Inlägg taggade ‘Japan’

Recensioner

Wolfsmund 1

fredag 13 september, kl 20:04 av 0 kommentarer

WOLFSMUND1Jag har läst väldigt lite manga de senaste åren men när jag läste om Wolfsmund ( Ōkami no Kuchi Wolfsmund) så var det bara att slå till. Medeltid, Wilhelm Tell och Alperna är ingredienser jag gillar skarpt, dessutom var de recensioner jag hittade i huvudsak väldigt positiva och Vertical har gett ut en del intressant manga. Seriens skapare Mitsuhisa Kuji hade jag aldrig hört talas om. Titeln Wolfsmund kommer av den borg som byggts i Sankt Gotthard-passet som är den enda vägen genom Alperna till Italien. Där måste alla som vill ta sig från de av huset Habsburg ockuperade kantonerna passera och då framför ögonen på den ökände vaktchefen Wolfram därav namnet Wolfsmund (vargens gap). Albumet innehåller tre berättelser som alla binds samman av den onde Wolfram och kampen mot habsburgarna. På Verticals hemsida finns ett utdrag att klicka sig till.

Wolfsmund rekommenderas på baksidan till läsare som är 16 år eller äldre. Faktiskt ganska lämpligt. Wolfsmund är nämligen den grymmaste serien jag läst sedan Zorn & Dirna. Wolfram är en riktig sadist vars vackra anlete konstrastrerar mot mörkret i hans själ och han påminner en hel del om Johan Liebert i Naoki Urasawas Monster. Det förekommer ett par halshuggningar men det är barntortyren och det efterföljande testet som är grymmast. Jag hoppas verkligen att Wolfram går en lika grym död till mötes framöver, jag vill se honom död lika gärna som jag vill se Negan dödas i The Walking Dead. Det är inte bara Wolfram som har ett typiskt vackert ”mangaansikte” utan även de flesta unga kvinnorna har det medan de andra har mer realistiska ansikten. Men jag köper det även om jag helst hade sluppit det, det förtar inte berättandet eller stämningen i serien. Det är även något speciellt med berättandet som skiljer Wolfsmund från det mesta jag läst senaste tiden men det påminner mig om Monster. Det handlar framförallt om tonfallet i berättandet och ett annat tempo som bäst exemplifieras av fler närbilder och mer poserande. Förutom att det var lite uppfriskande att läsa en manga igen (enligt förläggaren Vertical en seinen manga) så är Wolfsmund stundtals både spännande och engagerande och utan att spoila alltför mycket så hade jag gärna sett mer av flera av de karaktärer som stryker med. Det var nästan lite väl mycket kill your darlings innan de hunnit bli darlings. Det känns också som att Mitsuhisa Kuji har gjort sin hemläxa för såväl byggnader, vapen och kläder ser ut som jag förväntar mig att medeltid ska se ut. Allt som allt en serie som jag vill läsa mer av.

Illustration: Mitsuhisa Kuji
Förlag: Vertical
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Aomanjuskogen

måndag 24 oktober, kl 19:51 av 0 kommentarer

aomanju1Ordbilder Media har tidigare gett ut Hisae Iwaokas underbara Drömmarnas djup och därför såg jag med förväntan fram emot Aomanjuskogen som gavs ut i samband med årets bokmässa i Götelaborg. Aomanjuskogen är en magisk plats i staden Hoshigara. I skogen i ett hus bor Soichi som kan prata med andar och andra underligheter som finns i skogen. Andarna Lilje och Momoka och den talande kycklingen Gulis är de han umgås mest med. Det är för det mesta lugnt och trivsamt men en svartsjuk vindgud utgör ett hot. Soichis hus bildar ett nav i berättelsen som de andra berättelserna kretsar kring. Ett utdrag finns här.

Det känns lite grand som att Iwaoka nischat in sig på gulliga serier om övernaturligheter. Aomanjuskogen har väldigt mycket gemensamt med Drömmarnas djup sett till tema och handling. Istället för ett snabbköp för vilsna själar är det en skog för vilsna andar och andra. Aomanjuskogen börjar väldigt puttenuttigt och det enda orosmolnet är lite irritation och konkurrens. Allt är dock inte frid och fröjd utan det finns mörka hemligheter och ett hot mot Soichi och de andra i skogen och i slutet infinner sig lite spänning och det ska bli intressant att se hur de ska hantera hotet. Iwaokas spröda stil gör sig bra med allt det gulliga och hon är även bra på att rita skog trots att hon tydligen var nybörjare på det 🙂 Aomanjuskogens huvudsakliga målgrupp borde vara barn mellan 7 och 13 och de tilltalas nog mer än jag av serien och dess blandning av gulligt och läskigt. Men med det sagt så visst gillar även gubbfan Aomanjuskogen.

