Det var ett tag sedan. Förutom ett gästspel om tv-serien Punisher har jag inte bloggat sedan december 2016. Så funkar jg. Fastnar för något och sedan vidare till annat. Men serier har jag fortsatt läsa fast i mindre omfattning. Men suget börjar komma tillbaka att blogga igen. Först ut blir ZombieLars!
Första omnibusen av The Walking Dead är fortfarande en av mina större läsupplevelser men det här är något helt annat. ZombieLars är en norsk tv-serie som gått på SVT men det har gått mig helt förbi. Sonen hade tydligen sett den. Nu har iaf Kim W.Andersson gjort serie av den och Rabén & Sjögren smäller till med två delar direkt, Levande olevande och Vi och dom.
Serien handlar om Lars som är levande olevande. Inget sug efter hjärnsubstans och när Lars dör så kan han knäcka tillbaka lederna och köra på. Lars flyttar till Bekkebakken med sin mamma som är levande, pappan däremot är olevande och håller till i Detroit. Det ser mörkt ut för Lars i början som Bekkebakkens enda levande olevande men det lättar och han får snabbt några kompisar. Det visar sig att det finns andra som inte är vanliga levande. Förutom levande olevande finns det ninjor, tomtar, häxor, troll och annat. Men allt är inte frid och fröjd för rektorn är en riktig demon (alltså riktigt otrevlig ingen faktisk demon) och gör allt för att göra livet surt för Lars. Lägg till det lite mobbning och utanförskap så har Lars lite att kämpa emot. Lars och andra som avviker från vanliga levande kallas främlingar och många vill bli av med alla främlingar för gott, både mer välkammade och okammade grupper.
Kim W. Andersson är en skicklig tecknare och har lyckats bra med att adaptera tv-serien till serieformat. ZombieLars är en alldeles utmärkt serie för barn strax under tonåren. Det finns mycket som många kan känna igen sig i som utanförskap och önskan att passa in. Han och hans kompisar är fint skildrade och framförallt de motstridiga känslor de präglas av inför att de är annorlunda. Bakgrundsfonden med ett stort hat och öppen fientlighet som både vuxna och barn visar ger mer tyngd och ett mörkt stråk i berättelsen som jag gissar att man spinner vidare på framöver. Jag hoppas serieversionen hittar sin publik för det förtjänar den och Kim W. Anderssons teckningar gör läsningen till en fröjd som andas klass rakt igenom. En riktigt bra serie för tweenisarna med både känslor och spänningar. Barnbetyget blev: Bra.
Förlag: Rabén & Sjögren
Betyg: 4/5