Såhär i skuggan av DC:s relaunch har Marvel gjort en omstrukturering av sina Ultimate-titlar efter den oväntade kulmen på Ultimate Spider-Man (lätt SPOILER-varning på länken om du bott under en sten det senaste året) tidigare i år. Marvel-arkitekterna Bendis och Hickman plus relative nykomlingen Nick Spencer är nu ansvariga för Ultimateuniversats tre huvudtitlar, Ultimates, Ultimate Spider-Man och Ultimate X-men. Dessa kompletteras med ett antal miniserier av vilka Jonathan Hickmans Ultimate Hawkeye är en – och liksom de andra förstanumren förpackad i nördvänlig plast.
Ultimate Hawkeye har alltid varit lite av en non-entity, nån slags vagt cool special forces-typ vars brist på personlighet döljs bakom spektakulära actionscener där författare från Mark Millar till Jeph Loeb (och nu, tyvärr, Jonathan Hickman) slagit knut på sig själva för att visa att nej, en pilbåge är inte ett värdelöst vapen, det är döfräckt, ju (Hawkeye har i alla fall inga boxhandskepilar, så man får vara glad åt det lilla). Hickmans nyversion bjuder tyvärr inte på så mycket utöver det – Hawkeye säger lite coola saker, käftar med Nick Fury, och skjuter ihjäl lite thailändska supersoldater (OK, valet av Thailand som skurkstat var lite överraskande). Hans personlighet ligger fortfarande någonstans i ett förseglat valv längst ned i S.H.I.E.L.D.s New York-högkvarter, misstänker man. Ultimate Hawkeye är dessutom starkt kopplad till nya Ultimates (som Hickman också skriver), så ett annat irritationsmoment är att man nästan måste läsa Ultimates #1 för att riktigt greppa vad som pågår – och då återanvänder dessutom Hickman en del repliksiften, så man får inte direkt 100 procent ny serie för pengarna…
För att inte vara för negativ så kan man säga att eftersom det är Hickman (och rutinerade paret Rafa Sandoval/Jordi Tarragona som illustratörer) så håller numret ändå nån slags minimistandard – det ser faktiskt coolt ut när Hawkeye hänger sig åt sin Robin Hood-akrobatik, och skurkarnas masterplan är lagom James Bond-mässig. Men det samlade intrycket blir ändå mest en axelryckning. Hoppas för Marvels skull att Ultimate Spider-Man och Ultimate X-men är bättre.
Illustration: Rafa Sandoval
Tusch: Jordi Tarragona
Färgläggning: Brad Anderson
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5
Jag tyckte verkligen at det var rörigt. Rörigt brukar det vara när S.H.I.E.L.D. är inblandade men det här var liksom rörigt på en annan nivå. Kommer strax läsa #2 och händer det inget radikalt så lägger jag ner.
Som Henrik är inne på som bör man ha läst Ultimates #1 innan man läser Hawkeye. Ett samlat utlåtande från mig kommer inom kort.
För min del var det rena turen att jag läst Ultimates #1 innan, annars hade jag nog inte riktigt greppat allt som hände…
Jag läste faktiskt Ultimmates #1 alldeles nyss och då framstod inte Hawkeye #1 som lika rörigt. Värdelöst när de kopplas så här.