Arkiv för februari 2010

Recensioner

Demo + Demo Vol 2 #1

onsdag 24 februari, kl 08:19 av 5 kommentarer

När nu Rikard uppmärksammat Brian Woods DMZ passar jag på att göra en dubbelrecension av ett annat Brian Wood-verk: i dagarna släpptes Demo Vol 2 #1, första delen av en sexdelars miniserie och en uppföljare till Brian Wood och Becky Cloonans stora genombrott Demo från 2003 (en 12-delars miniserie). Demo Vol 1 finns utgiven i billig mjukpärm-samlingsutgåva från Vertigo så man kan med fördel repetitionsläsa den innan man ger sig in på första numret av Demo Vol 2.

DemoTPB1Konceptet med Demo är till synes enkelt: tonåringar med speciella krafter, lätt igenkännbart från de flesta inkarnationer av X-men. Varje nummer är en avslutad historia, en serienovell, övergripande handling och återkommande figurer saknas. Med denna utgångspunkt väver Wood och Cloonan en poetisk serie som egentligen inte alls handlar så mycket om superkrafter. I flera av numren förekommer ingen synbarlig superkraftexercis och läsaren får ofta gissa sig till vem det egentligen är som har superkrafter, vilken superkraft de i så fall har, eller om de ens har en superkraft överhuvudtaget. Det centrala i serien är i själva verket valsituationer: något inträffar och en person ges chansen/utsätts för risken att förändra sitt liv på något sätt, till det bättre såväl som till det sämre. Och eftersom fokus är på tonåringar är det stora känslouttryck det handlar om och alla beslut verkar gärna livsavgörande, även om de med en vuxen blick knappast är så omvälvande som personerna i serien tror. Kort sagt är det grundkonceptet till trots väldigt långt från en typisk superhjälteserie; Demo är mycket mer indie och mycket mer relationsfokuserad.

Fortsätt läsa Demo + Demo Vol 2 #1

Manus: Brian Wood
Illustration: Becky Cloonan
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Insane! Action Comics #1 under klubban

tisdag 23 februari, kl 19:45 av 0 kommentarer

actioncomics

Förra året såldes ett ex av Action Comics #1 för 317,200 dollar motsvarande  2,3 miljoner kronor i dagens kurs. Det var ju sjukt mycket. Men nu har ett annat ex, ett av bara två 8.0 ex som finns, sålts för över en miljon dollar. Det är så mycket pengar att jag var nära att hemfalla åt versaler i löpande text. Över 7 miljoner kronor för en serietidning är helt sjukt. För 15 år sedan såldes serietidningen för 150,000 dollar. Comic-connect som skött försäljningen kallar den för seriernas heliga graal. Endast 100 ex av den ursprungliga upplagan på 200,000 ex bedöms finnas kvar.

Skriv en kommentar
Recensioner

Justice League of America #42

tisdag 23 februari, kl 17:50 av 6 kommentarer

jla42Justice League of America har haft svårt att få till något riktigt bra under en ganska lång tid nu. Len Wein lämnade ju serien eftersom han tydligen var missnöjd med att han inte kunde använda DC:s tre stora (Batman, Superman och Wonder Woman) under sin run på tidningen och fått nöja sig med ett gäng second-stringers, vilket jag till viss del kan förstå. Men det borde ändå ha gått att få till några bra historier, oavsett vilka medlemmar i JLA man har att tillgå. James Robinson är en lysande författare men hittills har hans run, tillsammans med Mark Bagley som illustratör, varit en av de minst imponerande runs sen Justice League of Americas i Justice Leagues historia och Justice League of America #42 är inget undantag.

Det största problemet med Justice League of America #42 är hur Robinson hanterar karaktärerna. Eller rättare sagt hur han inte hanterar dem. I stort sett ingen av de inblandade karaktärerna i det här numret görs på ett sätt som ligger i linje med hur de normalt sett porträtteras. Ta till exempel Donna Troy: hennes repliker och inre monologer känns mer som Power Girl än just Donna Troy. Cyborg och Atom skulle ha kunnat bytt repliker med varandra och ingen skulle ha märkt någon skillnad. Nej, det är tydligt att James Robinson inte är på toppen av sin förmåga. Not by a long shot, vilket är synd. Justice League of America ska ju vara DC Comics flaggskepp och borde verkligen vara bra mycket bättre än den är just nu.

