Recensioner

Habibi

måndag 14 november, kl 21:00 av 1 kommentar

habibiCraig Thompsons var den serie jag såg fram emot mest i höst efter att ha läst underbara Goodbye Chunky Rice och fantastiska Blankets. Med Blankets, Moderna klassiker-recensionen kommer framöver, levererade Thompson då en närmast unikt serieroman, i avseendeet att den inte samlade tidigare publicerat material och ändå klockade in på över 600 sidor. Blankets handlade om Thompsons uppväxt i ett hem med starkt troende föräldrar och en intolerant kristendom och hur han efter mycket ångest både finner kräleken och ett sätt att förhålla sig till kristendomen. Efter Blankets har det kommit en resedagbok men i huvudsak har Thompson ägnat sig åt Habibi. Habibi kom till som en följd av 11 september och den islamofobi som följde därpå. Där Frank Miller verkar (har inte läst och kommer inte läsa Holy Terror) gå in för att förstärka vi och dom-känslan och islamofobin som infann sig både i folks medvetanden och vissa politikers uttalanden har Thompsons mål uppenbarligen varit att skapa förståelse. Habibis handling är inlindad i berättelser från både bibeln och koranen och Thompson ägnar även stor möda åt olika arabiska tecken och deras betydelse.  Allt utspelar sig i en fiktiv värld som är en blandning av tusen och en natt och ett nutida vagt Mellanöstern, landet kallar Thompson Wanatolia. Handlingen krestar kring Dodola och Zam (Habibi). Dodola säljs av sin far till en äldre man för att bli hans hustru när hon bara är ett barn. Äktenskapet blir dock inte långvarigt eftersom maken, tillika skriftställare, mördas av slavhandlare som tillfångatar Dodola för att sälja henne. På slavmarknaden hindrar Dodola slavhandlarna att döda en övergiven bäse, Zam. Dodola, fortfarande bara ett barn, hindrar dem och flyr med Zam från staden ut i öknen  där de finner sin fristad i en övergiven båt. Dodola uppfostrar Zam och försörjer dem genom att prostituera sig. Mellan de båda växer en kärlek starkare än allt annat fram. Ödet har dock annat än kärlek och frihet åt Dodola och Zam. De skiljs på nytt och kämpar mot till synes oöverstigliga odds för att finna varandra.

habibi2Det bästa med Habibi är Thompsons fantastiskt genomarbetade och vackra teckningar. Vackra arabiska mönster finns i överflöd och det är närmast rörande vilken noggrannhet Thompson förefaller ha lagt ner på olika arabiska tecken. Det är framförallt i sekvenserna från de båda skrifterna och i drömsekvenserna som han verkligen excellererar. Enbart teckningarna gör det värt att införskaffa och läsa Habibi. Inte ett enda streck sitter fel eller känns överflödigt. Jag har svårt att med ord beskriva teckningarna.

Tonen i albumet, både dialog och berättarröster känns igen från Blankets och skulle kunna upplevas som högtravande men det gör den inte utan den känns istället äkta. Även här känns albumet verkligen genomarbetat. Men tyvärr är Habibi sedd som en helhet inte det mästerverk jag förväntade mig och hoppades på. Trots de dramatiska händelserna och de sympatiska huvudpersonerna och de monumentala orättvisor som drabbar dem blir det aldrig riktigt medryckande. Visst vill jag veta hur det går för Dodola och Zam men Thompsons grepp att väva in berättelser ur Bibeln och Koranen som i sig är genomarbetade och snyggt presenterade liksom förklaringarna till olika begrepp och centrala aspekter av framförallt islam gör att jag inte sugs in i Dodolas och Zams berättelse på ett sätt som jag kanske gjort annars. Den centrala berättelsen blir lidande av allt lull-lull som Thompson lagt in i sin strävan att genom Habibi skapa en ökad förståelse mellan islam, kristendom och judendom genom att påvisa de stora likheterna. Hedervärt givetvis men berättarmässigt mindre lyckat.

Thompson menar som sagt väl men har i sin strävan att anonymisera platsen och tiden, kanske för att inte stöta sig med någon hemfallit åt närmast skamlös orientalism. Orientalism såsom jag tänker på det är ett begrepp som myntades av den palestinske professorn Edward Said. Said använder begreppet för att problematisera sättet som väst enligt honom betraktar Orienten och Occidenten på, där de blir motsatser till det som är positivt med väst t.ex. rationalitet mot irrationalitet. Saids tes är omdebatterad men jag anser att han har en hel del poänger. Thompson går i fällan genom att väva in scenerier från Tusen och en natt med moderna scenerier och det är just balansen däremellan som Thompson inte lyckas upprätthålla. Mer om Habibi och orientalismen finns i en välskriven text på The Hooded Utilitarian.

På ett mer personligt plan har jag som närmast skulle beskriva mig som militant ateist i den meningen att jag tycker illa om alla religioner svårt för alla berättelser från Bibeln och Koranen och Thompsons respektfyllda återgivande av dessa. Att religion och den ångest en intolerant tolkning av olika skrifter leder till blir iofs tydligt i Zams fall men samma kritik av en dogmatisk religionsutövning som kan hittas i Blankets finns det inte här trots att det knappast går att påstå att religionens centrala plats har varit positivt för den samhälleliga utvecklingen i Mellanöstern där berättelsen trots allt smink ändå utspelar sig. Jag har försökt koppla bort det men det har påverkat min läsning så det bör nämnas.

Thompson problematiserar även miljöförstöring och låter följderna av den ta mycket plats men jag tycker inte att temat tillför berättelsen något, anrättningen hade klarat sig utan den ingrediensen även om Thompsons indignation över följderna liksom albumet i övrigt känns äkta.

Trots bristerna är Habibi ett bra album som jag haft stor behållning av. Framförallt är det ett visuellt överdåd som har få jämbördiga och berättelsen i sig är inte oäven. Ett oerhört genomarbetat album som redan har hamnat på flera av de tidiga årsbästalistor jag sett. Min kommer albumet dock inte att återfinnas på.

Illustration: Craig Thompson
Förlag: Pantheon
Betyg: 4/5

Kommentarer

  1. Anders Johansson says:

    Jag är också ateist men jag stör mig inte alls på de religiösa referenserna i Habibi. Jag tycker att författaren använder Koranen och Bibeln för vad de (i mina ögon) är, nämligen sagoböcker. Då menar jag inte sagoböcker i någon negativ bemärkelse ska tilläggas. Skaplig koll på bibeln har jag men på koranen har jag ingen just koll alls. Jag gillar att få presenterat för mig alla synergier mellan böckerna/religionerna. Sen tyckte inte jag att religionen och de smarta smågrejerna överskuggade huvudhandlingen. Störde mig dock på miljögrejen som du också påpekar.

    För mig är det bland det bästa jag läst. Skiver mer om det här: http://level7.nu/pages/Recension_Habibi

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...