Arkiv för december 2012

Krönikor och åsikter

Anders årskrönika 2012 – Den om helvetet på jorden

måndag 31 december, kl 13:38 av 26 kommentarer

Hell 2012 BPRDDet var Jeremy Atkins, pr-ansvarig på Dark Horse Comics, som kläckte den slagkraftiga slogan ni ser till vänster. Många riktigt bra serier har getts ut under det baneret, mer om dem längre ned. Tyvärr kändes som att hela mitt år kämpade  för att leva upp till denna profetia. Det som startade lavinen var att min vän och förebild Kristiina Kolehmainen, Serietekets grundare och mycket annat, efter en lång kamp till slut dukade under för cancern den 27 mars. Samma vecka genomförde jag Stockholms H.P. Lovecraft Festival tillsammans med mina nya vänner från The H.P. Lovecraft Historical Society, samarbetspartners som SF Bokhandeln och ett gäng trogna volontärer. Det var ett projekt jag drömt om länge och att vi lyckades göra det till en sådan succé under så pressade förhållanden känns närmast overkligt. Att det satte tonen för hur jag hanterade sorgen efter Kristiina var kanske mindre bra. Ett par veckor senare var det dags för Stockholms Internationella Seriefestival som med Ola Hellsten och mig i spetsen för arbetsinsatsen även den blev en framgång. Så rullade det på kommande månader. Jag fortsatte begrava mig i arbete, drack för mycket på fritiden och höll med varierande grader av framgång ett socialt liv, diverse besattheter och projekt rullande. Kraschen kom, som ni säkert redan räknat ut, till sist i mitten av november av omständigheter som jag inte tänker gå in på här.

Fortsätt läsa Anders årskrönika 2012 – Den om helvetet på jorden

Skriv en kommentar
Recensioner

Hawkeye #2, #5

söndag 23 december, kl 22:51 av 2 kommentarer

Hawkeye2Den något märkliga recensionsrubriken kommer sig av att jag inte brydde mig om att köpa Matt Fraction och David Ajas Hawkeye från start (Fractions superhjälteserier lämnar mig för det mesta kall, med undantag för Immortal Iron Fist), men så sa nån att nya Hawkeye var riktigt bra och dessutom så långt i princip bara ”done-in-one”-historier, så jag köpte de nummer som fanns i seriebutiken och det var nr 2 och nr 5 (av 5 hittills utkomna nummer). Lite lurad blev jag för nr 5 är del 2 i en 2-delars arc som började i numret innan, men det gick alldeles utmärkt att följa med ändå, visade det sig. Och det är också enkelheten, singelhistorierna, och den relativa bristen på tungt kontinuitetsbagage som gör Hawkeye till en av de fräschaste superhjälteserierna jag läst på bra länge. Här ska jagas baknummer alt. tradewaitas!

Fortsätt läsa Hawkeye #2, #5

Manus: Matt Fraction
Illustration: David Aja, Javier Pulido
Färgläggning: Matt Hollingsworth, Matt Hollingsworth
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Scene of the Crime

onsdag 19 december, kl 16:30 av 0 kommentarer

scenecvr
Jag har i andra sammanhang redan konstaterat att det här serieåret för mig varit dominerat av Ed Brubakers verk. Winter Soldier och framförallt Fatale visar kontinuerligt vilken förmåga han har att gjuta nytt liv i ämnessfärer (i dessa fall spionaction samt ockult skräck) som känns så grundligt genomtröskade att hans innovationer är lika glädjande som förvånande. Med detta i åtanke känns det utmärkt passande att det redan i november kom en i alla bemärkelser hård klapp till alla Brubakerfans i form av en ny upplaga av hans genombrottsverk.

Fortsätt läsa Scene of the Crime

Manus: Ed Brubaker
Illustration: Michael Lark
Tusch: Sean Phillips
Förlag: Image
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Moebius Arzak – Övervakaren

onsdag 19 december, kl 10:07 av 8 kommentarer

ARZAK SUEDOIS[BD].indd.pdfArzak är uppsyningsman på planeten Tassili, men freden i hans värld är hotad. Några har börjat mörda wergerna, planetens ursprungsbefolkning, och säljer deras kranier som souvenirer. Samtidigt planerar wergernas befrielsearmé att kidnappa kronprins Domyo. Arzak till hälften människa, till hälften werg. Men var ligger hans lojalitet?

