Magnus The Black anländer till staden Iskfold som är som en krigszon. Den kristna konverteringen är i full gång med korsfästelser, nya kyrkor, påtvingade skatter som utarmar befolkningen och de som fortfarande bekänner sig till den gamla tron flyr ut i vildmarken. En kyrkans man erbjuder Magnus en stor summa pengar för att eskortera en kardinal längs den norra vägen till Hammaruskk. Magnus känner väl igen rutten men under ett annat namn: The Black Road. Det är en väg byggd av elände, sorg, blod och ilska. Arméer har dött på vägen, mödrar har slaktats och barn förslavats. Det är en väg fylld av ondska där inga änglar syns vid horisonten.

Tidpunkten för mitt beslut att granska några av årets nya Image-serier visade sig vara synnerligen väl valt eftersom förlaget hade en generös digital rea lagom till New York Comic Con. Detta gjorde att jag kunde skaffa hela första volymen av Black Road av Brian Wood och Garry Brown för halva priset så tack för det Image Comics. Brian Wood är här återigen i historietagen efter att tidigare utforskat vikingatiden i Northlanders och amerikanska frihetskriget i Rebels och i Black Road återvänder han till den förstnämnda tidsepoken och ger oss ett deckarmysterium vid kristnandet av Norge.

Detta är en både lågmäld och blodig berättelse där Magnus, som varken bekänner sig till asatron eller kristen tro, verkar misslyckas med sitt uppdrag redan i första numret eftersom hans uppdragsgivare mördas av okända män men Magnus återupptar sökandet efter det mytomspunna Oakenfort tillsammans med kardinalens adoptivdotter Julia. Biskopen i Oakenfort har byggt en enorm fästning med hjälp av slavar och verkar ha en egen dold agenda eftersom han förskjutits av påven i Rom och Magnus är ute efter svar och Julia ute efter hämnd.

Sin vana trogen så är Wood påläst vad gäller tidsepoken men själva genomförandet uppmuntrar inte till fortsatt läsning. Berättelsen innehåller mängder av förvirrande hopp i tid och rum samt logiska fallgropar och inte är jag speciellt förtjust i Browns teckningsstil heller som påminner en del om Frank Millers nuvarande alster, om än inte lika grotesk. Personporträtten lämnar också övrigt att önska och mitt samlade intryck av hela första volymen är likgiltighet och förvirring. Det enda positiva med serien är att jag tack vare förlagets rea bara behövde slösa 50 kronor på att läsa den.

Trackback-adress