I serieboken Fädernesland (2014, utgiven på svenska 2017 av Nubeculis) får vi dels en informativ beskrivning av Jugoslaviens komplicerade och mörka 1900-talshistoria men även den serbisk-kanadensiska serieskaparen Nina Bunjevacs släktkrönika och framförallt den smärtsamma berättelsen om hennes fars grymma uppväxt som sedermera gjorde honom till en dissident. Hennes senaste bok Bezimena (2019, Fantagraphics Books) bygger också på självupplevda händelser men av en helt annan art, nämligen hennes traumatiska minnen av sexuella övergrepp, i boken skildrat genom en djärv, bitvis problematisk och surrealistisk berättelse i en berättelse om en man vars sexuella fantasier och perversioner får honom att förlora greppet om både verkligheten och sitt förstånd och sakta men säkert förvandlar honom till ett monster.
Den gamla kvinnan Bezimena ligger djupt försjunken i vila vid vattenbrynet när hon plötsligt störs av en panikslagen prästinna som är upprörd över att man bränner ner deras tempel och vanhelgar deras gudabilder. Bezimena suckar, reser sig blixtsnabbt upp och trycker ner prästinnans huvud under vattnet. Där upphör hon att existera och återföds i stället som en pojke vid namn Benny som under sin uppväxt visar upp ett maniskt behov av sexuell självtillfredsställelse vilket gör honom till en skam för hans föräldrar. Hård disciplin och en barndom utan vänner gör att Benny växer upp till en särling som lurar i skuggorna, för hans djuriska lustar finns kvar. Han har bara lärt sig att dölja dem.
En dag får han syn på White Becky, en flicka han var besatt av i småskolan och som nu är en ung kvinna. Han ser att hon råkar förlägga sin skissbok som märkligt nog visar sig innehålla synnerligen detaljerade erotiska fantasier med honom själv, Becky, hennes hushållerska samt hennes vännina. Detta kan inte vara en slump, tänker Benny. Hon måste ha tappat boken med vilje så han skulle hitta den. Kanske är det rent av en invit att uppfylla dessa fantasier.
Bezimena betyder ungefär ”namnlös” på flera slaviska språk och den gamla kvinnan Bezimena i bokens ramberättelse beskriver också sig själv som en vanemänniska, van vid oändligt och onödigt lidande. Detta är bara ett exempel på bokens många metaforer och i berättelsen drömmer också Benny, efter ett av sina illdåd, att han förvandlas till en hjort som jagas av blodtörstiga hundar – ett öde som drabbade jägaren Aktaion när han fick se den grekiska gudinnan Artemis och hennes nymfer bada nakna.
Bezimena är Bunjevacs sätt att bearbeta sitt eget trauma men hon gör det på ett bitvis groteskt sätt med flera scener som innehåller extremt explicit sexuellt våld som inte rekommenderas för känsliga läsare och som rentav kan vara en plåga att titta på – speciellt om man råkat ut för något liknande. Bunjevac har även sagt att boken försöker utforska vad det är som får människor att begå onda handlingar men om hon lyckas låter jag vara osagt och finalen fyller mig med sorg, vrede och hopplöshet.
Hela boken är vansinnigt snyggt illustrerad med Bunjevacs karaktäristiska svart-vita stil som påminner om träsnitt eller kopparstick med otroligt snygga skrafferingar. Hennes bilder är kusligt fascinerande, närmast hypnotiska, vilket inte gör det mindre problematiskt med tanke på innehållet i vissa redan nämnda delar av boken.
En liten tröst i detta nattsvarta mörker finner jag i Bunjevacs gripande efterord där hon berättar om de sexuella övergrepp hon blivit utsatt för men även om skammen och varför många som utsatts väljer att hålla det hemligt. Boken är också dedikerad till alla glömda och namnlösa offer för sexuella övergrepp. ”Må ni finna frid, må ni finna ljuset och må mörkret som omsluter er en dag skingras.”
Illustration: Nina Bunjevac
Förlag: Fantagraphics Books
Betyg: 4/5