Arkiv för februari 2010

Nyheter och tips

Förhandsinformation: Kolik förlag

söndag 28 februari, kl 11:38 av 0 kommentarer

infernoomslagFörst ut av Kolik förlags serier 2010 var Karl Johnssons fantasyserie Mara från Ulthar som släpptes i mitten av februari. En Lovecraft-inspirerad historia om Mara som tillsammans med sin katt Nardos ger sig ut på ett sökande efter hennes far som försvunnit. I mars är det dags för Fabian Göranssons tolkning av August Strindbergs Inferno. 1896 försökte Strindberg framställa guld och han blev övertygad om att han styrdes av en osynlig hand och fastnade alltmer i svart magi och vanföreställningar. På seriens Facebook-sida finns ett antal sidor att beskåda och det ser riktigt bra ut. Kolik förlag började förra året att ge ut kortare serier betitlade Grafiska novelletter i samarbete med Seriefrämjandet och i vår kommer en av Jan Bielecki. I  augusti kommer Mig blir du snart kär i av Nanna Johansson. Johansson debuterade med roliga och samhällskritiska Fulheten på just Kolik förlag förra året. I september kommer andra albumet i Koliks Femisexserie, Maran av Zelda-tecknaren Lina Neidestam, mer om Maran finns på hennes blogg. Är Maran lika bra som Zelda är det bara att buga och tacka. Det första Femisex-albumet Drift med manus av Liv Strömquist och ovan nämnde Jan Bielecki fick stor uppmärksamhet när det kom 2008, själv tyckte jag dock att det var rätt trist. I min årskrönika fäste jag stora förhoppningar på Koliks utgivning i år och snart står det nog klart om de infriades eller ej.

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Nyheter och tips

Gästinlägg: Snacket går om Girl Comics

söndag 28 februari, kl 07:00 av 8 kommentarer

Shazam säger välkommen till Teresa Axner, serienörd och frilansskribent med många talanger. Teresa bloggar om rollspel och populärkultur på sin egen blogg roleplayingissogay och om film och TV som en del av kollektivet Weird Science. Hennes texter ses bl a i Bang och Nöjesguiden och hennes röst hörs i P3 Kultur med jämna mellanrum (inte minst i dagens program om superhjältar – kolla länken!). För Shazams räkning gästbloggar Teresa om Marvels nya miniserie Girl Comics.

GirlComics1Nästa vecka släpps första delen av den tredelade antologin Girl Comics, där ett gäng av Marvels kvinnliga medarbetare visar vad de går för. Bidrar gör bland andra Colleen Coover, Ann Nocenti och Valerie D’Orazio – som är mest känd för sin serieblogg Occasional Superheroine, men även har författat Punisher Max: Butterfly, som snart kommer att finnas att köpa.

Namnet, som har blivit grundligt utskällt i nördbloggosfären, refererar förstås till de romantiska ”flickserier” med samma namn som gavs ut av Marvel back in the day. Innehållet i antologin ska inte vara specifikt kvinnoinriktat, tanken är snarare att skapa ett showcase för kvinnliga seriekreatörer och visa vilken bredd och djup som finns (och i processen charma grabbarna, som underförstått antas hysa alla möjliga idéer om vad kvinnor kan rita för serier). Johanna Draper Carlson på Comics Worth Reading formulerar tusen irriterade serieläsares känslor:

”If good comics don’t depend on gender, why draw so much attention to it? And why the horrendous gender bias in Marvel comics during the rest of the year? … I’ve seen over a decade of these projects, and once the company has gotten its hit of publicity, they go straight back to marketing to the superhero fanboy and hiring those who used to be such. Don’t give me an event, give me real changes in your hiring and employment practices and your publishing slate.”

Dock ska tilläggas att hon, liksom i stort sett alla andra som skrivit om Girl Comics, ämnar inhandla samlingen så fort den kommer ut i handeln eftersom den stjärnspäckade lineupen med lätthet trumfar alla principiella tvivel.

Girl Comics #1, #2 och #3 släpps 3:e mars, 7:e april respektive 5:e maj.

