Under 2016 bjöd DC Comics på en lite annorlunda deal med nya versioner av klassiska Hanna-Barbera-karaktärer för en lite äldre publik. Mysteriegänget kämpar mot en muterad värld i Scooby Apocalypse; Tonåringen Jonny Quest och hans team bjuder på nya äventyr tillsammans med andra äventyrshjältar som Space Ghost, The Herculoids, Birdman, Mightor och Frankenstein Jr. i Future Quest; En Mad Max-version av Wacky Races i Wacky Raceland samt vår egen civilisation sett ur ett stenålderspespektiv i The Flintstones.
The Flintstones är skriven av Mark Russell som bjöd på bländande satir i den utmärkta och mycket saknade Prez som bara fick sex nummer istället för de utlovade tolv. I Prez fick vi se en spegelbild av vår värld i en tänkbar framtid och nu håller Russell upp en liknande spegel för att vi ska få se hur den lilla staden Bedrock klarar civilisationens alla krumbukter, missförstånd, orimligheter och knasigheter. Varje nummer bjuder på en fristående historia där Fred Flinta och hans vänner får bekanta sig med allt ifrån gästarbetare (Neaderthalare), Wilmas försök till en konstnärskarriär (handavtryck), saker till hemmet som man inte behöver men måste ha, gudstro (The Church of Gerald), utomjordingar, monogami, presidentval till jordens undergång.
Det bjuds på mycket humor och igenkännande skratt med också svart humor där skrattet fastnar i halsen, som det faktum att Fred och Barney bägge två lider av posttraumatisk stress efter kriget mot trädfolket. Krigshetsen och propagandan har skrämmande paralleller med både folkmordet på USA:s ursprungsbefolkning samt det Andra Gulfkriget och Russell skyggar inte heller för ämnen som självmordstankar, ångest eller tidigare hyllade hjältar som behandlas som paria efter kriget. Det är till och med så att Freds klassiskt käcka ”Yabba-dabba-doo” egentligen är ett mantra för att komma över stressiga situationer som veteranerna lärt sig av sin psykolog.
De flesta av karaktärerna känns igen från den tecknade TV-serien med en liten extra knorr. Fred och Barneys chef Mr. Slate är till exempel en tvättäkta storkapitalist och Pebbles och Bamm-Bamm är tonåringar. Vi får även möta Professor Sargan (som är en kopia av astronomen Carl Sagan) som lanserar den förtjusande teorin att den osynliga kraften som håller samman vårt universum är ensamhet – eftersom ingenting i världen vill vara ensamt. Vidare har vi alla ”prylar” som familjen köper på sig som precis som i TV-serien är djur, fast nu med känslor och drömmar. Speciellt gillar jag den djupa vänskap som uppstår mellan ”dammsugaren” (en liten rosa elefant) och ”bowlingklotet” (ett bältdjur).
De bästa inslagen i serien är i mina ögon historien om monogami som en reflektion av hur många ser på äktenskap mellan LBTQ-personer i dagens samhälle. Vi får även möta Bedrocks enda homosexuella par som dessutom heter Adam och Steve, efter den slogan som lanserades av den kristna högern i USA: ”God made Adam and Eve, not Adam and Steve”. Nästa höjdpunkt är The Flintstones #5 där Fred och Barney återupplever folkmordet som de deltog i, skolvalet där en mobbare får alla röster (läs Donald Trump) men även den hjärtskärande berättelsen om Bamm-Bamms ursprung.
Serien avslutas med #12 i juni och den är en mycket fräsch fläkt i DC-katalogen och även om den inte är ett mästerverk så är den mycket läsvärd och värd att utforska.
Illustration: Steve Pugh
Färgläggning: Chris Chuckry
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5