Första arc:en av Mark Millars ultimata Avengers är slut i och med det här numret. Slutet gott, allting gott då eller? Nja, inte riktigt så. Något som började fruktansvärt starkt och lovande har under resans gång utvecklats till något som inte riktigt lyckades leva upp till sin egen hype. Missförstå mig rätt, jag har hela tiden gillat och gillar fortfarande den här serien, den är bra mycket bättre än en hel del annat jag läst, men Millar har från start lyckats bygga upp ett sådant pepp i mig att jag mot slutet inte kunnat låta bli att bli lite besviken.

Serien innehåller helt klart coola karaktärer, men tyvärr så hinner aldrig War Machine, Red Wasp och Nerd Hulk utvecklas tillräckligt mycket för att göra något direkt bestående intryck i den här storyn. Vi kan väl hoppas att de får återkomma någon gång framöver. Jag gillade särskilt den fege klonen av Hulk, det kändes som att han hade mer potential än att mest bara användas som comic relief. Även de mer klassiska karaktärerna, det vill säga Captain America och Hawkeye, som hängt med sedan Millars Ultimates-dagar, lyckas inte riktigt framstå som lika levande som de gjorde i Ultimates 1 och 2. Känns lite som att Millar kanske fastnat mer i den fräcka tanken kring ett antihjältigt blackops-team än att faktiskt ägna sig lite mer åt de karaktärer som faktiskt utgör teamet.

OBS, från och med nästa stycke så finns det ett par spoilers.

Fortsätt läsa Ultimate Comics: Avengers #6

Det har ju gått nästan fyra månader sedan senaste numret av Ultimate Comics: Avengers kom ut, men nu har äntligen Mark Millar och Carlos Pacheco lyckats få tummen ur och pressat ur sig det femte och näst sista numret av den här storyn. Vad förseningen berott på vet jag faktiskt inte. Det brukar väl allt som oftast bero på att tecknaren inte lyckas leverera ett nummer i månaden, men som sagt, den här gången vet jag inte om det hängt på Pacheco, Millar eller på Marvel i stort. Hur som helst, nu är väntan över, och frågan är väl egentligen om det varit värt att vänta i över ett kvartal på det här numret.

Svaret i min mening är nej. Inte för att det här är tråkigt, för det är det inte, och inte heller för att det är fult, för Carlos Pacheco är en riktigt grym tecknare. Det är snarare så att det här precis som tidigare nummer känns som upptakten till något riktigt coolt. Problemet är bara att det här inte längre är en upptakt, utan att det är näst sista numret av konflikten mellan Ultimate Avengers och Red Skull (aka Captain Americas son). Vi borde alltså vara mitt uppe någon sorts actionklimax här, men tyvärr så känns det inte riktigt så. Det karaktärsdrivna berättande som Millar styrde så bra i Ultimates 1 och 2 är inte alls lika framträdande här, så även trots att vi är uppe i fem nummer så känns War Machine, Red Wasp och Nerd Hulk rätt långt ifrån det starka persongalleri som han etablerade i sina tidigare versioner av Ultimates. Inte för att de är trista i sig (jag själv tycker samtliga känns rätt lovande), utan mest på grund av att de inte getts särskilt mycket utrymme. Det känns överlag som att det finns extremt mycket potential här, men att det när vi nu närmar oss slutet börjar kännas lite som att det kanske inte kommer att räcka hela vägen fram. Trots detta så är Ultimate Comics: Avengers fortfarande faktiskt en av mina favorittitlar. Den är lite som en John Woo-rulle fullproppad med supersteroider – det är snabbt, brutalt, kaxigt, kul och fullständigt överdrivet. På ett bra sätt.

Wohoo! Om fjärde numret av Ultimate Comics: Avengers var ett ljud så skulle det låta så, för här är det verkligen fullt ös medvetslös från början till slut. I princip hela numret är en jaktscen där Captain America undflyr resten av de färska medlemmarna i Gregory Starks och Nick Furys nya Avengers, och allt känns som en riktigt svulstig actionrulle från början till slut. På ett bra sätt alltså. Sökandet efter kaptenen har lett teamet till Paris, och samtidigt som det är en fröjd för ögat att se Carlos Pacheco visualisera hur War Machine, Black Widow och Nerd Hulk trashar sönder stället så är det även lite störande att se hur Avengers framstår som legosoldater utan någon större omtanke för allmänhetens välmående snarare än som superhjältar. För min del så känns det lite som om att det är så verkligheten skulle se ut om man släppte lös ett gäng black ops med superkrafter i en storstad, och det är här som jag tycker att Mark Millar verkligen lyckas med Ultimate-varianten av Avengers. Det känns helt enkelt som om att Gregory Starks ansamling ”hjältar” inte är en särskilt bra idé, och det ska bli väldigt intressant att se om och hur de kan samarbeta med varandra framöver i jakten på Red Skull. Vill du ha en riktigt maffig actiondänga till serie den här månaden så är Ultimate Comics: Avengers #4 nog det bästa val du kan göra.