli snårigt för författare att anpassa sitt berättande så att det lirar med alla andra parallella serier och event som kommer och går, och som jag förstått det så var Whedon rätt tydlig redan från start att han inte var intresserad av att anpassa sin story till annat som pågick i Marvel-universat. Lite snobbigt kan en del kanske tycka, men för att kunna få serieskapare att bli taggade på att göra en ny serie så tror jag att förlagen ibland måste gå med på att låta både författare och tecknare få mer eller mindre fria tyglar att realisera sin vision (och kanske är detta även kopplat till tidigt 90-tal då ett flertal av Marvels stjärnkreatörer valde att starta Image Comics och lämna då de inte var tillräckligt flexibla med sina villkor). Så, Whedon körde alltså sitt eget race med X-Men, och det är sannolikt ett av huvudskälen till att det faktiskt blev så bra.

Utöver att ha fått frisedel från kontinuiteten hos övriga X-titlar så skapade Whedon även ett antal karaktärer och platser som blev populära, däribland Special Agent Abigail Brand, S.W.O.R.D., Armor (Hisako Ichiki) och The Breakworld, varav merparten av dem lever kvar än idag. Whedon och Cassaday avslutade sedan sitt run av X-Men med en klassisk X-karaktärs självuppoffring i Giant-Size Astonishing X-Men, och efter det så lämnade de över Astonishing-tyglarna till Warren Ellis och Simone Bianchi som då skapade den mer eller fristående storyn Ghost Box.

Om du inte redan har lagt vantarna på Whedons och Cassadays 25 nummer långa X-Men-run så är det med andra dags att du gör det. Astonishing X-Men är ett måste för alla som gillar X-Men, och i och med att serien i stort sett är fristående från övriga titlar så är den en väldigt bra inkörsport även för X-rookies. För samlaren så kan jag även tillägga att serien gör sig väldigt bra i inbundet Omnibus-format.

Trackback-adress