Fortsätt läsa Justice League of America #42

Manus: James Robinson
Illustration: Mark Bagley
Tusch: Jonathan Glapion, Robert Hunter & Norm Rapmund
Färgläggning: Pete Pantazis
Förlag: DC Comics
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Intervju

Shazam.se intervjuar Per Demervall om Melodifestivalen

tisdag 23 februari, kl 07:30 av 1 kommentar

darinlukeNär jag var på Melodifestival-genrepet i Sandviken förra helgen blev jag nyfiken på vem som tecknat seriestripparna till varje artists försnack. Jag ställde frågan på Twitter och fick svar (tack för det Jimmy Jacobsson). Det finns redan en intervju med Per Demervall på svt.se men jag ville göra en egen.

Per Demervall är en verklig veteran i seriesvägen, han debuterade med äventyrsserien Ulltryfflarna 1979. Senaste serien är Rosenhanes äventyr- Kaffe eller te släpptes 2008. Per driver tillsammans med sin hustru Birgitta Demervalls förlag. Per har i år tecknat introna till artisternas snack i Melodifestivalen. Shazam.se ville därför ställa lite frågor till honom om detta. I lördags berättade också Christine Meltzer i direktsändning inför nästan tre miljoner tittare att det är Per som tecknat introna.

Grattis Per! Du är ju nu Sveriges mest kände serieskapare. Hur känns det? Rent ut sagt… alldeles förbannat bra.

Fortsätt läsa Shazam.se intervjuar Per Demervall om Melodifestivalen

Skriv en kommentar
Recensioner

Dark Avengers #14

måndag 22 februari, kl 17:12 av 4 kommentarer

darkavengers14Förra numret av Dark Avengers gjorde ett riktigt bra jobb med att etablera Sentry som en av de mer skrämmande karaktärerna inför Marvels pågående Siege-event (två nummer av fyra finns ute nu), men när Sentry-temat nu fortsätter så tycker jag att det tappas en hel del i tempo. Konflikten mellan Robert Reynolds och hans nattsvarta alter ego The Void fortsätter här, men förutom att det sprängs lite bilar och byggnader i New York så händer det egentligen inget nytt efter allt det vi fick veta i förra numret. Känns lite grann som utfyllnad, även om det säkert är så att Brian Michael Bendis siktar på att göra Sentry ÄNNU läskigare och ÄNNU ondare. Det är dock en visuell fröjd att se hur Mike Deodato Jr trots Sentrys guldtrikåer och tjusiga långa hår ändå lyckas framställa honom som något riktigt hotfullt och genomont. För de som gillar Deodato kan jag berätta att han även efter Dark Avengers kommer att fortsätta få teckna Avengers, fast då i nya titeln Secret Avengers, även den författad av Bendis Ed Brubaker.

Något som är desto bättre än Sentry-biten i det här numret är hur Bendis hanterar Norman Osborn. Utöver att Osborn blir mer och mer psykiskt pressad så planerar han här även för första gången sedan Dark Avengers drog igång något riktigt otäckt. I tidigare nummer så har Osborn mer framstått som en makthungrande, hårdhänt och desperat person med eskalerande psykiska besvär, men här accelererar han inom loppet av några bildrutor till att bli en utstuderat ondsint mördare. Det är ett obehagligt ögonblick, men även rätt väntat i och med att vi med stor säkerhet redan nu vet att Siege är slutet för Osborn och hans Dark Avengers. Läge alltså att göra honom till en äkta superskurk nu så att han kan få riktigt mycket välförtjänt spö i finalen. Överlag så är Dark Avengers #14 ett helt ok nummer som bjuder på en del små guldkorn, men i det här skedet av serien så hade jag gärna sett mer fokus på själva teamet än på mest bara Osborn och Sentry.

