2025 hade jag tyvärr inte möjlighet att besöka Stockholms internationella seriefestival så i år var det extra härligt att återse Kulturhuset Stadsteatern. Jag dök upp redan på fredagen för att närvara vid invigningen som fick en mycket trevlig och högtidlig inramning eftersom Liv Strömquist tilldelades hedersbetygelsen Ordre des Artes et Lettres av franska kulturministeriet för sina insatser inom konst, litteratur och kultur. Både Frankrikes ambassadör Thierry Carlier och Strömquist passade på att hylla Kristiina Kolehmainen, som grundade Serieteket, Sveriges första renodlade seriebibliotek, för 30 år sedan. Ambassadören lyfte Serietekets och Kolehmainens betydelse för den svenska seriekulturen och att det kändes självklart att ceremonin ägde rum i bibliotekets lokaler i stället för på det franska residenset och Strömquist nämnde också i sitt tacktal att det var Kolehmainens kontakter inom den franska seriebranschen som ledde till att hennes böcker gavs ut i Frankrike.
Arkiv för juli 2026
Min helg på SIS 2026
Vinnarna av Urhunden 2026
15 maj invigdes årets upplaga av Stockholms Internationella Seriefestival och under invigningen presenterade Seriefrämjandet även årets vinnare av seriepriset Urhunden. Mottagaren av det originalsvenska priset får också en prissumma som möjliggjorts genom ett bidrag från Egmont.
Vinnare av 2025 års bästa till svenska översatta seriealbum: Modersmjölk av Miguel Vila (Lystring förlag), översättare Olov Hyllienmark.
Juryns motivering: ”Miguel Vilas Modersmjölk förbluffar och lämnar ingen oberörd. De skickligt tecknade och intelligent uppbyggda seriesidorna tjänar berättelsen väl där den utforskar mänskliga begär utan försköningar. Vila skildrar unga vuxna i en grå vardag full av relationsproblem och snöpliga misslyckanden och han dissekerar med sällsynt precision de inre plågorna hos människor som brottas med sina motsägelsefulla lustar. Verket, som är både skoningslöst och klarsynt, tvingar fram en obehaglig närhet som gör läsaren till en ofrivillig voyeur.”
Vinnare av 2025 års bästa originalsvenska seriebok: Vit Volvo av Erik Svetoft (Sanatorium Förlag).
Juryns motivering: ”Utanför Erik Svetofts fönster pågår den svenska medelklassens stillsamma liv. Alla bär kostym, bor bekvämt och är fast övertygade om att de lever i den bästa av världar. Men under den idylliska ytan ruvar något betydligt mörkare.
I Vit Volvo använder Svetoft thrillergenren som ram för sin särpräglade berättelse. Ett attentat mot en företagsledare utlöser en kedjereaktion där en rad disparata livsöden vävs samman: en förälskad receptionist och en mellanchef i färd med att köpa hatt flätas sömlöst samman med Palmemordet och mardrömslik skräck.
Svetofts sedvanligt eleganta teckningar är rikligt tryfferade med pastischer på verk ur den svenska konsthistorien. Resultatet är ett verk som på en gång känns välbekant och djupt främmande – en berättelse som fungerar både som spegel och som en absolut nödvändig distraktion från verkligheten.”
Även om jag höll mina tummar på Linda Spåmans Ett år av apokalyptiskt tänkande så är jag mycket nöjd med juryns val. Erik Svetoft är helt unik i sin stil och tonläge och Miguel Vila är också en otroligt skicklig serieskapare. Stort grattis till vinnarna!
Eisnernomineringar 2026
14 maj släpptes listan över årets nomineringar till Eisner Award och till min stora glädje fanns inte mindre än tre svenskar bland de nominerade.
Linnea Sterte är redan nominerad till årets Urhunden för A Garden of Spheres, ett hyllat verk som nu även kan stoltsera med tre Eisner-nomineringar: Best Graphic Album – New, Best Writer/Artist och Best Painter/Multimedia Artist.
Moa Romanova, som vann en Eisner 2021 med Goblin Girl, den amerikanska utgåvan av Alltid fucka upp, är i år nominerad i kategorin Best U.S. Edition of International Material för Buff Soul, den amerikanska utgåvan av På glid.
Helen Prejean, syster i församlingen Sisters of Saint Joseph of Medaille och ledande förespråkare för avskaffandet av dödsstraffet i USA, är författare till boken Dead Man Walking som både blivit film, opera, pjäs och nu även seriebok där Catherine Anyango Grünewald står för illustrationerna och som nu nominerats i kategorin Best Adaption from Another Medium tillsammans med Rose Vines som står för textbearbetningen.
Bland årets övriga nominerade finns mycket som jag läst eller tänkt läsa, såsom Muybridge av Guy Delisle, Precious Rubbish av Kayla E., Raised by Ghosts av Briana Loewinsohn, Cannon av Lee Lai, Drome av Jesse Lonergan samt Aimée De Jonghs adaption av Flugornas herre, och nya spännande bekantskaper, såsom Cornelius: The Merry Life of a Wretched Dog av Marc Torices, The Fable of Erkling Woods av Juni Ba, More Weight: A Salem Story av Ben Wickey, Shadows of the Sea av Cathy Malkasian, In the End We All Die av Tobias Aeschbacher och Nocturnos av Laura Perez.