Så summeras Arzak – Övervakaren, vilket blev Moebius sista serie innan han avled i mars 2012. Vet du inte vem Moebius är!? Läs igenom och memorera hans Wikipedia-sida så kör vi vidare när du är klar.

Så, Moebius är alltså en serielegend, och när jag fick möjlighet att recensera Arzak – Övervakaren så högg jag som en kobra. Vi kan väl börja med att konstatera att det här är en fruktansvärt snygg serie. Det inbundna albumet är tryckt i ett riktigt maffigt format (25,3 x 35,9 cm) och på ett kraftigt blankt papper. Påkostat med andra ord, och även trycket känns lyxigt med bra stuns i färgerna. Det är exakt så här man vill uppleva Moebius fantastiska vyer och detaljerade landskap, och serien är en total fröjd för ögat från början till slut. Gillar du snygga seriealbum så är det bara att släppa allt och rusa ut och köpa det här på stubben. Detsamma gäller såklart också om du är ett fan av Moebius. För min del så funkar albumet lika mycket som en artbook som ett seriealbum, särskilt tack vare att det inkluderar en hel extramaterial i form av tjusiga helsidor, skisser och kommentarer från Moebius själv.

ARZAK SUEDOIS_BinderPå minussidan så har vi tyvärr det faktum att Arzak var tänkt att bli en trilogi, vilket nu lär vara en total omöjlighet med tanke på att Moebius, som alltså ansvarade för både manus och illustration, inte längre är i livet. Man bör bara medveten om det om man köper Arzak – Övervakaren, så att man inte blir alltför besviken över att inte få veta hur storyn slutar.

Apropå storyn så är själva grunden helt ok med Arzak som mer eller mindre neutral part mellan två rivaliserande faktioner, men dialogerna är tyvärr bitvis väldigt ansträngda. Jag vet inte om det är Moebius som hade lite svårt med flyt i dialogen eller om det hänger på översättningen till svenska, men jag kan inte låta bli att tänka på dubbningen i klassiska Cyborg 009, där det enligt utsago var en dansk vid namn Karsten som skötte allt svenskt tal. Fullt så hysteriskt konstigt som till exempel det här blir det aldrig i Arzak, men det känns ibland som den svenska grammatiken och ordföljden fått sig en smäll.

Överlag så är hur som helst Arzak – Övervakaren ett klart köpvärt album. Den inbundna utgåvan med sitt maffiga format ger verkligen rättvisa åt Moebius illustrationer, och albumet bör ha en given plats hos den hängivne seriesamlaren. Det enda smolket i bägaren är som sagt att vi inte lär få veta hur det faktiskt slutar.

Edit: Redaktören för Arzak förtydligar i en kommentar här att det är fullt möjligt att det kommer fler album med Arzak, då Moebius före sin död författat manus till tre eller till och med fyra volymer. Goda nyheter alltså!

ARZAK SUEDOIS[BD].indd.pdf

Manus: Moebius
Illustration: Moebius
Förlag: Faraos Cigarer
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Jultomten

fredag 14 december, kl 22:05 av 0 kommentarer

jultomten-briggs_raymondRaymond Briggs, den brittiske serietecknaren, har tidigare getts ut på svenska, t.ex. Tryggare kan ingen vara. I höstas gav Wibom Books ut Jultomten, som tidigare getts ut av Opal. I Jultomten får vi följa en vresig tomte under hans mest (enda) arbetsintensiva dag. Briggs är en väldigt skicklig tecknare och det är tydligt att han även gjort en hel del barnboksillustrationer. Det är också skönt med en riktigt vresig tomte som drömmer om sol och sandstränder och hatar kyla och snö. Om de som får klapparna har längtat har tomten snarast bävat 🙂 för julen. Tomten är plikttrogen och gör det han ska med en hel del ofrivillig (sett ur tomtens perspektiv) humor som Briggs elegant lagt in. Den vresige tomten visar sig efter allt eländigt klapputdelande, skorstenskrypande och bitande kyla vara en livsnjutare. När arbetsdagen är avklarad kan han ägna sig åt det han gillar bäst: äta, dricka och röka. Inte så att det är därför hans näsa är röd men han förmår att uppskatta det goda i livet. De julklappar han uppskattar är inte de mjuka utan sprit. När väl julen är över är han inte längre så vresig för då har han ett helt år kvar till nästa elände. Jultomten är snyggt tecknad och full av humor och en finfin uppladdning inför julhelgen. Som en del gillar lika mycket som tomten 😉

