Krönikor och åsikter

Andreas årskrönika 2018

måndag 31 december, kl 09:44 av 1 kommentar

Dags att summera mitt serieår med Shazam 2018 som bland annat innehållit många recensioner av svenska serier (stort tack till Cobolt Förlag, Galago, Kartago Förlag och Sanatorium Förlag för alla fina recensionsex), besök på Stockholms Internationella Seriefestival och Bokmässan i Göteborg, vår egen julkalender på Facebook och Instagram samt mycket tips och inspiration från min nye bloggkollega och vän Pär Thorstensson. Under året har jag upptäckt flera härliga serier som Beasts of Burden, Luke Pearsons Hilda-böcker, Daniel Ahlgrens oemotståndliga SH3, Li Österbergs fantastiska och personliga följetong om grekiska myter och gudar samt slukat en hel hög med nya läsvärda amerikanska serier.

När det gäller serier på vita duken njöt jag i fulla drag av både Black Panther, Avengers: Infinity War och Deadpool 2 men den serierelaterade filmadaption som imponerade mest på mig var ändå I Kill Giants (som nu finns att avnjuta på Netflix) som jag såg på BUFF-festivalen i Malmö tillsammans med min son. Jag blev också märkbart tagen av Stan Lees bortgång då jag insåg hur mycket han betytt för mig som nörd och serieälskare och även om serievärlden är fattigare utan både honom och Steve Ditko (som också avled under året) så gläds jag över att deras skapelser lever vidare och kommer att ge glädje åt ännu fler serieälskare lång tid framöver.

Nu raskt över till min lista över årets höjdpunkter:

10. ÅRETS BÄSTA SVENSKA SERIEBOK: UNDER TIDEN

Under året blev det som sagt en hel del svenska serier som hamnade i läshögen och jag vill särskilt lyfta fram Drömmen om Europa (Galago) av Fabian Göranson, SH3 vol. 5 (Bakhåll) av Daniel Ahlgren, Vi kommer snart hem igen (Natur & Kultur) av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting samt Li Österbergs (Epix Förlag) Fejd och Fest. Den svenska seriebok som imponerade mest på mig var Under tiden (Kartago Förlag) av Pelle Forshed. En tragikomisk berättelse om existensiella funderingar i villaförorten som är briljant i sitt utförande.

9. ÅRETS BÄSTA ALBUM: ETERNAL

Min skörd av amerikanska seriealbum (Original Graphic Novels) blev tämligen blygsam eftersom jag brukar spara årets skörd till nästkommande år (mer om det längre ner i krönikan) men jag hann dock läsa My Heroes Has Always Been Junkies av Ed Brubaker och Sean Phillips och The Prince and the Dressmaker av Jen Wang men min favorit är Eternal (Black Mask Studios) av Ryan K. Lindsay och den fabulösa tecknaren Eric Zawadzki. En fulländad spökhistoria i vikingamiljö, sprängfylld av atmosfär och seriemagi när den är som allra bäst.

8. ÅRETS ÖVERRASKNING: THE IMMORTAL HULK

Eftersom jag inte hunnit läsa några webbserier under året hoppar jag över den kategorin och återuppväcker istället min kategori ”Årets överraskning”. Hit hör den oväntat spännande och läsvärda serien The Weatherman (som kommer att recenseras under 2019) men framförallt Al Ewing och Joe Bennetts The Immortal Hulk som tar ett nytt grepp om min smaragdgröne vän samtidigt som serien går tillbaka till karaktärens ursprungliga rötter i vad som är en av de bästa Marvel-titlarna på senare år.

7. ÅRETS BÄSTA AVSLUT: KILL OR BE KILLED

I mina sista recensioner för 2018 granskade jag avslutningarna av Harrow County och Kill or Be Killed där den sistnämnda förtjänar att uppmärksammas lite extra. Dels för att Ed Brubaker, Sean Phillips och Elizabeth Breitweiser avslutade med den bästa volymen i serien men också för att de lyckades trolla mig totalt när det gäller finalen, som jag fortfarande inte har hämtat mig efter.

6. ÅRETS BÄSTA MINISERIE: INFIDEL

2018 bjöd på många utmärkta miniserier och jag vill särskilt lyfta fram Exit Stage Left: The Snagglepuss Chronicles av Mark Russell och Mike Feehan, Doctor Star and The Kingdom of Lost Tomorrows av Jeff Lemire och Max Fiumara, Abbott av Saladin Ahmed och Sami Kivelä samt She Could Fly av Christopher Cantwell och Martin Morazzo. Min personliga favorit är dock Infidel av Pornsak Pichetshote och Aaron Campbell, en av årets bästa serier och en skräckserie och mänskligt drama som lyckades skrämma och beröra mig på riktigt.