Everest
Emma är nybliven tvåbarnsmamma och hennes dagar består av en ändlös loop av skrik, amning, bajsblöjor och konstant trötthet. Relationen till barnens pappa Mark blir allt sämre med passiv-aggressiva pikar och kommentarer och utmattande bråk där de bägge två blir sina sämsta jag. När äldsta barnet frågar Emma om hon är lycklig svarar hon ja, men i sin själ känner hon det motsatta. Allt känns värre jämfört med första barnet, ända tills hon råkar slå på TV:n där de visar dokumentären ”Bestiga Mount Everest utan syrgas” med Rasmus Kragh. Han talar om dödszonen över 8000 meters höjd där det känns som att andas genom ett sugrör, samtidigt som du går in i en frysbox och ställer dig på ett löpband. Plötsligt känner Emma ett pirr i magen. Känslan av att något är på väg. Något stort.
Illustration: Alma Thörn
Förlag: Galago
Betyg: 5/5
Nomineringar till Urhunden 2026
Som en del av Kulturnatten 18 april presenterade Seriefrämjandet årets nomineringar till Urhunden på Serieteket i Stockholm. Priset går till serieböcker utgivna under 2025 och som vanligt är det uppdelat i två kategorier: Bästa originalsvenska seriebok och Bästa till svenska översatta seriebok.
2025 års bästa originalsvenska seriebok
A Garden of Spheres av Linnea Sterte (Peow2)
Göteborgssyndromet av Sanna Kullin (Galago)
Tre män funna mördade i Klippan av Max Hebert och Steve Nyberg (Galago)
Vit Volvo av Erik Svetoft (Sanatorium)
Ett år av apokalyptiskt tänkande av Linda Spåman (Galago)
2025 års bästa till svenska översatta seriebok
Dansa hela natten på undergångens brant av Sebas Martín, översatt av Ellinor Broman (Palabra Förlag)
Mellan två toner – Arvo Pärts väg till ett eget tonspråk av Joonas Sildre, översatt av Sandra Riomar (Ejeby Förlag)
Modersmjölk av Miguel Vila, översatt av Olov Hyllienmark (Lystring)
Mycelium Wassonii av Brian Blomberth, översatt av Johan Andreasson (Lystring)
Valens bibliotek av Zidrou och Judith Vanistendael, översatt av Horst Schröder (Epix)
Även om jag saknar Tova Brodins Vad ska jag packa? (årets bästa debut i mina ögon) och Manu Larcenets adaption av Cormac McCarthys Vägen (min storfavorit i kategorin bäst översatta seriebok) så är jag mycket nöjd med juryns val. Särskilt kul ska det bli att utforska A Garden of Spheres och Valens bibliotek som jag helt missat.
Vinnarna kommer att presenteras under invigningen av Stockholms Internationella Seriefestival fredagen 15 maj.
Gamla mästare
Varannan dag i mer än trettio års tid har den åldrade musikkritikern Reger besökt Konsthistoriska muséet i Wien, där han brukar tillbringa sin tid sittandes i Bordone-salen på bänken mittemot Tintorettos ”Porträtt av man med vitt skägg”.
Reger har starka åsikter om det mesta, men det finns inget som han avskyr mer än solen, promenader, muséer och främst de gamla mästarna. Det som verkligen gör honom lycklig är insikten att ingen tavla, bok eller musikstycke är fulländat. Visst finns det geniala detaljer, men ingen av de gamla mästarna har någonsin lyckats skapa ett hundraprocentigt genialt konstverk. De är med andra ord förljugna klåpare med dålig karaktär som sålt sin stjäl till staten för pengar och berömmelse och de som beundrar deras konstverk är inget annat än själlösa och sinnessvaga.
Allt detta är filosofen Atzbacher, som, till skillnad mot Reger, besöker Konsthistoriska muséet när han får lust, väl förtrogen med efter flera möten med honom i Bordone-salen, senast igår faktiskt, men det som fick honom att haja till var Regers avslutningsfras: ”Kom hit imorgon igen, klockan halv tolv”. En fras som kändes som en blixt från klar himmel och som fyllde honom med en omättlig nyfikenhet.
Illustration: Nicolas Mahler
Förlag: Staka Bokförlag
Betyg: 4/5
Hunger
”Starkt och självutlämnande” är något som alltid kännetecknat Siri Lidbecks konst. Det var också rubriken på Sydsvenskans artikel från 2010 där hennes fotoutställning ”Det står en blå varg i mitt vardagsrum” stod i fokus. Siri gick då sista året på Spykens estetprogram i Lund med inriktningen bild och hade i något års tid börjat bedöva sina skamkänslor och ångest genom att svälta sig själv. I debutboken Hunger (Kaunitz-Olsson) får vi en autofiktiv skildring av hennes kamp mot sjukdomen anorexi som skulle stjäla tio år av hennes liv, en kamp som var mörk, plågsamt smärtande och ett rop på hjälp från en människa som inte ville dö utan leva till varje pris.
Illustration: Siri Lidbeck
Förlag: Kaunitz-Olsson
Betyg: 4/5