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Deodato Jr
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Fantomen #5/2010

söndag 21 februari, kl 15:03 av 1 kommentar

fantomen5Två rutinerade herrar står bakom Brännpunkt Barbados. Hans Lindahl och Claes Reimerthi har gett oss Fantomen-läsare flera fantastiska läsupplevelser. Lindahl är tyvärr inte en lika bra manusförfattare som tecknare (svårt iofs) och Reimerthi har gått lite på tomgång på sistone förutom äventyren om Cernwulf. Brännpunkt Barbados är dock ett bra äventyr med korrupt FN-personal och framförallt general Bababu som ännu inte gett upp ambitionen att bli Bengalis egen Big Man något Fantomen förhindrat tidigare. Det finns en viss spänning i äventyret och det är kul att se Fantomen och Diana jaga bovar tillsammans även om Diana var lite våpig vilket hon inte ska vara. Jag blir framförallt nyfiken på vad Bababu har i kikaren. Utan att spoila något så lär nästa del bli något utöver det vanliga. Du förstår vad jag menar om du läst sista pratbubblan på sidan 34 :). Jag ser verkligen fram emot det äventyret.

Fortsätt läsa Fantomen #5/2010

Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Doomwar #1

söndag 21 februari, kl 08:00 av 1 kommentar

192184_20100217184122_largeDoctor Doom måste vara Marvels bästa villain, kanske också den bästa i seriehistorien någonsin också (med viss konkurrens från Joker och Magneto). I Marvels nya miniserie Doomwar har Doom ställt in siktet på det afrikanska kungadömet Wakanda där den tidigare Black Panther, T’Challa, är kung. Fast inte nu längre. Doomwar börjar mitt i smeten med att Wakanda har utsatts för en statskupp av en starkt konservativ och främlingfientlig grupp kallad Desturi. T’Challa och Shuri (den nuvarande Black Panther) har flytt landet och T’Challas hustru, Storm, har tagits tillfånga och ställts inför rätta av den nya regimen, anklagad för brott mot Wakandas folk. Men rätt snart står det klart att Desturi inte agerat på egen hand, utan att Doom är den som håller i trådarna.

Titeln Doomwar kan få en att tro att det är Doctor Doom som är huvudpersonen i serien men så är inte fallet, utan det är istället T’Challa, vilket är helt ok för mig då jag gillar den tidigare Black Panthern, även om han ofta tenderar att framställas om en rätt högdragen, arrogant och osympatisk person. Lite av en Namor i miniformat. Men här har Jonathan Marberry (en ny bekantskap för mig) fått T’Challa att framstå som en mer sympatiskt person som slits mellan sin kärlek till Storm och sin lojalitet till sitt folk och sitt land. Bra gjort!

Fortsätt läsa Doomwar #1

Manus: Jonathan Marberry
Illustration: Scott Eaton
Tusch: Andy Lanning & Robert Campanella
Färgläggning: Jean-Francois Beaulieu
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Zelda

lördag 20 februari, kl 16:35 av 1 kommentar

zeldaHumorserier är något jag sällan läser och recensioner av humorstrippar är öht sällsynta på shazam.se. Jag undrar om det finns någon? Ibland dyker det upp serier som inte går att motstå. Jag gillade Lina Neidestams serier i Hjälp! och blev därför nyfiken på Zelda som sedan slutet av förra året finns i samlad form. Zelda är Neidestams debutalbum och handlar om Zelda, en idealistisk bloggande åttiotalist som har kroniskt svårt att nå upp till sina ideal. Men det innebär inte att hon på något sätt är beredd att ge upp sin dagliga kamp mot patriarkatet och heteronormativiteten. Zelda hänger med kompisar, beklagar sin brist på pengar och umgås med sin pojkvän (hon är dock noga med att poängtera att de inte är ihop). Zelda gör också diverse utflykter för att berika sig.

Fortsätt läsa Zelda

Illustration: Lina Neidestam
Förlag: Kartago
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

3 × Spider-Man

lördag 20 februari, kl 09:37 av 6 kommentarer

ASM620Varning! Följande krönika innehåller milda spoilers!