5. ÅRETS BÄSTA ENSKILDA NUMMER: SAGA #54

I den här kategorin finns det bara en vinnare enligt mig och det är Saga #54 av Brian K. Vaughan och Fiona Staples. Efter så många nummer och så många år lyckas Vaughan och Staples leverera ett nummer där ingen går säker och som dessutom innehåller seriens hittills största och mest dramatiska cliffhanger, plus att Saga tagit ett uppehåll vilket gör att vi får vänta en bra bit in på 2019 för att få läsa den spännande fortsättningen på denna moderna klassiker.

4. ÅRETS BÄSTA TECKNARE: ANDREA SORRENTINO

När det gäller mina favorittecknare för 2018 så spelar Andrea Sorrentino i en helt egen division. Förutom sina Arcimboldo-inspirade omslag till Jeff Lemires psykologiska och övernaturliga thriller Gideon Falls lyckas han även skapa en riktigt mysig och läskig atmosfär där man bävar inför varje bladvändning, snyggt flöde och sköna bildlösningar, djärva experiment, ja, kort sagt, stilistisk fulländning.

3. ÅRETS BÄSTA FÖRFATTARE: ED BRUBAKER

2018 års bästa författare är i mina ögon Ed Brubaker som bjöd på en mycket läsvärd och personligt färgad fristående berättelse i My Heroes Have Always Been Junkies samt den perfekta avslutningen på Kill or Be Killed och jag ser fram emot fem nya härliga serieår där Brubaker och Sean Phillips får helt fria tyglar tack vare sitt exklusiva kontrakt med Image Comics.

2. ÅRETS BÄSTA NYA SERIE: CODA

När det gäller årets bästa nya serier kan jag varmt rekommendera fantasyserien Isola av Brenden Fletcher och Karl Kerschl som inte liknar något annat jag läst i år, Jeff Lemire, Andrea Sorrentino och Dave Stewarts lysande psykologiska thriller Gideon Falls samt Simon Spurrier och Matías Bergaras magnifika barmhärtighetsmord på hela fantasygenren i Coda. Alla dessa tre serier är perfekta i mina ögon men om jag måste välja en så blir det Coda med sitt härliga världsbygge, underbara karaktärer och miljöer samt en stor portion humor i en serie som jag älskar passionerat.

1. ÅRETS BÄSTA PÅGÅENDE SERIE: THE WICKED + THE DIVINE

Av de många pågående serierna som jag följer lyckades flera leverera nya minnesvärda volymer under året, såsom den under året flitigt prisbelönade Monstress av Marjorie Liu och Sana Takeda, Paper Girls av Brian K. Vaughan och Cliff Chiang, redan hyllade Saga av samme Vaughan och Fiona Staples samt The Wicked+The Divine av Kieron Gillen och Jamie McKelvie. Recensioner på både Monstress och The Wicked+The Divine kommer i början på 2019 och min favorit är den sistnämnda som nu kommit in i andra andningen med flera oväntade vändningar och avslöjanden lagom till seriens avslutande arc som nu är i full gång.

Det var allt för det här året. Under 2019 har jag tänkt utforska sju hyllade seriealbum från 2018, nämligen Sabrina av Nick Drnaso, Why Art? av Eleanor Davis, Jason Lutes kompletta Berlin, My Boyfriend is a Bear av Pamela Ribon och Cat Farris, Upgrade Soul av Ezra Claytan Daniels, The Pervert av Michelle Perez och Remy Bodell samt Girl Town av Carolyn Nowak. Andra serier som är på gång under 2019 och som jag kommer att hålla ett öga på är Invisible Kingdom av G. Willow Wilson och Christian Ward, fjärde volymen av Injection av Warren Ellis, Declan Shalvey och Jordie Bellaire samt nystarten på Lazarus av Greg Rucka och Michael Lark.

När det gäller svenska serier ser jag fram emot kommande volymer av Katanga och Tyler Cross från Albumförlaget, Framtidens arab del 4 och Blueberry: Samlade äventyr del 8 och 9 från Cobolt samt naturligtvis den hett efterlängtade Vei – bok 2 av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson. Under 2019 tänkte jag recensera alla utgåvor av Blueberry: Samlade äventyr samt Mooz Förlags utgåvor av Bernard Prince och Comanche och fastän jag gläds åt nyheten att Cobolt kommer att ge ut Buddy Longway under året så hoppas jag mest att 2019 ska bli året då Jeremiah av Hermann äntligen kommer ut på svenska. Gott nytt serieår!!!

Kommentarer

  1. Pär Thorstensson says:

    Ska jag bara ta två saker som påverkade mig extra under året som gått av det du tar upp så skulle jag säga:
    1. Hur imponerande, bra och förvånansvärt politiskt ”Black Panther” var för att vara en Marvel-rulle.
    2. Att Andrea Sorrentino kunde överraska mig över vad han kan göra med serieformen. En del av hans experiment i ”Gideon Falls” fick mig bara att stanna upp i läsningen för att mer eller mindre göra en mental applåd till det italienska geniet.

    Gott nytt serieår!

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...