Skriv en kommentar
Recensioner

Haunt #5

lördag 27 februari, kl 13:47 av 0 kommentarer

haunt5Femte numet av Haunt är det avslutande numret i seriens första arc, men för min del känns det mer som en teaser inför kommande nummer än en spännande final. Genom de första numren har det funnits en hel massa mer eller mindre spännande frågetecken, men istället för att ge några svar så verkar det här numret främst pusha för att vi ska fortsätta köpa Haunt för att (förhoppningsvis) kunna få mer svar i kommande nummer. För att vara sista numret i Haunts första arc så är det här faktiskt rätt så tamt. Jag hade hoppats att de skulle fläsks på ordentligt med action här, och att vi skulle få veta mer om Haunts ursprung, men det är som sagt snarare så att det här är ett avslut som ger fler frågor än svar. Även här kan jag tycka att det känns lite slappt, och lite som att Robert Kirkman och Todd McFarlane litar på att deras status som stjärnkreatörer räcker för att folk ska fortsätta köpa deras tidning. Till viss del är det säkert också så, men jag tror (och hoppas) att det inte är något som hållet i det långa loppet. En annan rätt negativ sak i det här numret är att Ryan Ottley och McFarlane slarvar rätt hårt med tecknandet i det här numret, och i en del paneler så känns det både stressat och oengagerat. Trist, särskilt med tanke på att det visuella varit en av de huvudsakliga anledningarna till varför jag läst den här serien. Från och med #6 så kommer dock Ryan Ottley att hoppa av Haunt för att fokusera helt på tecknandet av Invincible, så framöver så är det Greg Capullo, som tidigare ansvarat för layoutandet, som tar över illustrerandet. Kan nog bli riktigt bra, jag har gillat Capullo ända sedan han började teckna Spawn i mitten av 90-talet.

Nackdelarna till trots så tycker jag ändå fortfarande att Haunt är en helt ok och underhållande actionserie. Relationen mellan bröderna Kilgore har hela tiden varit intressant och kan säkert komma att växa och leda till oanade konflikter även framöver, och hela grejen med Haunts än så länge okända ursprung och syfte känns spännande. Det finns en potential i konceptet som drömteamet inte riktigt lyckas nå upp till än, men jag hänger kvar i åtminstone en arc till med förhoppning att de hittar rätt i kommande nummer. Haunt har för mig känts lite som Iron Maiden. Det är okomplicerat, rätt omodernt och lite töntigt, men samtidigt så kan jag inte låta bli att ryckas med och gilla det ändå.

I’m waiting in my cold cell, when the bell begins to chime.
Reflecting on my past life and it doesn’t have much time.
’Cause at 5 o’clock they take me to the Gallows Pole,
The sands of time for me are running low…

Manus: Robert Kirkman
Illustration: Ryan Ottley, Greg Capullo
Tusch: Todd McFarlane
Förlag: Image Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Previewstips: The Underwater Welder & I, Zombie

lördag 27 februari, kl 09:00 av 2 kommentarer

underwaterwelderpromoima_lgKommer ni ihåg vår Jeff Lemire-intervju? Där Jeff sa att hans nästa projekt var en längre serieroman på Top Shelf? Well, nu har Top Shelf offentliggjort projektet: The Underwater Welder. Låter som en helskön blandning av vardagsrealism, exotiska miljöer och lite skräck/SF med. Dessutom hintade ju Jeff i intervjun att det också skulle handla om faderskapets våndor, och som alla fans av Essex County vet är Lemire i sitt esse när han tar sig an småskaliga, personliga familjedraman. Orkar vi vänta till 2012? Det tar tid att producera ett 250-sidors album… men om ni frågar mej så är The Abyss-meets-Jeff-Lemire värt att vänta på.

IZombie_promoNästa måste-köp (som vi dock inte behöver vänta längre än till maj på) är Vertigo-serien I, Zombie. ”Gwen Eats Brains” är taglinen och konceptet är att Gwen arbetar på en ekologiskt driven kyrkogård (!) och försöker dölja att hon i själva verket är en zombie som måste äta en hjärna ungefär en gång i månaden för att inte tappa förståndet helt. Lite förhandstittar från förra årets Vertigo Halloween Special finns här. Författandet står rutinerade Chris Roberson för och serien tecknas av Mike Allred. Läs en intervju med Roberson om det hela här. Eftersom det handlar om zombies och allt som Mike Allred gör är automatiskt köpvärt så kommer jag definitivt lägga denna nya ongoing till min pull list.

Skriv en kommentar
Recensioner

Iron Man #23

fredag 26 februari, kl 21:39 av 2 kommentarer

IronMan23Efter diverse tips av andra Shazam-skribenter har jag strököpt Matt Fractions The Invincible Iron Man (som är seriens fullständiga titel) – mest, måste jag erkänna, för de otroligt snygga omslagen av Salvador Larroca och Rian Hughes.

I nr 23 är vi framme vid del 4 av 5 i arcen ”Stark Disassembled”, och vi ser här kulmen på en mustasch-teamup som heter duga: ingen annan än Dr Strange försöker hjälpa Tony Stark ut ur den labyrint Tony byggt åt sig själv i sin egen hjärna (läs de tidigare delarna om du behöver förklaringar). Pepper Potts och Maria Hill gör en obehaglig upptäckt (skildrad av Fraction på ett förnämligt återhållet vis) och skurken Ghost kommer ännu ett steg närmare att slutföra sitt uppdrag (vems påhitt är Ghost förresten – han dyker ju upp i nya Spider-Woman också – en cool skurk man gärna vill veta mer om).