Illustration: Raymond Briggs
Förlag: Wibom Books
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Allmänt

[Tema: Barnserier] Julklappstips

torsdag 13 december, kl 21:21 av 0 kommentarer

Nu är det bara en och en halv vecka kvar till barnens speciella högtid julen. Det finns inget som kan få små barnaögon att tindra som ett fint seriealbum. Eller… ja, kanske det finns något annat. Men. Julen kan vara ett bra tillfälle att inleda eller stärka ett livslångt förhållande med serier som i bästa fall kan nå det beroende som härskar bland redaktionens medlemmar. Glädjande nog finns det en del på svenska att ge bort.

Katten Nils & Morris- Den mystiska ön är säkert extra poppis hos den som följt duons eskapader i Kamratposten. Joakim Gunnarsson och Johanna Kristianssons serie är alldeles lagom puttrig med trevliga teckningar.

Jultomten av Raymond Briggs har getts ut på nytt av Wibom Books. En serie om en småvresig tomte passar alldeles perfekt till jul och Briggs teckningar är fina. En recension kommer snart.

Maya makes a mess blev snabbt en favorit. Den unga Maya med ett minst sagt bristande bordsskick blir inviterad till middag hos drottningen och lär det nobla sällskapet ett och annat. Kul och med finfina klara linjen-teckningar av Rutu Modan.

Mamette 1: Änglar och duvor av Nob blev jag väldigt förtjust. Mer passande för lågstadiebarn och uppåt. Mysiga teckningar och hjärtevärmande.

För de ännu lite äldre är Tidsresenärerna av Zep och Stan+Vince om ett syskonpar som köper en gammal mobil med vilken de reser i tiden och råkar ut för en massa tokigheter ett bra val.

Skriv en kommentar
Recensioner

Where is Jake Ellis? #1 (av 5)

torsdag 13 december, kl 08:00 av 2 kommentarer

WhereisJake1Som ni kanske minns gillade vi Nathan Edmondsons och Tonči Zonjićs spöklika spionhistoria Who is Jake Ellis? här på Shazam. Nu är väntan på en uppföljare äntligen över: nr 1 (av 5) av Where is Jake Ellis? finns nu i seriebutikerna.

Det är svårt att säga något om Where is Jake Ellis? utan att spoila både den och föregångaren rätt rejält, men jag gör ändå ett försök. Efter händelserna i Who is Jake Ellis? har Jon Moore och Jake Ellis ”separerat” men är, visar det sig, alltjämt knutna till varandra på samma sätt som tidigare. Däremot är titelfiguren Ellis den här gången betydligt mer ”rörlig” än i del 1 och det är alldeles tydligt att han i del 2 kommer att ha en mycket större och mycket mer aktiv roll i berättelsen som bär hans namn – vilket är ett intressant grepp. Jake och Jon delar öde och mycket annat men är i andra avseenden väldigt olika och det ska bli intressant att se hur de kommer att agera och reagera i Where is Jake Ellis? – redan i del 1 får vi glimtar av att de kanske inte alls har samma syn på hur de ska ”lösa” problemen de gemensamt ställs inför.

