Arkiv för november 2010

Recensioner

Uppskovet

onsdag 17 november, kl 08:39 av 1 kommentar

Uppskovet-framsidaJulien rymmer från ett tåg på väg till Tyskland 1943 och beger sig till sin lilla vackert belägna hemby där mostern bor. Helst av allt vill han i lugn och ro vänta tills de allierade befriar Frankrike. Tåget han rymde från bombades strax efter att han rymt, Julien hade en otrolig tur. En person hittas med Juliens borttappade handlingar och Julien antas vara död och en begravning hålls i byn. Julien övervakar den och allt annat som händer i byn från sin gamle lärare Thomassins hus som står tomt sedan Thomassin, kommunist och jude, förts bort. Men Juliens mål att hålla sig undan men ändå nyfiket bevaka byn och även ge sig ut på nattliga turer i väntan på att de allierade anländer är svårare än han trott. Cecilé som han är kär i är kvar i byn och tillsammans med att både milis och motståndsmän rör sig i byn blir inte tillvaron så enkel som Julien vill.

Gibrat, förnamn Jean-Pierre, har jag inte läst något av tidigare enbart om honom. Gibrat står för både manus och teckningar och han hanterar båda utmärkt. I min beskrivning av Uppskovet ovan fick jag kanske det att låta som att det blir dramatiskt värre för Julien och även om drama finns i överflöd, albumet utspelar sig under andra världskriget, så lunkar albumet för det mesta på i ett lugnt tempo med Julien betraktandes händelserna i byn och årstidernas skiftningar. Det lugna tempot ger albumet en speciell tilltalande ton och speglar tydligare de stämningar som finns i byn. Vardagsskildringen av livet i den lite avsides belägna byn är en av albumets absoluta höjdpunkter.

Vad gäller huvudpersonen Julien är han varken hjälte eller skurk. Hans mål är att överleva vanvettet och Gibrat tecknar ett sympatiskt porträtt av honom. Uppskovet blandar på ett självklart sätt humor och krigets grisigheter. Ovissheten om vad som ska hända med de inblandade gör albumet väldigt spännande, något jag inte trodde när jag först drogs in vardagslunken. Nackdelen med det är att läsningen gick väl snabbt framförallt i slutet, albumet mår bäst av att avnjutas i lugnare tempo, det finns mycket att ta in. Uppskovet är definitivt det bästa Albumförlaget gett ut hittills och jag hoppas verkligen få läsa mer av Gibrat framöver. Uppskovet samlar f.ö två franska album i ett och ett utdrag finns här.

Illustration: Jean-Pierre Gibrat
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Film /Film /Recensioner

Scott Pilgrim vs. The World

tisdag 16 november, kl 10:25 av 3 kommentarer

Kommentar: Jag började skriva på det här inlägget den 29 oktober, det vill säga samma dag som Scott Pilgrim vs. The World hade biopremiär här hemma i Sverige. Dock hann jag bara halvvägs innan jag avbröt mig själv med börja på nytt jobb, och det är inte förrän nu jag känt att jag kunnat fokusera ordentligt på Shazam igen. Hur som helst, här kommer den till slut, min sjukt försenade recension av Scott Pilgrim vs. The World.

Jag hade förmånen att få gå på en förhandsvisning av Scott Pilgrim vs. The World igår (tack UIP), så jag passar på att komma med en recension lagom så här till filmens officiella premiärdag. Först och främst: Jag har inte läst något av Bryan Lee O’Malleys serie som alltså ligger till grund för filmatiseringen som regisserats av Edgar Wright. Det jag vetat om Scott Pilgrim är att de sex serievolymerna är väldigt populära, och att filmen hypats rätt hårt av seriens hängivna fans. Utöver det har jag egentligen bara sett en trailer för några månader sedan, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när jag satte mig i biosalongen igår kväll (där jag för övrigt hamnade precis bakom SVT:s Fredrik Sahlin och två rader bakom FC Z-Tore.)

Vi kör väl filmens handling i korthet: Scott Pilgrim, riktigt bra porträtterad av Michael Cera, är en 22-årig arbetslös slacker som fördriver tiden med att spela bas i bandet Sex Bob-omb och vara känslomässigt oengagerad i kortvariga relationer. Dock så förändras hans liv när han mitt i dejtandet av den 17-åriga Knives Chau träffar den till Toronto nyinflyttade och mystiska tjejen Ramona Flowers. Hon verkar vara något utöver det vanliga, och utan att egentligen avsluta förhållandet med Knives börjar Scott även att (försöka) dejta den äldre Ramona. Det visar sig dock att Ramona har sju stycken onda exkillar som Scott måste besegra i strid för att kunna dejta Ramona, och sen rullar allt på i full fart.

