Idag firar vi valborgsmäss samt att det gått 50 år sedan Anton Szandor LaVey rakade skallen och grundade Church of Satan. Jag har laddat inför denna högtid bland annat genom  att läsa den senaste samlingen i IDW/Yoe Books serie The Chilling Archives of Horror Comics: Devil Tales. Redaktör för denna volym är Steve Banes aka Mr. Karswell, vars skriverier man till vardags kan hitta på bloggen The Horrors of it All samt i tidningarna Haunted Horror och Haunted Love som ges ut varannan månad. Du kan hitta smakprov från bloggen och den föreliggande boken här.

För de som inte är bekanta med samlingarna sedan tidigare kan en kort introduktion vara på sin plats. Yoe, Banes och de andra som jobbar med böckerna är seriesamlare som mestadels grävt i sina egna arkiv efter godsaker från skräckseriernas guldålder på 50-talet. Före den mörka tiden, före Wertham. Epokens mest kända, närmast sönderanalyserade, ihjälkramade och ständigt återutgivna förlag är EC Comics som med redaktören William M. Gaines i spetsen också fick ta den hårdaste smällen när ropen på censur började skalla. Yoe och gänget ägnar sig helhjärtat åt den bisarra undervegetationen av publikationer som frodades i skuggan av EC, tidningar som ofta helt saknade de litterära ambitioner som Gaines trots allt hade. Här var det profit som gällde och många tidningar bytte helt inriktning under resans gång för att anpassa sig till nya trender. I ärlighetens namn så var förstås EC minst lika goda kålsupare, men vi sparar berättelsen om Clare Lune och tidningen Moon Girl med dess olika faser till en annan gång.

Den typen av kappvändande slipper vi här då Banes ger oss precis vad som utlovas: skräckserier återgivna i tjusig faksimil där Djävulen figurerar på ett eller annat sätt. Historier om gangstrar som till varje pris försöker undvika vad som väntar hinsides, hur Djävulen i det fördolda jobbar på att ta över jorden och folk som aningslöst sluter avtal man givetvis vet kommer leda käpprätt åt helvete. Ibland skymtar ett känt namn förbi, och visst är det extra kul att få se tidiga verk av mästare som Gene Colan. Men de allra flesta skaparna har jag inte hört talas om tidigare och chanserna är stora att det inte finns särskilt mycket mer bevarat av eller om dem.

Kvalitén är genomgående sunk av bästa märke. Man skrattar både med och åt såväl manus som teckningar när folk skördar precis vad de sått. Oavsett om det är korkade karaktärer som tror de kan lura Djävulen eller tecknare som inte övat tillräckligt på att rita glasögon ur olika vinklar och sedan åkt på uppdraget att illustrera ”Satan’s Spectacles”. Oupphörligen underhållande är det hur som helst och en volym som bör finnas i varje diaboliskt bibliotek. Fler aptitretande exempel och anledningar att köpa finner ni i trailern nedan.

Hail Satan!

Trackback-adress