Den sista av Greg Ruckas egna serier från Oni Press (jag har under veckan recenserat Whiteout och Queen and Country) kombinerar två teman som ligger författaren varmt om hjärtat: kriminalhistorier med privatdeckare och så hans hemstad Portland, Oregon i nordvästra hörnet av USA. Innan Rucka slog igenom som serieförfattare, först med ovan nämnda titlar och sedan med en mängd serier från både DC och Marvel, bland andra Wonder Woman, Detective Comics, Gotham Central och Punisher, så skapade han en egen romanföljetong med livvakten Atticus Kodiak som utspelas i Portland och hans roman A Fistful of Rain utspelas också i samma universum och flera karaktärer från den senare romanen dyker även upp i serien Stumptown som startade 2009. (Som lite grädde på moset så ska jag också nämna att Portland även är hemvist för förlaget Oni Press och att ett annat och mycket större förlag inom seriebranschen även har sitt huvudkontor där, nämligen Image Comics)

Namnet Stumptown är bara ett av många smeknamn på staden Portland (det mest kända är City of Roses) och själva namnet härstammar från andra hälften av 1800-talet när staden växte så snabbt att man inte prioriterade att dra upp stumparna efter alla träd som höggs ner för att göra plats för nya vägar. Det tog så lång tid innan man tog bort dem att befolkningen i vissa delar av staden vitmålade dessa stumpar för att göra dem mer synliga.

Rucka har i en intervju berättat att han var besatt av privatdeckargenren som ung och slukade allt ifrån Raymond Chandlers böcker om privatdetektiven Philip Marlowe till TV-serier som The Rockford Files och Magnum P.I.. I Stumptown får vi möta en lite annorlunda privatdetektiv vid namn Dexedrine (Dex) Parios som förutom att hon är spelmissbrukare, självdestruktiv, pank och aldrig kan hålla käften så lever hon tillsammans med sin bror Ansel som har Downs syndrom och har en stabilare och högre månadsinkomst från sin dagliga verksamhet än sin struliga syster.

I seriens första volym, som har den finurliga titeln ”The Case of the Girl Who Took Her Shampoo But Left Her Mini”, är Dex skyldig Confederated Tribes of the Wind Coasts casino $18000 men casinots ägare Sue-Lynne är redo att efterskänka skulden om Dex hittar hennes försvunna barnbarn. Inte helt oväntat är uppdraget betydligt mer komplicerat och hela volymen börjar med att Dex ”mördas” av två brutala skummisar som redan varnat henne för att lägga sin näsa i blöt och resten av volymen är en ren njutning av förvecklingar och klassiska troper från privatdeckargenren, som att vår hjälte får utstå en god portion stryk och att stadens poliskår betraktar henne som paria, speciellt polischefen som har mer än ett horn i sidan till Dex.

Återigen visar Rucka att han är en mästare när det gäller att göra bra kvinnoporträtt och Dex tillhör helt klart en av hans bästa karaktärer. Till skillnad mot hans övriga serier från Oni Press så är Stumptown färglagd (Lee Loughridge och Rico Renzi) och Matthew Southworth har en skön noirkänsla som påminner om Michael Gaydos alster. Emellanåt blir det svårt att skilja vissa kvinnliga karaktärer åt men det är den enda kritik jag kan komma på i vad som i övrigt är en mycket bra och dessutom rolig kriminalhistoria.

Serien fick ytterligare en volym 2012 och från och med 2014 blev den en pågående serie hos förlaget med tio nummer som tecknades av Justin Greenwood (The Fuse). Jag kommer definitivt kolla upp resten av serien för jag vill se vilka jävelskaper Rucka kokat ihop åt Dex och jag vill också lära känna denna underbara karaktär ännu bättre. Rekommenderas!

Trackback-adress