Efter diverse tips av andra Shazam-skribenter har jag strököpt Matt Fractions The Invincible Iron Man (som är seriens fullständiga titel) – mest, måste jag erkänna, för de otroligt snygga omslagen av Salvador Larroca och Rian Hughes.
I nr 23 är vi framme vid del 4 av 5 i arcen ”Stark Disassembled”, och vi ser här kulmen på en mustasch-teamup som heter duga: ingen annan än Dr Strange försöker hjälpa Tony Stark ut ur den labyrint Tony byggt åt sig själv i sin egen hjärna (läs de tidigare delarna om du behöver förklaringar). Pepper Potts och Maria Hill gör en obehaglig upptäckt (skildrad av Fraction på ett förnämligt återhållet vis) och skurken Ghost kommer ännu ett steg närmare att slutföra sitt uppdrag (vems påhitt är Ghost förresten – han dyker ju upp i nya Spider-Woman också – en cool skurk man gärna vill veta mer om).
I just den här arcen har Fraction etablerat Iron Man som en actionserie utan särskilt mycket action. Det pratas mycket och länge och trängs in i Tony Starks psyke (bokstavligt och bildligt talat), ofta vågat bildsatt av Larroca med rutsekvenser där väldigt lite händer (ibland är t o m rutorna helt eller delvis identiska, utan någon rörelse eller föränding över huvud taget). När det väl hettar till – vilket det gör, Fraction känner såklart sin publik – är det i explosiva sekvenser som sällan varar mer än en sida eller så. Inga ändlösa slagsmålsscener a la Ultimate Avengers här, och det gör bara Iron Man bättre och vassare: Fraction vet att spara på krutet tills det verkligen behövs berättartekniskt. Han har byggt spänningen under arcen bra och i det här numret är det mycket som betalar sig (som sagt är sekvensen mellan Hill och Potts lika oväntad som följdriktig). Lite hindrad är dock Fraction fortfarande av att han är alldeles för kär i sin egen huvudperson; jag nämnde att serien ibland förfaller i pratighet och lätt överspänt psykologiserande, och det här numret är tyvärr inget undantag – de långa konversationerna mellan Dr Strange och Tony hade lätt kunnat klippas ned med ett par-tre sidor eller så sett över hela arcen.
Fast det är inget snack om att Iron Man fortfarande levererar en vältecknad (och väl färglagd – Frank D’Armata har en cover credit och det är han mer än värd) och underhållande superhjältemacka varje månad. Den är bara inte riktigt så djuplodande som Fraction kanske tror.
Illustration: Salvador Larroca
Färgläggning: Frank D'Armata
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Ghost är en gammal Ironman skurk.
Ironmans skurkgalleri är ju inte så värst välkänt. En hop killar i högteknologiska rustningar, massor av kalla-kriget stereotyper och en utomjordisk grön drake i lila cykelbyxor.
Men när de blir behandlade på rätt sätt så är även de intressanta. Flera av dem har också på senare tid fått riktigt grymma nya designer.
Daniel: Där ser man. Jag är verkligen ingen Iron Man-skurk-konnässör. Fast kan man inte revampa Midas, fettot i flygande stolen?
Gröna draken i lila cykelbyxor gjorde ju f ö Warren Ellis processen kort med i NextW.A.V.E. nyligen om jag minns rätt.