Fröet till berättelsen om Disa tog sin början under covid-pandemin när det blev förbjudet att lämna den idylliska lilla byn Rochefort-en-Terre i Bretagne dit illustratörsparet Jérôme Pélissier och Carine Hinder hade flyttat tillsammans med sina barn. Till saken hör att landskapet ofta bäddas in i dimma, de medeltida stenhusen omges av en mäktig skog och vid förra sekelskiftet var byn även hemvist för en livs levande häxa med namnet Naia. Allt detta plus att paret insåg att de för första gången ville skapa en egen berättelse tillsammans gav oss boken om en magisk skog befolkad av allehanda sagoväsen. Mitt i skogen ligger byn Häxhult, där tiden tycks stå still och som ingen får lämna om man inte är häxa. En disig morgon hittar en fiskare en liten flicka som knappt kan gå och en liten påse innehållandes en mystisk bok med besvärjelser. Fiskaren tog hand om barnet och eftersom det kändes som om hon var född ur dimman gav han henne namnet Disa. Äventyret kan börja!

Det är inte ofta man springer på en riktigt bra saga i serieformat som innehåller allt man kan önska sig när det gäller mystik, magi, härliga karaktärer och mycket humor. Om man därtill lägger till en rejäl skopa charm och underbara illustrationer blir summan av kardemumman berättelsen om den lilla häxan Brume, vilket betyder dis på franska och som fått det välklingande namnet Disa i den mycket fina svenska utgåvan från Egmont Comics.

Med sin mystiskt spännande och något vemodiga bakgrund är Disa som hämtad ur en Astrid Lindgren-berättelse, inte minst när det gäller hennes kavata framtoning och något burdusa sätt gentemot sin omgivning, men också hennes drömmar och sökande efter sin riktiga historia. Häxhult och dess invånare känns som en härlig blinkning till Asterix och hans by med tappra galler och dynamiken mellan Disa, den smarta grisen Hubert och den godmodige och hjälpsamme gossen Hugo är strålande.

Denna lilla pärla har alla förutsättningar att bli en verklig barnboksklassiker om den bara hittar sin publik och eftersom andra delen – La Forêt des âmes perdues (De förlorade själarnas skog) – redan kommit ut i Frankrike hoppas jag på en svensk fortsättning.

Trackback-adress