Okej, nu har det hänt. Amazing Spider-Man har officiellt tagit steget från riktigt-bra-för-att-vara-mainstream till OMG-vad-bra-in-i-minsta-detalj. Den senaste veckan har jag överdoserat på ASM med två nya trades (Election Day – samlar #583-588 samt korthistorier från Amazing Spider-Man: Extra #1 och #3 plus en serie som tidigare bara funnits online – och 24/7, samlar #589-594 samt korthistorier från Amazing Spider-Man: Extra #2 och #3) plus senaste lösnumret, #620, som innehåller upplösningen på Mysterio-historien som jag nämnde i min tidigare recension av ASM #619.

Och det är efter att ha läst dessa två album och senaste numret som jag kapitulerar: jag måste bara förbehållslöst älska ASM.  Att kvalificera mina tidigare positiva omdömen med prefixet ”mainstream” känns nu både fegt och skitnödigt. Hur gör de? Hur får de ut den här tidningen tre gånger i månaden med så genomgående hög kvalitet? Historierna, ofta med tre-fyra bihandlingar bredvid huvudhandlingen, ångar på i ett rasande tempo med förvecklingar och korsförvecklingar hit och dit. En tråd du trodde tappats bort för fem-tio nummer sedan kommer plötsligt tillbaka, en annan tråd avvecklas snyggt och prydligt – men kanske kommer att väckas till liv igen framöver. Överraskningarna är legio och man ser sällan twistsen komma – fast de kommer i princip hela tiden – för att det går så fort hela tiden. Election Day är intrigmässigt centralt i detta avseende: här avslöjas både nya Spindel-fienden Malices hemliga identitet, liksom vad/vem som egentligen döljer sig bakom det tidningarna döpt till ”The Spider-tracer killer”. Båda avslöjandena sköts snyggt och tajt, värdigt Marvels och DCs just nu bästa tvålopera-serie. Tvålopera-känslan, den som alltid varit karaktäristisk för Spindelmannen sen Lees och Ditkos dagar, är i stort sett närvarande i varje ruta.

Fortsätt läsa 3 × Spider-Man

Skriv en kommentar
Recensioner

DMZ: On the Ground

fredag 19 februari, kl 09:21 av 5 kommentarer

DMZ1Sist av typ alla i hela världen (åtminstone bland de som läser serier) har jag upptäckt hur mycket bra serier som Vertigo ger ut. DMZ har pågått ett tag och är uppe i sju samlingar och 50 lösnummer. Brian Wood är ett ganska intetsägande namn och därför hade jag inte lagt det på minnet och därmed missat att han gjort flera serier som jag är sugen på men ännu inte läst som Northlanders och Local. Dessutom har han gjort Demo och The Couriers och ytterligare ett antal serier.

DMZ handlar om fotojournalisten Matty Roth som blir strandsatt på Manhattan sedan helikoptern han kommit dit med beskjutits och kraschat. Manhattan är dock inte vad ön en gång var, numera kallas den DMZ, De-Militarized Zone, en sönderskjuten skugga av sitt forna jag. De kvarvarande invånarna är klämda mellan The Free States som består av ett antal miliser som överraskat USA:s armé, som försvagats av krig i andra delar av världen, och tagit över det som var USA fram till Jersey. På andra sidan Manhattan finns USA:s armé. Matty vill först ta sig från Manhattan till varje pris men ändrar sig efter att ha bevittnat militärens hänsynslöshet mot de boende på Manhattan. Han bestämmer sig istället för att dokumentera livet i DMZ och nyansera bilden av vad som finns där. Ett livsfarligt uppdrag då DMZ styrs av olika beväpnade grupper men om han lyckas är hans framtida karriär utstakad.

Fortsätt läsa DMZ: On the Ground

Manus: Brian Wood
Illustration: Riccardo Burchielli & Brian Wood
Färgläggning: Jeromy Cox
Förlag: Vertigo
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...