Jag ska erkänna att jag blev såld direkt när filmen drog igång. När det klassiska Universal-introt drar igång i 16-bits-tappning à la Super Nintendo så kände jag direkt att det här nog var en film som vände sig till mig. Introt är så briljant att jag måste ha med det här. Briljant säger jag!

(Exakt här så började jag på nytt jobb, vilket innebar att den här posten avbröts och blev liggandes tills idag)

Överlag så gillade jag verkligen resten av filmen också, och främst då de lugnare dialogscenerna som är både charmiga, kul, smarta och ger filmen dess rätt unika ton av relationsallvar mixat med skräpkulturella referenser och rent knas. Visst, de skruvade actionsekvenserna är sjukt ösiga och oftast festliga, och är såklart en stor del av filmens handling, men det blir faktiskt lite tjatigt efter kanske tre av de sju slagsmålsscenerna mot Ramonas exkillar. Det är utan tvekan välgjort och mestadels kul, men i längden blir det lite repetitivt. Som sagt, filmen briljerar när Scott umgås med sin roomie (riktigt bra portätterad av Kieran Culkin), bandkamraterna och Knives och Ramona, och jag är imponerad av hur väl Edgar Wright balanserar allt knas med de mer allvarliga och faktiskt rätt fina relationsscenerna.

Scott Pilgrim vs. the World

Så, i korthet så överträffade Scott Pilgrim vs. The World mina (relativt obefintliga) förväntningar, och det är definitivt en film som jag skulle rekommendera de flesta att se. Den funkar nog allra bäst för de som uppskattar alla mer eller mindre tydliga TV-spelsreferenser som löper genom filmen, men den funkar definitivt även för de som inte spelade sig igenom 80- och 90-talet. Gå och se filmen med andra ord.

Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Tron: Betrayal # 1

måndag 15 november, kl 20:48 av 0 kommentarer

Tron BetrayalDisneys datafantasy från tidigt 80-tal har haft en speciell plats i hjärtat alltsedan jag fick föräldrarna att hyra den tillsammans med en moviebox någon gång 1983. Filmmusiken av Wendy Carlos skaffade jag på lp förra året och den har snurrat många varv på skivtallriken trots den hiskeliga låten med Journey som bryter av mitt i den elektroniska skönheten. Att jag haft problem med att hålla förväntningarna nere inför Tron: Legacy är en grov underdrift. Kulört nonsens, lightcycles, Daft Punk – skriv upp mig på gästlistan! Har inte varit så här peppad inför en 3D-film sedan jag inväntade Skandiavisningen av Flesh For Frankenstein 1998. Givetvis känner Disney och Marvel till vad den ursprungliga filmen betytt för många och följaktligen har man bullat upp med en ny serieversion av den samt föreliggande miniserie som ska utgöra brygga mellan originalet och uppföljaren. Det blir inte helt oväntat ganska fluffigt. Kevin Flynn får allt svårare att hålla alla glada och nöjda i den virtuella värld han skapat samtidigt som hans havande fru av förklarliga skäl vill ha honom närvarande IRL. Flynns lösning blir att skapa sig en virtuell dubbelgångare som ska samarbeta med Tron och hålla allt flytande i ”The Grid”. Tror ni att det blir problem? Och behöver jag ens nämna att lightcycles har en ganska framskjuten position på många av tidningens sidor? Andie Tongs teckningar är ok men inte mer och Pete Pantazis färger badar alla scener från den virtuella världen i den där grönblå nyansen man bestämt är extra sf just nu. På intet sätt en omistlig serie, men rätt kul för den som räknar ner till 17 december och premiärdagen.

Manus: Jai Nitz/Starlight Runner Entertainment
Illustration: Andie Tong
Tusch: Andie Tong
Färgläggning: Pete Pantazis
Förlag: Marvel
Betyg: 2+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Baltimore: The Plague Ships # 3 & 4

måndag 15 november, kl 18:12 av 0 kommentarer

Plague Ships 3Ojojoj tiden går! Vi har redan hunnit fram till nummer fyra av fem i den första serien om vampyrjägaren Baltimore. Ett mönster har trätt fram där varannan tidning fokuserar på det som är berättelsens nu interfolierat med tillbakablickande mellanspel. Det är generöst för dem som händelsevis inte läst romanen Baltimore, or the Steadfast Tin Soldier and the Vampire, men visst gör det tempot lite staccatoartat. Att se bokens händelser gestaltas med mörk finess av Ben Stenbeck är givetvis mäktigt även om man är bekant med historien sedan tidigare. OBS! Spoilers i nästa stycke!

