Professor Alice Creed har ingen anställning och det kommer hon aldrig att ha så länge hon skippar sina föreläsningar för att döda monster. När en mörk och ondskefull kraft mellan dimensionerna lockar unga personer med hjälp av ett oskyldigt dataspel packar hon sina ockulta reliker, heliga vatten, hagelbössa och iPad för att besegra det övernaturliga. Släng in en vän som är fast i tidsrymden, en student besatt av en demon och den värsta flygupplevelsen någonsin och du har en alldeles vanlig vecka i den techno-ockulta äventyraren Alice Creeds liv.
Serien Semiautomagic av Alex de Campi (No Mercy, Archie vs. Predator, Grimhouse: Doors Open at Midnight) och Jerry Ordway (The Adventures of Superman, Power of Shazam!) gick som följetong i serieantologin Dark Horse Presents (DHP vol. 3 #4-9 & #13-17, 2014-2015) och handlar alltså om Professor Alice Creed som är en blandning mellan Van Hellsing, Buffy (eller hennes mentor Giles), Doctor Strange och Hellblazer som samtidigt är en unik magisk äventyrare i ett eget övernaturligt universum. Det som lockat mig från första början med den här serien är titeln, som är oemotståndlig, ytterligare en bra kvinnlig karaktär i serievärlden samt veteranen Jerry Ordways teckningar som jag förknippar med högtidsstunder med svenska Stålmannen från slutet av 1980-talet.
Denna samling består av två olika nummer (”The Bomb That Will Bring Us Together” (48 sidor) och ”Throne of Blood” (40 sidor)) där vi får en introduktion i Creeds värld. Serien kastar oss direkt in i handlingen där vi får lära känna karaktären genom hennes samtal med andra. För 15 år sedan gjorde hon ett oklokt val vilket kostade hennes bästa vänner dyrt: Vivian avled och Harriets öde är att vid varje skymning transporteras till en ny tidsera. Alice är inte ensam om att ha magiska krafter men hon är den enda som har rätt att döda monster. Hon har även hjälp av den mystiske Archie Rollins som är ”någon slags doktor” och som tar hennes föreläsningar när hon måste ut på monsterjakt. När han är i närheten ökar mängden spindlar i omgivningen, men vad du än gör: döda inte spindlarna. Precis som i Jason Aarons Doctor Strange så har all magi man utför ett pris, vilket man får betala med ränta om man överanvänder den.
Alice är en mycket kraftfull och erfaren magiker men hon har också ett alldeles för stort hjärta och hon ångrar att hon inte lyssnade på vännen Harriets desperata varning: låt pojken dö. Serien har även sköna Lovecraft-vibbar med interdimensionella monster stora som kontinenter och Jerry Ordways stil påminner om en modern variant av EC Comics klassiska skräckserier från 1950-talet. Creeds tillvägagångssätt är också moderna för hon är lika kvick med yxa, bössa och besvärjelser som med datorer, mobiler och TV-spel.
Trots mycket positivt finns det dock gott om inslag som drar ned betyget i mina ögon. För det första är det överföringen från antologi till samlad utgåva som gör handlingen lite ryckig eftersom Alex de Campi måste presentera Creed med jämna mellanrum. Det blir onekligen tjatigt när Creed återigen annonserar ”My name is Alice Creed. I kill monsters”. Varje delepisod är på cirka åtta sidor, fullpackad med action och information, och det ges inte mycket tid till lugn och eftertanke. Sedan blir det ibland lite väl bra när vi får reda på att hennes hagelbössa är gjord av alla de gevär som dödade president Kennedy, vilket naturligtvis är en blinkning till teorin om att det fanns fler än en skytt vid Skotten i Dallas, men på vilket sätt hennes vapen skulle vara bättre förklaras inte.
Själva konceptet och världsbygget i Semiautomagic imponerar men serien hade mått bäst av en bättre exposition och tuffare redigering. Detta blir ganska tydligt när man får läsa en preview till Alix de Campis tredje volym av Grindhouse: Doors Open at Midnight – Slay Ride & Blood Lagoon i slutet av samlingen. Den har ett helt annat flöde och gör mig sjukt sugen på mer bisarr skräck från hennes penna.
Semiautomagic är inte på långa vägar färdig men tyvärr fick inte serien någon fortsättningen hos Dark Horse, vilket också är ett öde som drabbade den lysande serien The Paybacks, som istället bytte förlag till Heavy Metal. De Campi och Ordway kände dock att de väldigt gärna ville berätta hela berättelsen och med hjälp av Kickstarter kommer det nu en lyxig utgåva som samlar de första två numren jag läst plus tre nya berättelser, ”Childhood’s End”, ”Town Called Malice” och ”Hollow Man”, och Dark Horse hjälper även till med tryckningen av den. Det finns en stor risk att jag införskaffar denna fortsättning för jag är definitivt sugen på mer och är övertygad om att serien klarar sig på egna ben.
Illustration: Jerry Ordway
Färgläggning: Marissa Louise
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 3/5