Berättelsen om Emmet Quinlan är en historia som gått från mun till mun, från generation till generation. Den börjar med en storm, en gammal man, hans familj, en demon, ett urgammalt oförstörbart och förtrollat svärd…och en gud som vill ha tillbaka det. Det är en historia om Helvetets portar, den sanna ondskan i hjärtat av en döende stjärna och om kamp och förlust. Donny Cates och Geoff Shaw (Buzzkill, The Paybacks) lämnar sitt eget superhjälteuniversum – som såg dagens ljus hos Dark Horse Comics för att sedan förflyttas till förlaget Heavy Metal – för att ge oss en episk familjesaga hos Image Comics om hjältedåd och gudar med Texas vidsträckta landskap som bakgrund och en gammal sjuk man som får nytt liv – och ett megastort svärd – efter en mystisk, apokalyptisk storm som ödelägger allt i sin väg. Cates och Shaw slår verkligen på den stora trumman redan från ruta ett och frågan är om God Country lever upp till sin egna högt ställda förväntningar eller om den tar sig själv på för stort allvar?

Svaret på dessa frågor är ja och nej för redan efter det inledande citatet om ”Guds vrede” från Cormac McCarthys Blood Meridian: Or the Evening Redness in the West så är jag fast och berättarrösten som tillhör någon mycket äldre släkting till seriens huvudpersoner tillsammans med Shaws underbara bilder får mig att tänka på Pretty Deadly av Kelly Sue DeConnick och Emma Rios.

Allt börjar väldigt realistiskt och gripande med Roy Quinlan som släpat med sig hustrun Jane och dottern Deena från tryggheten i Austin för att ta hand om Roys alzheimersjuka far Emmet och hans ständiga vredesutbrott. Faderns ständiga minnesluckor och våldsamma beteende blir för mycket för Jane som tycker att Roy borde tänka på sin egen familj istället för en gammal och jävligt elak gubbe men Roy kan inte släppa att Emmet en gång i tiden var en fin människa och att han inte tänker låta honom sluta sina dagar i ensamhet på ett vårdhem.

Även om jag gillar när berättelsen övergår i fantastisk fiktion så är det vardagsrealismen som biter sig fast eftersom Cates och Shaws arbete med karaktärerna är så äkta och nära. Efter bara ett nummer kan vad som helst hända men serien har stor potential och jag kan knappt vänta på nästa nummer.

Trackback-adress