Illustration: Hisae Iwaoka
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Förhandstitt: Aomanjuskogen

tisdag 16 augusti, kl 08:06 av 1 kommentar

aomanju1Mitt intresse för manga har minskat sista åren men en japansk serieskapare som jag vill läsa mer av är Hisae Iwaoka. Ordbilder Media gav ut Drömmarnas djup för ett par år sedan och jag skrev då ”Drömmarnas djup är en stillsam berättelse om vikten av att kunna uttrycka sina känslor och vad som händer när man inte gör det, som verkligen gör skäl för titeln. Iwaoka tecknar sina figurer skickligt med små åtbörder visar hon stora känslor. Hennes teckningar ramar på ett fint sätt in den varma och vackra berättelsen som manar till eftertanke och där inte allting är uppenbart. Sedan dess har Hisae Iwaokas sci-fi Saturn Apartments getts ut på engelska och jag har inte själv läst den men både Mangaläsaren och Simon säger liksom en rad amerikanska bloggar har gillat den skarpt. Det infinner sig därför en rejäl seriepepp när Ordbilder Media nu i september ger ut Aomanjuskogen. Om handlingen från förlaget: I Hoshigahara finns en stor skog som barnen i trakten inte vågar gå in i, eftersom det sägs att den är hemsökt av spöken och andra hemska varelser. Men mitt i skogen står ett litet hus där en man bor med skogsandarna! Hisae Iwaokas manga är en hjärtvärmande och lite melankolisk fantasy fylld med andar, vindgudar och andra märkliga väsen. Utdrag finns efter hoppet.

Fortsätt läsa Förhandstitt: Aomanjuskogen

Skriv en kommentar
Recensioner

Eater 3

torsdag 6 januari, kl 22:03 av 0 kommentarer

eater-vol3Ordbilder Media är framme vid tredje volymen av Masatoshi Usunes actionskräckis Eater. Andemediet Aoko får allt starkare krafter och rymdvarelsen/människan Benimaru vakar över henne. De bevakas och attackerades ofta av de onda rymdvarelserna. Rymdvarelserna vill ha bort de båda och smider därför planer på att skapa en supervarelse som kan ta död på dem. I tredje volymen får man även lite historisk bakgrund till de vidriga rymdvarelserna som lever av att äta människors livsenergi och mer specifikt ett ödesdigert inbördeskring mellan rymdvarelserna för 500 år sedan.

Supervarelsen som ska bekämpa Aoko och Benimaru gjuter onekligen nytt liv i berättelsen och den del av rymdvarelsernas historia som presenteras gör det hela intressantare. Efter de två första volymerna var jag rätt trött på alla strider mellan Benimaru och Kazuma och även om det finns strider här så finns de iaf inte i samma överflöd vilket är bra för striderna är oftast väldigt röriga och det är ofta svårt att se vad som händer och vem som är vem. Dialogen i samband med striderna känns om möjligt ännu mer uttjatad än striderna. De är ju så satans fula de där rymdvarelserna att man inte kan se vad som är vad alltid. Aokos allt starkare krafter som hon inte kan kontrollera blir också ett hot mot Benimaru vilket gör att deras relation kan komma att sättas på prov framöver. Att kampen trappats upp och att nya element tillförts berättelsen är bra och nödvändigt annars hade jag varit less på Eater. Nu känns istället fortsättningen intressantare och jag hoppas att serien lyfter sig ett snäpp framöver. Framförallt vill jag se lite lyckad skräck, nu är det bara tafflig action.

Illustration: Masatoshi Usune
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

En kopp kaffe till II

söndag 12 december, kl 22:06 av 3 kommentarer

enkoppkaffetillEn kopp kaffe till? Nej, tack. Så känner jag efter andra delen av Naoto Yamakawas vardagsbetraktelser där kaffet alltid är närvarande. Andra delen kretsar liksom den första kring relationer, ofta med en kopp kaffe som viktig ingrediens. När jag läste första volymen var det lite av nyhetens behag, stelt tecknat iofs men småputtrigt och annorlunda jämfört med annan manga jag läst. När jag läser andra delen funderar jag mest kring att de korta historierna ofta är rätt menlösa och att det myckna kaffedrickandet påfallande ofta känns malplacerat liksom de överdrivna procedurerna kring det är tröttsamma. Det är ingen av historierna som sticker ut på ett positivt sätt utan det är jämndåligt över hela linjen och därav kändes de dryga 200 sidorna just rätt dryga. Dialogen är väl tillrättalagd/gullig och ofta krystad och det kan nog inte översättningen lastas för. Andra volymen är som en kopp blaskigt automatkaffe.