Fortsätt läsa Where is Jake Ellis? #1 (av 5)

Manus: Nathan Edmondson
Illustration: Tonči Zonjič
Förlag: Image
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
I fokus /Recensioner

Lobster Johnson

onsdag 12 december, kl 17:25 av 2 kommentarer

Burning Hand, The TPBAtt jag verkligen uppskattat Mike Mignolas Year of Monsters, där klassiska monster fått varsitt omslag, har jag återkommit till ett par gånger under året. Men 2012 hade också kunnat kallas Year of the Claw med tanke på att vi efter en femårig torka fått en uppsjö av nya pulpdoftande serier med Lobster Johnson. Störst uppmärksamhet har givetvis miniserien The Burning Hand fått, men han har även dykt upp i Dark Horse Presents och i ett par one shots. (SPOILERS! Efter hoppet!) Fortsätt läsa Lobster Johnson

Manus: Mike Mignola, John Arcudi
Illustration: Tonči Zonjič, Wilfredo Torres, Joe Querio
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 4+, 3, 2, 4+/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Jonas årskrönika 2012 – Den om nördarna

tisdag 11 december, kl 10:42 av 2 kommentarer

Juletider innebär inte bara en massa stress över julklappar och tråkig storstädning, utan även att det är dags för någon sorts årskrönika. Jag hade gärna skrivit några ord om serieåret som gått, men då jag periodvis varit mentalt bortkopplad från alla typer av serienyheter så hoppar jag nog över det i år. Tänker istället att jag skriver några rader om ett relaterat ämne som fått väldigt mycket uppmärksamhet under året som gått. Min julkrönika kommer att kretsa kring nördkulturen i allmänhet och termen nörd i synnerhet.

minimooseLåt oss börja med att kalla 2012 för Nördens år. Alla ser på Game of Thrones och Walking Dead, nördiga podcasts ploppar upp överallt, TV-spel är ett måste, serieläsandet ökar och scifi, fantasy och superhjältar dominerar på bio. Utbudet är bättre, acceptansen är större och nördar i alla åldrar gör sin röster hörda.

Det är fint på något sätt att fler och fler idag är beredda omfamna nördepitetet till fullo och bära det på kavajslaget med stolthet. Plötsligt så är alla gamers, serieläsare, brädspelare, fantasyfans eller scifiexperter. Ok, långt ifrån alla kanske, men jag upplever det som att mängden självutnämnda nördar har ökat. Eller, det är nog snarare så att nördarna börjat ta mer och mer plats. Främst i de så kallade sociala medierna, men även i mer klassiska kanaler som radio och TV. Kudos till det säger jag, mer nördmedia till alla!

Det som jag är lite fundersam kring är varför många egentligen är så snabba och villiga att titulera sig som nördar. Anser jag mig själv för övrigt vara tillräckligt kvalificerad för att kunna titulera mig som nörd? Visst, varför inte. Jag lär ju kvala in i och med att jag:

gaffsläser serier, gillar scifi, spelar tv-spel, målar Warhammer-figurer, spelar brädspel, samlar på vinylgubbar, bygger japanska robotmodeller, kollar på animé, läser manga, har en seriebaserad tatuering, har varit i Japan, driver en serieblogg, vet vilka superkrafter som är sämst etc osv.

Så, grunden för nördtiteln är lagd och cementerad sedan barnsben. Trots det så har jag alltid varit försiktig med att sätta mig alltför bekvämt i nördfacket. Faktum är att jag lika mycket som jag skulle kunna facka in mig som nörd skulle kunna kalla mig hårdrockare, reklamare, fotograf, kattmänniska, bolagsman, bloggare eller arg vit man om jag nu vill det. Beroende på vad min hjärna väljer att fokusera på under en viss period så skulle jag nog säga att de olika delarna i snitt tar upp lika mycket plats i mitt livspussel.

