I dag invigdes årets upplaga av Stockholms Internationella Seriefestival och under invigningen presenterade Seriefrämjandet även årets vinnare av seriepriset Urhunden. Mottagaren av det originalsvenska priset får också en prissumma som möjliggjorts genom generöst stöd från förlagen Ades media, Cobolt/Kartago, Egmont, Galago/Ordfront och Lystring Förlag.
Vinnare av 2024 års bästa originalsvenska seriebok: Mjölk och människor av Matilda Josephson (Galago)
Juryns motivering: ”Med sitt debutalbum Mjölk och människor visar Matilda Josephson att hon redan behärskar seriemediet till fullo när hon med utsökt tajming för det komiska och det absurda beskriver livet som nybliven kassörska. Hon möter kallhamrade chefer som anställer och avskedar personal på en höft, luttrade kollegor som redan har sett allt som kan hända, men framför allt är det de säregna kunderna som sätter sin prägel på boken: Kommer nästa kund klaga högljutt över hur giftiga ekologiska bananer är? Kommer hen utbrista att hen ångrar bokstavligen allt i sitt liv, inklusive gulaschsoppan hen just köpt? Kaos är granne med kassan, och som anställd kan hon bara försöka lugna ner känslorna.
Mjölk och människor är en humoristisk men också realistisk skildring av arbetslivet idag, där cheferna förväntar sig absolut lojalitet medan de anställda är mer pragmatiska. För kassörskan är det inte den framtida vinsten för butiken som återspeglas i hennes ansikte via de suggestiva teckningarna utan de mer akuta tankarna: Vad har hon gett sig in på, och vad håller Pionkvinnan egentligen på med där hon likt Mårran glider fram mellan de trånga gångarna…?”
Vinnare av 2024 års bästa översatta seriebok: Uppvaknanden av Juliette Mancini (Lystring förlag, översättare Katarina Andersson)
Juryns motivering: ”Uppvaknanden av Juliette Mancini är ett självbiografiskt verk av stark poetisk och visuell natur förklädd till en serieroman där tunga ämnen som familjemytologi, kvinnohat och politik utgör intrigens bärande balk. Boken innehåller olika anekdoter där varje ruta fungerar som pusselbitar för att upptäcka Mancinis dekonstruktivistiska färd mot sitt eget uppvaknande.
Den subtila berättelsen är vackert tecknad och känslomässigt laddad som en visuell ström av medvetande där varje sida som vänds innehåller en uppmaning till reflektion. Koncisa meningar, enkla linjer och ett begränsat urval av uttrycksfulla färger vägleder oss genom författarens personliga historia samt stora världshändelser, företeelser som inte bara har upprört oss utan också skapat samhället vi lever i idag.
Subtil men ändå kraftfull lyckas Uppvaknandens mjuka penseldrag skildra inte bara vad som händer i berättelsen utan också hur det känns.”
Jag blev glatt överraskad av juryns val av pristagare i båda kategorierna, då mina favoriter var Club Lonely av Pelle Forshed och Missat samtal av Nora Dåsnes, men både Matilda Josephson och Juliette Mancini är två mycket värdiga vinnare som skapat drabbande och välgjorda verk som verkligen förtjänar att hyllas och ett särskilt stort grattis till Matilda som vann detta fina pris för sin debutbok.
Min fascination för brott och kriminalitet är stor, vissa i min närhet skulle kalla den ohälsosamt stor. Den är lätt att avfärda som ett cyniskt vältrande i andra människors lidande och olycka eller ett frossande i hur man på olika sätt kan taga en person av daga, men där har de helt fel. För mig handlar det om en vilja att förstå det ofattbara. Vad är det för mekanismer som driver en människa till att medvetet skada eller döda en annan och, framförallt, hur kan vi förhindra att det händer igen. Min diet när det gäller true crime sträcker sig bara till radio- och TV-dokumentärer som har samma inställning som jag och jag undviker medvetet de snaskigaste poddarna av den enkla anledningen att de är just snaskiga och saknar empati för offren. När Galago publicerade den dokumentära serieromanen Tre män funna mördade i Klippan kändes det som en befrielse för mig. Här finns nu äntligen ett verk i genren som har ett helt annat fokus när det gäller att skildra ett brott, nämligen med respekt, värdighet och medmänsklighet, och för mig finns inget större.