Illustration: Naoto Yamakawa
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Eater 2

tisdag 19 oktober, kl 08:43 av 0 kommentarer

eater2Jonas recenserade första delen av Ordbilder Medias action/skräckmanga Eater i våras och nu är det dags för tvåan att bedömas. Eater handlar om rymdmonstret/människan Benimaru och hans kamp mot de rymdmonster som käkar människor för att hålla sig vid liv. Hans ärkefiende är den genomonde Kazuma som dödar så många han kan för att stilla sin hunger. Till sin hjälp har Benimaru andemediet Aoko. Tvåan tar vid där ettan slutade med att Kazuma kontrollerar området som det amerikanska rymdskeppet störtade i. En störtning som berodde på att Kazuma och Benimaru kraschade in i skeppet när de kämpade i rymden. Rymdskeppet innehåller ett överjävligt vapen som Kazuma inte skyr några medel för att få kontrollen över.

Jag gillar Usunes realistiska teckningar med endast några få inslag av överdrivna grimaser som oftast känns rätt malplacerade. Usune behärskar skickligt både känslor och feta bataljer. Usune lyckas göra de bägge rymdmonstren synnerligen vidriga, speciellt Kazuma som transformeras en hel del i albumet. Rent grafiskt är det bra men ger ingen wow-känsla (som jag iofs sällan får av manga). Storymässigt går det mest ut på att visa feta actionsekvenser och det blir onekligen underhållande utan något större djup. Benimaru, Aoko (som Jonas påpekade ser hon mer ut som nio än sjutton) och soldaten Danny är förbannade och äcklade av Kazuma och hans handlingar men ingen av karaktärerna får något större djup. Det intressantaste utöver actionskevenserna är Benimarus kamp mellan monstret och människan i sig (jo, rymdmonstrens ondska är värre än den mänskliga) en kamp som inte är lätt. Jag kan avslöja att kampen inte är över i o m denna del men kanske behöver Benimaru rymdmonstren och kampen mot dem för att känna att han har en meningsfull existens. Eller läser jag bara in mer än vad som finns. Eater 2 är underhållande och äcklig action med lidande hjältar och onda monster.

Illustration: Masatoshi Usune
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Uzumaki- Spiralerna 2

onsdag 8 september, kl 09:08 av 1 kommentar

uzumakispiralerna2Handling m.m: Galago gav ut första delen av Uzumaki- Spiralerna förra hösten och jag recenserade den. Jag skrev då att det skulle bli tre delar men Galago valde att bara dela upp den i två. Uzumaki- Spiralerna handlar om staden Kurôzu där invånarna dras allt djupare in i spiralernas vansinne, invånarna påverkas alltmer fysiskt och det gör även staden. Att undkomma spiralerna blir allt svårare och människorna i Kurôzu börjar även vända sig mot varandra.

Vad är bra: Till skillnad från första delen tycker jag att del två är skrämmande rakt igenom. Den är riktigt genuint överjävligt obehaglig faktiskt. Galna gravida, deformationer, kannibalism- allt skildrat snyggt av Junji Ito i hans realistiska mangastil. Det mest skrämmande i skräck är oftast det man inte ser men här ser man allt och det är ändå läskigt. Det finns inga svackor i Uzumaki- Spiralerna utan skräcken är konstant närvarande. I andra delen är det inte bara spiralerna som man aldrig vet när någon ska drabbas av, vilket är en styrka, utan även den mänskliga ondskan som är skrämmande, alltid frammanad/framtvingad av spiralformationerna som sprider sig i staden.

Vad är mindre bra: Ingenting. En skräckserie som lyckas vara skrämmande hela tiden, vad finns det att klaga på?

Slutsats: Den läskigaste serie jag någonsin läst men inte den mest skrämmande. Serier som The Walking Dead och Black Hole är mer skrämmande tycker jag. Men som ren skräckserie är Uzumaki- Spiralerna det bästa jag läst, framförallt denna andra del.

