Cliff Sellers har efter en himla massa strul äntligen lyckats få tag i solpanelerna som beställdes av Ryan Barnard, en av innevånarna i det avlägset belägna Safe Haven som förbereder sig för vad de tror är den stundande apokalypsen. Efter en lång och besvärlig körning med storm och isiga vägar kommer Cliff och hans två medpassagerare äntligen fram men Ryan är borta. Istället möts han av Ryans son Lucas, lägrets nye ledare. Lucas är en fullblodspsykopat som med manipulation och en skicklig tunga skaffat sig denna maktposition efter att ha övertygat sina jämnåriga att deras bästa chans att överleva en stundande katastrof är att döda alla vuxna i lägret. Efter den blodiga massakern på föräldrarna är Lucas redo för nästa steg men tas på sängen när Cliff och hans vänner anländer. Inte blir det bättre av att lägret nu domineras av nervösa och misstänksamma barn med alldeles för mycket skjutvapen.

Andra volymen av Sheltered (samlar #6-10 av serien) börjar briljant med en blodig konfrontation mellan Safe Haven och världen utanför. Utan att spoila för mycket så blir Cliff snabbt en karaktär som man gärna vill ska klara sig levande från detta kalla helvete, speciellt efter att vi fått lära känna både honom och hans familj utan och innan i Ed Brissons inledning av Sheltered #6. Hela serien dräller av störda ungdomar men den mest störda av dem alla, bortsett från Lucas, är den bindgalne Curt som är som om en retad pitbull och inget man vill ha i hasorna.

I övrigt är andra volymen väldigt lik den första. Kampen mellan Victoria och Lukas om vem som sitter inne med sanningen fortsätter med den skillnaden att Victoria blir mer beslutsam och Lucas allt mer intrigerande. Victoria kämpar desperat i underläge, dels för att de flesta går på Lucas linje men också för att hon i mångas ögon alltid kommer att vara en outsider eftersom hon kom sist till lägret där flera tillbringat hela sin uppväxt.

Ed Brisson och Johnnie Christmas moderna blandning av preppers och Flugornas herre går obönhörligt mot slutet i nästa volym som också är den sista och jag har svårt att tänka mig att slutet blir lyckligt. Det är dock ett välskrivet drama som väcker flera tankar om övertygelse, tillit och tro, eller som Nancy säger i en konversation där Victoria försöker få henne att ta sitt förnuft tillfånga och lämna lägret: ”Om vi erkänner att vi hade fel innebär det att vi också medger att vi är mördare.”

Trackback-adress