Jag antar att det för vissa är viktigt att visa var man står och vad man brinner för, men jag har sedan jag var tonåring – säkert undermedvetet då men nu, 20 år senare, mer medvetet – valt att inte tagga mig själv alltför specifikt med något av mina intressen. Min teori, eller kanske farhåga, är att så fort jag skulle göra det så skulle det sannolikt skapas förutfattade meningar om vem jag är.

galactus_dogAtt ses som Reklamaren skulle till exempel vara något radikalt annorlunda än att ses som Hårdrockaren. För min del så har båda begreppen både positiva och negativa konnotationer, och då jag inte känner för att generalisera mig till att vara någon av dem till 100% så väljer jag att inte titulera mig som något av det. Visst, jag jobbar med reklam och jag lyssnar på hårdrock, men det är något helt annat än att vara reklamare eller hårdrockare. Var jag tvungen att välja en titel så skulle jag faktiskt inte heller välja att vara Nörden. Oavsett om jag tolkar det som Svenska Akademien gör, där det är en enkelspårig och löjeväckade person, tönt, eller om Nörduppropet.se prickat mer rätt med att det är en passionerad och engagerad eldsjäl med starka intressen, så är jag inte särskilt peppad på att behöva vara Nörd-Jonas.

Med detta inte sagt att jag tycker att andra inte heller ska anamma nördtiteln till 100%. Jag ser inget som helst fel i det, men jag kan tycka att approachen här kommer jag med mina nördintressen och är stolt och stark lätt kan platta till personen i fråga. Det lär ju finnas mer än bara nörderier där bakom fasaden (eller?), så varför marginalisera sig till att vara hen den där nörden. Jag har däremot förståelse för att det finns lägen där det är en fördel att faktiskt anamma och etablera en specifik titel. Om jag till exempel vill göra karriär som spelskribent så är det säkert en fördel om jag hamrar in bilden av mig själv som expert och spelnörd så ofta som möjligt, men då det gäller jobb snarare än min faktiska person så anser jag det vara lite annorlunda. De flesta har ju trots allt inte förmånen att kunna försörja sig på sina intressen.

comicbookguyNu KAN det i och för sig vara så att det är jag som har så pass spretiga intressen att det är svårt att hamra fast en permanent etikett, men jag tror inte att det är så. Jag tror däremot att jag är noga med att alltid ha en out. Om jag tröttnar på något – periodvis eller permanent – så är det alltid skönt att kunna falla tillbaka på något annat. Change or Die som Warren Ellis uttrycker det i Stormwatch.

Trots att jag själv valt att inte fronta med mina nörderier alltför mycket så tycker jag att det är både kul och bra att de mer nördiga kulturformerna nu tar allt mer utrymme och accepteras på en bredare front. Som alltid så kan det ju vara lätt att ställa sig tveksam till att pöbeln plötsligt börjar bry sig om de saker som du tidigare haft ensamrätt på, men hellre det än att de marginaliseras bort så pass mycket att de till slut försvinner.

Hur som helst, en eloge till alla självutnämnda nördar som väljer att stå och skrika på barrikaderna. Jag kommer antagligen aldrig att stå där uppe tillsammans med er, men jag står precis nedanför och håller tummarna för att allt ska gå bra. Med det sagt så tackar jag väl för ett helt ok 2012 och hoppas att nörderierna får fortsätta att frodas under 2013.

PS. Läs mer serier!

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Onsdagslänkar

tisdag 11 december, kl 04:15 av 0 kommentarer
  • Neil Gaiman har ett Tumblr-konto och där dyker det ibland upp en del kul. Här är ett par imponerande bilder som visar hur Dave McKean skapade de karaktäristiska fotografiska omslagen till Sandman i en tid när Photoshop ännu inte existerade. IO9 följer upp McKeans mäktiga dioramabyggen här.
  • Brian Michael Bendis har också ett Tumblr-konto. Där fick man nyss den en smula udda nyheten att Milo Manara ska teckna ett omslag till Guardians of the Galaxy featuring Gamora. Så här kommer det se ut. Jag har, hm, svårt att få andra Manara-bilder ur huvudet…
  • Marvel kör som ni vet sin egen The New 52 just nu, Marvel NOW! Vill man få lite hintar om hur det hela kommer utveckla sig så kör The House of Ideas en liveblogg imorgon idag (jag skrev det här under natten och var lite oklar om dateringen…).
  • En av de roligaste serieskaparna på Twitter är Gail Simone. Kollar man in hennes tweets de senaste dagarna får man reda på att hon sparkats som författare på Batgirl – via email. Classy, DC. T o m Wired har uppmärksammat saken.
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...