Matilda Josephsons seriedebut Mjölk och människor var från början ett sätt att hitta skaparglädjen igen efter att drömmarna om den egentliga debuten, Serieromanen med stort S, gick i kras. Det som från början var ett lustfyllt projekt förvandlades till något som Matilda hatade, eller som hon uttrycker det i Mjölk och Människor: ”Den handlar om mig i gymnasiet. Tyvärr handlar den också nästan uteslutande om min fitta. Förlagen är måttligt intresserade.” Under studietiden, bland annat på Serieskolan i Malmö, började hon extraknäcka som kassörska i en livsmedelsbutik och de korta serierna hon skapade om hennes vardag bakom kassan blev sedan Mjölk och människor, en stark debut som gjort Matilda Josephson till ytterligare en förträfflig svensk serieskapare att lägga på minnet.

Precis som i alla serviceyrken, oavsett om du är bibliotekarie, busschaufför, vårdpersonal eller något liknande, så får du möta alla slags människor i en livsmedelsbutik. Stressade barnföräldrar, glada pensionärer, sorgsna ensamvargar, skrikiga barn, med mera, men de människor som Matilda framförallt skildrar i sin bok är de oundvikliga kufarna eller originalen, men istället för att håna och gyckla med detta utanförskap så skildrar Matilda dem med en kärlek och värme som går igenom serierutorna och rakt in i hjärtat.

Här får vi bland annat möta ”häxan” som har en härlig känsla för estetik och minsann spelade den kvinnliga huvudrollen i La dolce vita, den aggressive ”juicemannen” vars hela ansikte skiner upp när han tjuvläser tidningar i smyg, den hämmade ”känslan” som är lika bräcklig som underbar eller den mycket märkliga ”pionkvinnan” som känns tagen ur en skräckfilm. Det fascinerande persongalleriet bygger både på verkliga och fiktiva karaktärer och den enda som beskrivs med avsmak är en bullrig och gapig småbarnspappa som njuter av att tillrättavisa eller klanka ner på det mesta.

Genom hela boken betraktar Matildas alter ego butikens kunder med både observant och samtidigt distanserad blick. Hennes himmelska tålamod genomsyrar alla skiftande scener där devisen ”kunden har alltid rätt” aldrig ljudit högre men i en bisarr episod, där delar av personalen groggar på arbetstid, faller ridån plötsligt när hennes inre frustrerade röst berättar om den misslyckade serieromanen samtidigt som hennes mun yppar svepande och korta meningar om sitt verk. Det är ett av många minnesvärda ögonblick i denna mycket läsvärda seriedebut.

Trackback-adress