Illustration: Junji Ito
Förlag: Galago
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

not simple

fredag 9 juli, kl 08:40 av 4 kommentarer

notsimpleHandling: Ian är en ung kille som drabbats av osedvanligt mycket otrevligheter i sitt liv. not simple börjar med att han av en slump dödas på grund av dottern till en kvinna han träffat för några år sedan och nu ska återse. Inte för att Ian som sagt haft det lätt tidigare. Hans föräldrar separerar och hans alkade ”mamma” tar med honom till London där hon misshandlar honom psykiskt och säljer honom för sprit. Hans pappa bryr sig inte om honom  eftersom han vill skaffa en ny familj. Den enda som bryr sig om honom är hans ”syster”. Berättelsen fortsätter sedan från Ians barndom och framåt till han ska träffa kvinnan igen, en av få som varit snäll mot honom.

Vad är bra? Ingenting egentligen. Däremot finns det en film som heter Horungen, regisserad av Angelica Houston, om en flicka som drabbas av osedvanligt mycket otrevligheter. Inga likheter i övrigt men det är en lysande film. Se den istället.

Vad är mindre bra? Allt. Historien är värsta sortens melodrama med ett löjliga sammanträffanden. Onos teckningsstil är så oerhört ful och tråkig. Riktigt menlös manga med stora ögon och i närmast total avsaknad av detaljer. Ians historia är djupt tragisk och borde beröra men Ono lyckas slarva bort historien totalt. Karaktären Ian ges inget djup utan är väldigt undflyende. Detsamma gäller för övriga karaktärer, ibland kan det vara så att man själv får läsa in saker hos karaktärerna och det kan ju iofs vara bra men det inbjuder inte not simple till. Det är bara genuint oengagerande. Den sämsta karaktären är journalisten Jim som skriver en bok om Ians liv, han är lika intressant som att se färg torka. Att blanda in en författare/journalist i en serie eller bok är ett sällsynt värdelöst berättarknep. Trots att hela Ians liv och hur han påverkar människor i sin närhet avverkas på strax över 300 sidor, vilket inte är så mycket för en manga, så är tempot segt. En bedrift i sig.

Slutsats: Undvik. Pretentiös manga när den är som sämst. Iaf hoppas jag det för det borde inte kunna finnas så mycket sämre manga är not simple. En av de sämsta serier jag läst.

Illustration: Natsume Ono
Förlag: Viz
Betyg: 1/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Kinderbook- serier för sorgsna barn

onsdag 16 juni, kl 20:31 av 0 kommentarer

KinderbookEpix gav ut två japanska album lagom till Spx10. Isvandraren av Jiro Taniguchi har jag recenserat och nu är det dags för Kinderbook- serier för sorgsna barn av Kan Takahama. Kinderbook är en samling noveller med det gemensamma temat människor som inte mår så bra. Konsthandlare på väg mot pension, älskade i självmordspakt, otrohet vid havet, outsiders i skolan är vad några av novellerna handlar om.

Det är överlag tunga ämnen som hanteras, oftast fokuserat kring någon form av sorg och iaf kring ensamhet. Så ingredienserna för att beröra finns där. Tyvärr berör ingen av novellerna mig, de är genomgående trista. De flesta novellerna är oerhört texttunga, något jag avskyr om inte dialogen är suverän. Det är inte dialogen i Kinderbook men den är helt okej så det är inte där det största felet ligger. Problemet ligger i att ingen av novellerna, tio till antalet, har en handling eller personer som berör, novellerna känns som ytliga betraktelser trots att en del av dem har potential att bli mer än så. De murriga teckningarna i gråskalor är det inget större fel på även om det för japanska serier vanliga problemet att flera ser alltför lika ut finns även här. Men i grunden lider teckningarna av samma sak som manuset, de är rätt intetsägande. Jag skulle inte kalla Kinderbook för en besvikelse eftersom jag inte hade några förväntningar men den föll mig inte i smaken.

Illustration: Kan Takahama
Förlag: Epix
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Förhandstitt: Eater 2

måndag 7 juni, kl 18:32 av 0 kommentarer

Eater2_samp_1dOrdbilder håller på att färdigställa andra delen av skräck/action mangan Eater av Masatoshi Usune och vi har fått lite bilder. Eater handlar om rymdvarelser som lever av att äta människor och de som bekämpar dem. Jonas recenserade första delen för ett tag sedan. I andra delen intensifieras Benimarus och den människoätande rymdvarelsen Kazumas blodiga kamp. Kazuma har en armé av hjärntvättade soldater till sitt förfogande och han tvekar inte att offra dem för att uppnå sitt mål: att döda både Benimaru och Aoko. Kazuma har i sin tur återhämtat sig tillräckligt för att kunna transformera till sin monsterskepnad och han har ett nytt mäktigt vapen att använda mot Benimaru.

Fortsätt läsa Förhandstitt: Eater 2

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...