Fortsätt läsa Iron Man #23

Manus: Matt Fraction
Illustration: Salvador Larroca
Färgläggning: Frank D'Armata
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Lady´s Murder

fredag 26 februari, kl 19:37 av 1 kommentar

thelaydsmurderThe Lady´s Murder hittade jag via The Daily Cross Hatch. En kort serie på trettiotvå sidor baserad på en dikt av S. Albert Chatman om mordet på en kvinna, Marie Madeline. Det är de män som hon mött eller känt? som berättar om henne, om vem hon var. Avslutningsvis får man den fönstertittande grannens teori om vem som mördade henne och det hela avslutas med hennes begravning.

Allas minnen av henne blir mest ytliga betraktelser av en kvinna som fascinerat dem men som ingen av dem egentligen känt. En undflyende och mystisk gestalt. Trots det ringa sidantalet lyckas Frye bygga en speciell stämning och dialogen förstärker stämningen. Det som gör att The Lady´s Murder sticker ut är dock de fantastiska teckningarna, de är så oerhört vackra. Tänk dig en serie tecknad utifrån de vackraste svenska stumfilmsaffischerna som t.ex. Erotikon så har du The Lady´s Murder framför dig. Jag saknar nästan ord för hur vackra teckningarna är. De bör upplevas. Tyvärr får man göra det på en skärm eftersom den tryckta upplagan på 250 ex är slutsåld. Eliza Frye vill jag läsa mer av. På hennes blogg finns andra serier att läsa och mer av henne att beundra. I svenska C´est Bon Anthology 9 finns f.ö. hennes serie Lucky House med.

Illustration: Eliza Frye
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Film

Les Aventures Extraordinaire d’Adèle Blanc-Sec – Teaser nr 2

fredag 26 februari, kl 07:13 av 0 kommentarer

Den andra teasern inför Adelé Blanc-Sec filmens premiär har nu släppts och jag blir inte direkt mindre sugen. Om filmen går upp bio här i Sverige återstår att se. Henrik har iaf lovat att gå på premiären i Storbritannien så i april hoppas jag på en positiv recension. Filmens officiella hemsida finns här.

Skriv en kommentar
Recensioner

DC Showcase Presents: Justice League of America Vol 4

torsdag 25 februari, kl 14:19 av 5 kommentarer

Jag har tidigare nämnt DC:s Showcase-utgåvor av gamla serier. Showcase-utgåvorna av DC:s gamla flaggskepp Justice League of America är nu framme vid vol 4 vilket betyder åren 1969-70. Klassiska historier av Gardner Fox och Denny O’Neill alltså, företrädelsevis illustrerade av Mike Sekowsky och Dick Dillin (med än mer bemärkta omslagsillustratörer, bl a Neal Adams, Joe Kubert och Gil Kane). Precis den sortens historier som jag växte upp med i gamla Gigant m a o.

JLA vol460-talets tidiga Justice League-serier bibehåller trots allt en charmig lekfullhet med sina genomlöjliga intriger och verklighetsfrånvända hjältar. Lekfullheten märks även visuellt i de funkiga skurkgallererna (gigantiska sjöstjärnor! robotarméer!) och SF-miljöerna (konstiga rymdskepp, idel främmande planeter) som Justice League rör sig i. Tyvärr har allt detta blivit tämligen trött och tungrott redan i slutet av 60-talet. Istället för att vara dåliga-men-charmiga är JLA-serierna i den här volymen mest dåliga rakt av, trots att volymen innehåller ”klassiker” som Larry Lances (Dinah Lances a k a Black Canarys make alltså) död under stjärnskurken Aquarius bowlingklotsvapen. Kontinuiteten håller sin förlamande hand (Jord Ett! Jord Två! Hörde jag Jord Tre?) över de många äventyren med Justice Society. Det som i seriens början kunde ursäktas med en klämkäck tidsanda känns ansträngt några år senare: en irriterande detalj är t ex hur hjältarna ständigt ”inte tror sina ögon” eller utbrister saker i stil med ”Men det är ju omöjligt!” när de konfronteras med något tokigt skurkpåhitt – trots att hjälteskaran själv innehåller bra mycket omöjligheter (utomjordingar med vingar, människor som kan krympa o s v). Man tycker att superhjältar borde ha utvecklat en viss tolerans för konstigheter, men så icke JLA. Den charm som trots allt återstår ligger huvudsakligen i de valhänta men uppriktiga försöken att tackla samhällsproblem, som i äventyren ”The Coming of the Doomsters” och ”Come Slowly, Death, Come Slyly!” där JLA tacklar ett gäng utomjordingar vars specialitet är att förgöra världar medelst miljöförstöring. Jag ska villigt erkänna att den ironiska läsarten är svår att hålla stången, men man får kanske trots allt tolka de här serierna i förhållande till sin egen tid – och som sådana är de kul tidsdokument över ett medium som tämligen motsträvigt närmar sig sin egen samtid.

