Justice League of America har haft svårt att få till något riktigt bra under en ganska lång tid nu. Len Wein lämnade ju serien eftersom han tydligen var missnöjd med att han inte kunde använda DC:s tre stora (Batman, Superman och Wonder Woman) under sin run på tidningen och fått nöja sig med ett gäng second-stringers, vilket jag till viss del kan förstå. Men det borde ändå ha gått att få till några bra historier, oavsett vilka medlemmar i JLA man har att tillgå. James Robinson är en lysande författare men hittills har hans run, tillsammans med Mark Bagley som illustratör, varit en av de minst imponerande runs sen Justice League of Americas i Justice Leagues historia och Justice League of America #42 är inget undantag.

Det största problemet med Justice League of America #42 är hur Robinson hanterar karaktärerna. Eller rättare sagt hur han inte hanterar dem. I stort sett ingen av de inblandade karaktärerna i det här numret görs på ett sätt som ligger i linje med hur de normalt sett porträtteras. Ta till exempel Donna Troy: hennes repliker och inre monologer känns mer som Power Girl än just Donna Troy. Cyborg och Atom skulle ha kunnat bytt repliker med varandra och ingen skulle ha märkt någon skillnad. Nej, det är tydligt att James Robinson inte är på toppen av sin förmåga. Not by a long shot, vilket är synd. Justice League of America ska ju vara DC Comics flaggskepp och borde verkligen vara bra mycket bättre än den är just nu.

Fortsätt läsa Justice League of America #42