Om albumet: Loka Kanarp är en av de bästa serietecknarna vi har i landet och det är väldigt kul att hon är med i Rabén & Sjögrens barnseriesatsning. Att en av Sveriges bästa och kanske kreddigaste serietecknare gör en barnserie är väldigt positivt. Albumet handlar om Katten och Ekorren som båda hänger på Sommarön under ledigheten. De träffas och det visar sig att Katten inte kan simma vilket är väldigt konstigt för det kan alla djur. Ekorren vill gärna lära katten att simma och de börjar hänga. På väg mot en simkunnig katt blir det konstsimmare, knäppa simlärare, taskiga djur och en rolig vespatur allt på väg mot simkunnighet samtidigt som en varm vänskap växer fram.

Det bra: Det är väldigt fint. Hade någon visat mig teckningarna och sagt att det här är tecknat av Kanarp hade jag sagt näha. Kanarps stil här skiljer sig en del från tidigare serier såsom Hungerhuset. Men det är bra här med i en stil som, om nu något kan göra det, verkligen passar finfint i en barnserie. Färgläggningen skulle jag beskriva som glad och pastellig med plus för insidan på omslaget som är lite smått psykedeliskt. Kanarp tecknar två väldigt fina porträtt av Katten och Ekorren och deras framväxande vänskap i fonden av en varm och skön om än för den simokunniga katten lite ångestfylld sommar. Det är mysigt och sympatiskt. Fint som sagt. Det borde även vara ett och annat barn som är rädd för vatten som kan känna igen sig. Eller att bara inte passa in fast man så gärna vill som de flesta säkert känner igen sig i.

Det mindre bra: Jag vet inte om det är något problem egentligen men åldern är lite oklar på huvudpersonerna. De känns som de är i yngre tonåren men Ekorren kör vespa och har glasskiosk (jo hon är rätt cool, vem vill inte ha en glasskiosk som barn?). Men jag antar att det inte är något som ett barn skulle hänga upp sig på. Dottern gillade f ö albumet och det är ju det viktigaste betyget. Så nä, inga direkta brister 🙂

Sammanfattning: Enligt mig det klart bästa albumet i första delen av barnseriesatsningen. Jag hoppas få se fler av våra främsta serieskapare ge sig på en barnserie och att Rabén & Sjögren i högre grad försöker satsa på bra material och inte på säkra kort (läs Mamma Mu).