1985 attackerade Johnny Bates, Kid Miracleman, London och dödade tusentals. Miracleman och hans bundsförvanter lyckades oskadliggöra honom och ur Londons aska föddes Miraclemans gigantiska pyramid, Olympus, och en ny värld. En värld fri från krig, svält och fattigdom och en ny gyllene tidsålder full av mirakler och märkliga ting. I Neil Gaiman och Mark Buckinghams fortsättning på sagan om Miracleman får vi möta sex vanliga människor (plus en robotkopia av Andy Warhol) och hur deras vardag ser ut i en värld styrd av gudar.

Redan 1986 frågade Alan Moore om Neil Gaiman var intresserad av att ta över hans märkliga och fantastiska superhjälteserie och 1990 blev detta verklighet. Tillsammans med tecknaren Mark Buckingham blev det åtta nummer (Miracleman #17-24) när tidningen abrupt avslutades mitt i den andra arcen, Silver Age, på grund av förlaget Eclipses konkurs. Målet var att göra tre stycken arcs med sex nummer i varje (Golden Age, Silver Age och Dark Age) och nu, 23 år senare, verkar det som om detta äntligen kommer att ske.

Miracleman Book Four: The Golden Age, som Marvel Comics i sin återutgivning valt att döpa om till Miracleman by Gaiman and Buckingham Book 1: The Golden Age, samlar gamla Miracleman #17-22 och är fast förankrad i Moores moderna superhjältemytologi, samtidigt som den skiljer sig markant från denna och även utvecklar den som bara Gaiman och Buckingham kan. Författaren Moores dekonstruktion av superhjälten får här ge plats åt historieberättaren Gaiman som med underbar prosa och säker hand guidar oss genom en ”perfekt” värld ur den vanliga människans synvinkel.

Hela arcen innehåller sju fristående episoder plus en avslutning där historierna vävs samman i den årliga karnevalen som följer efter fem sorgedagar till minnet av offren för Londonmassakern 1985. I serien har det nu gått nio år sedan dess och det är en rätt brokig skara människor, som alla påverkats av de nya gudarna, vi får följa.

Efter en magisk inledning, där vi får en aning om hur stort Olympus är (det är så högt att det rör molnen och tar dagar att, bokstavligen, bestiga) får vi möta en okänd man som är en av fyra pilgrimer som beger sig till toppen för att få en audiens med Miracleman. Alla har olika skäl till sin pilgrimsfärd (och alla klarar inte färden) och även om vår huvudperson får möta Miracleman kan, eller vill, denne inte rädda hans dotter som ligger i koma efter Londonmassakern.

I andra numret får vi möta John som lever som en enstöring i en gammal väderkvarn på landet, dit han sökt sig besatt av den perfekta kärleken som han anser att han aldrig fått uppleva. Detta ändras dock när han en stormig natt träffar på Miraclewoman och de blir ett kärlekspar. Hon är perfekt men Miraclewoman lär honom att perfektion inte är skönhet eller vänskap. Det finns inget som är perfekt, bara själen och kärleken. I samma nummer får vi också en glimt in i Jackies tonårsvardag och hennes fascination av Johnny Bates.

Tredje numret handlar om en av 18 robotkopior av konstnären Andy Warhol som föraktar sig själv, och framförallt sina sjutton kopior, och tillbringar sin vardag med att göra t-shirts med pop art. Han blir även vän med en kopia av Dr. Emil Gargunza, Miraclemans dödade skapare, och det är en bisarr men underbar historia.

Nästa livsöde, och en av mina favoriter, handlar om manusförfattaren Rachel som lever ett besynnerligt familjeliv. Hon är gift med Jack som är änkling och har sonen Glen. Själv är hon en av alla kvinnor som inte kunde få barn men som befruktats av Miraclemans supersperma och fött dottern Mist, som är mer Gud en människa. Här får vi följa med i förberedelserna inför barnens egen dag (Wintersday) som fått namn efter Miraclemans dotter, en godnattsaga om Winters öden och äventyr i kosmos (Winter’s Tale) och Rachels lycka som är en chimär.

I femte numret får vi möta Ruth Browning, a.k.a 1860, a.k.a. Casablanca, som är en spion som lever i en stad full av spioner. Eftersom spioners vardag går ut på förräderi och misstro förkastade de Miraclemans paradis så då skapade han en stad bara för dem, där alla spionerar på alla. Ruth upptäcker dock att något är fel och håller nästan på att bli galen och får återvända till vår värld, men tittar sig ändå över axeln hela tiden.

Den sista fristående berättelsen innan den stora karnevalen handlar om Jason som lever efter mottot att det du inte vet om kan skada dig. 1985 tvingades han, tillsammans med sin jobbiga syster, åka till havet för att tillbringa helgen hos hans gigantiska moster, som älskar sjukhus och gröt, när han hade bestämt att han skulle hänga med sina polare i London. Detta Helvete i Jasons ögon visade sig vara hans frälsning eftersom hans vänner dog i Londonmassakern

Även om Gaimans Miracleman inte är något mästerverk som Moores så är den ändå helt fantastisk att läsa och får alla superhjälteserier jag läser, och i stort sett allt annat, att blekna vid en jämförelse. Otroligt väl berättat och bra skrivet och Mark Buckingham är fullständigt fenomenal när han experimenterar hej vilt med olika stilar, genrer och tekniker, allt ifrån cartoon, noir och till och med popkonst. Detta handlar om vanliga människor som du och jag i en värld som ska vara perfekt, men som inte är det.

Trackback-adress