Under 2020 har de svenska debuterna på seriemarknaden duggat tätt, bland annat har vi kunnat njuta av Johannes Torstenssons Bord för en, Alltid hejdå av Alma Thörn, Olivia Skoglunds Nästan i mål, En klump i magen av Malin Granroth och så dagsaktuella Nikki av Malin Skogberg Nord som kommer att recenseras inom kort. Alla dessa nya svenska serieböcker är mycket läsvärda men i denna recension vill jag rikta strålkastarljuset mot en alldeles särskild svensk debutant, nämligen Disa Wallander, som riskerar att hamna i skymundan av den enkla anledningen att hennes första renodlade seriebok inte ges ut av ett svenskt förlag på svenska. Hennes seriebok Becoming Horses ges istället ut av det kanadensiska förlaget Drawn & Quarterly som publicerat böcker av några av den internationella seriebranschens största namn, såsom Adrian Tomine, Daniel Clowes, Chris Ware, Kate Beaton, Seth, Guy Delisle, Rutu Modan och Eleanor Davis.
Disa har dykt upp i flera antologier och även publicerat både kortare serier, fanzines och webbserier så någon nykomling är hon inte och i hennes första längre sammanhållna seriebok visar hon både upp en briljant palett av olika uttrycksmedel och en alldeles bedårande berättelse kryddad med melankoli och en stor portion humor om existensiella funderingar under ständig förändring som tvingar läsaren att se på världen med nya ögon.
Här får vi följa tre icke namngivna karaktärer – som dykt upp i tidigare verk av Disa, såsom Slowly Dying och The Nature of Nature – på en filosofisk upptäcksfärd där de var för sig eller tillsammans stiftar bekantskap med en rad excentriska kvinnliga konstnärer och levnadskonstnär som guidar dem på resan. Vi får bland annat möta en kvinna som byggt en replika av sin livmoder stor som ett litet hus, en annan som är en ö och lever på besökare för att få inspiration, en grupp kvinnor som samlas för att gråta tillsammans och några som beslutat sig för att försöka förvandla sig till hästar, vilket också givit namn åt boken.
De tre namnlösa karaktärerna färdas i en värld i ständig förändring utan serierutor som håller dem fångna där de mysiga bakgrunderna ständigt skiftar mellan härliga vattenfärger och olika effektfulla fotokollage av textilier, keramik, skulpturer och dyrbara stenar. Varje möte stegras till en höjdpunkt men avslutas för det mesta med en knasig punchline, nästan som en tvångsmässig klackspark där både protagonisterna, och vi som läsare, åter tvingas inse att vi är ute på okända och tvetydiga tassemarker i jakten på livet och konstens gåta.
Denna märkliga men mycket levande och kärleksfulla mix av knas kontra filosofiska kringelikrokar är magisk. Särskilt gillar jag stämningen som antingen har drag av den melankoli man kan hitta i Charles Schulzs Snobben eller den torra humorn i Tove Janssons Mumin men Becoming Horses har även klara likheter med Eleanor Davis fenomenala verk Why Art? som också ställer liknande frågor om konsten och livet.
Becoming Horses är en fantastisk bok som visar att det inte finns några absoluta sanningar när det gäller livets stora frågor men att det är värt besväret att åtminstone ge sig ut på upptäcksfärd, eller som Robert Broberg uttryckte det: ”Målet är ingenting – vägen är allt”.
Illustration: Disa Wallander
Förlag: Drawn & Quarterly
Betyg: 5/5