Dessa senare volymer av JLA har åldrats med mindre värdighet än de tidigare. Endast för nostalgiker med tålamod inför lökig dialog.

Manus: Gardner Fox, Dennis O'Neill
Illustration: Mike Sekowsky, Dick Dillin
Tusch: George Roussos, Sid Greene, Joe Giella
Förlag: DC
Betyg: 2-/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Förhandsinformation: Galago

torsdag 25 februari, kl 11:04 av 0 kommentarer

Le jeu des hirondelles Zeina Abirached CambourakisShazam.se ska de närmaste veckorna gå igenom vad som släpps från en rad svenska förlag i år med fokus på första halvåret. Först ut är Galago. I vår släpps en ny serie av Sara Granér som slog igenom stort med sin Det är bara lite AIDS förra året. Hennes nya album är heter Med vänlig hälsning och släpps i mars. Sofia Olssons debut Vägen hit gavs ut av Komika för ett par år sedan, i mars kommer hennes humorserie Hetero i Hägersten i samlad form. En annan hyllad serieskapare är Coco Moodyson vars senaste Aldrig gonatt gillades av de flesta. Hennes nya album Jag är ditt fan in i döden släpps i mars. Albumet kretsar kring fans till frontmannen i The Cure på plats i London.

En mycket intressant serie är Zeina Abiracheds Svalornas lek som skildrar en natt under inbördeskriget i Libanon. Albumet har fått stor uppmärksamhet i Frankrike och Abiracheds teckningar har jämförts med Marjane Satrapis vilket är förståeligt om man ser omslaget här intill. Albumet släpps även det i mars. I april, lagom till spx, släpps andra delen av skräckmangan Uzumaki-Spiralerna av Junji Ito som handlar om en by som hemsöks av spiraler i olika former. I samma veva släpps Misslyckanden av Adrian Tomine som beskrivs som en skildring av urban medelklass som är både svartsynt och humoristisk men även om att vara andra generationens invandrare. I vår är det dessutom dags för engelskspråkiga antologin From the Shadow of Northern Lights 2.

I augusti kommer Prins Charles känsla av Liv Strömquist och Frances 2 av Joanna Hellgren. I september kommer Den maskerade proggaren av David Nessle och Någon ser dig när du petar näsan av Jan Berglin.

Skriv en kommentar
Recensioner

Dark X-Men #4

onsdag 24 februari, kl 13:40 av 1 kommentar

darkxmen4Dags för näst sista numret av Dark X-Men, som fortsätter att vara en förvånansvärt underhållande uppstickare mitt i alla maffiga Siege-event och tillhörande tie-ins. Dark X-Men knyter i och för sig i allra högsta grad an till Dark Reign och Utopia/Exodus, men gör det på ett sådant smidigt sätt att serien egentligen kan läsas helt utan djupare kunskap om vad som sker i övriga Marvel-titlar. Paul Cornell gör helt enkelt ett riktigt bra jobb med att hålla sig inom Marvels kontinuitetsramar, men inom dem så lyckas han få ihop något eget som står väldigt väl på egna ben. Utöver det så lyckas Dark X-Men även med att vara både en smart och rolig serie utan att för den delen kännas komplex eller flamsig, så klart plus i kanten för den sköna balans som Cornell genomgående hållit i den här titeln. När Cornell är färdig med den här serien efter nästa nummer så ska jag definitivt hålla utkik efter vad han tar sig för framöver.

Storymässigt så ligger fokus precis som i nummer 3 främst på konflikten mellan Norman Osborn och Nate Grey/X-Man, men i det här numret så lyckas Mystique, Mimic, Dark Beast och Omega inte längre undvika allt trubbel. Efter lite dividerande och funderande (och via en mental resa genom en gigantisk levande hjärna) så hamnar de istället ur askan i elden ansikte mot ansikte med en grönhudad karaktär som inte alls verkar ha några vänliga avsikter. Och det är inte Hulk vi snackar om. Och det är inte alls på det sätt som du kanske tror. Och hur ska det här sluta egentligen? I många serier av den här typen så brukar man ju kunna ha en föraning om vad som ska hända i sista numret och hur allt kommer att sluta, men inför sista numret av den här serien så har jag verkligen ingen aning om hur det kommer att gå för vare sig Osborn, X-Man eller för någon av medlemmarna i Dark X-Men. Spänningen är mer eller mindre olidlig, och jag hoppas verkligen att Cornell och Leonard Kirk (som fortfarande gör ett bra jobb) klarar av att ro det här överraskningsfyllda och spännande skeppet i hamn.

Manus: Paul Cornell
Illustration: Leonard Kirk
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...