Fortsätt läsa Baltimore: The Plague Ships # 3 & 4

Skriv en kommentar
Recensioner

Ragman: Suit of Souls

söndag 14 november, kl 18:42 av 2 kommentarer

Suit of SoulsRagman, även känd som Rory Regan, är något av en doldis i DC-universat. Han dök upp 1976 i en kortlivad tidning som bar hans namn med manus av Robert Kanigher och med riktigt tjusiga teckningar av bland andra Joe Kubert. I Sverige publicerades en del av de här serierna i Läderlappen. Det passade bra med tanke på att Ragman i mångt och mycket är samma andas hämnare. Med bas i Gotham, dock utan de pengar och hjälpmedel hans mer kände like besitter, är Ragman en sorts fattiglappsBatman i en brokig dräkt sydd av lumpor. Ursprungligen fattig irländare är han sedan tidigt 90-tal retconnad till jude av Keith Giffen. Två miniserier placerade vår tids Ragman som en i ett led av kabbalistiska hämnare som skyddat folket från förföljelse tack var en dräkt som hämtar styrka från onda män han besegrat. Efter det har han dykt upp i en rad olika miniserier med magiskt tema, nu senast i Untold Tales of Blackest Night.
Fortsätt läsa Ragman: Suit of Souls

Skriv en kommentar
Film /Nyheter och tips

Green Lantern teaser trailer

söndag 14 november, kl 12:00 av 6 kommentarer

Teaser inför den kommande Green Lantern-trailern. Reaktioner på den här förhandstitten? Jag är försiktigt hoppfull och håller tummarna för att de kör hårt på det scifi-tema som Geoff Johns lyft fram ordentligt de senaste åren. Frågan jag ställer mig är dock: Vem blir skurken? Vill minnas att det snackats lite kring Hector Hammond tidigare, men har inte följt buzzet.

Skriv en kommentar
Recensioner

The Marvels Project: Birth of the Superheroes

torsdag 11 november, kl 20:40 av 0 kommentarer

marproj_hc_coverJohan har just hyllat båda Captain America omnibusarna av Ed Brubaker och Steve Epting. Passande då att jag läst samlingen The Marvels Project- Birth of the Superheroes i veckan. Serien var en av de jag sett fram emot mest 2010 så det var på tiden. Serien handlar om USAs kapplöpning med Nazityskland om att få fram supersoldater. Den trikåklädde hjälten The Angel, utan superkrafter, berättar om USA i slutet av 30- början av 40-talet och om de hjältar som då klev fram. Serien utspelas kring en hel del kändisar som Namor, Captain America, Human Torch, Nick Fury och Red Skull m.fl. Serien berättas kronologiskt om de olika experimenten och kampen om både superhjältar och superhjärnor. Allting slutar med formeringen av den första superhjältegrupperingen Invaders.

Fortsätt läsa The Marvels Project: Birth of the Superheroes

Manus: Ed Brubaker
Illustration: Steve Epting
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Death of Spider-Man? WTF?

onsdag 10 november, kl 19:53 av 10 kommentarer

deathofspiderman_02

Vad är nu detta? Hittade detta cover till Marvel Previews för februari 2011 på Newsarama.com. Tydligen inget Marvel själva vill kommentera, men kanske Shazams läsare kan göra det lika bra. Vad är det Marvel har kokat ihop för vår käre väggkryppare? Kommer Spider-Man att dö? På riktigt eller blir det ett återuppstående i stil med Steve Rogers i Captain America: Reborn? Varsågoda att börja gissa!

Skriv en kommentar
Recensioner

Captain America: The Death of Captain America Omnibus vol. 2

tisdag 9 november, kl 09:18 av 5 kommentarer

deathofcap1Dags för del 2 av min Captain America-kavalkad och det är dags att ta en närmare titt på vad som hände efter en av de senaste årens mest omtalade serietidningshändelser. Captain Americas död hände visserligen i slutet av Captain America Omnibus vol. 1, men för enkelhetens skull har Marvel här valt att ta med Captain America #25 igen. Något jag har full förståelse för. Det blir en mycket bättre inledning på samlingen och dessutom funkar det som en bra inledning, för efter det så trycker Brubaker gasen i botten och ger oss nära nog non-stop action inte minst i jakten på Steve Rogers mördare och senare också då Red Skulls konspiration att förstöra USA sätter igång på allvar.

Fortsätt läsa Captain America: The Death of Captain America Omnibus vol. 2

Manus: Ed Brubaker
Illustration: Roberto De La Torre, Steve Epting, Bruce Guice, Mike Perkins & Luke Ross
Tusch: Roberto De La Torre, Steve Epting, Bruce Guice, Fabio Laguna, Rick Magyar & Mike Perkins
Färgläggning: Frank D'Armata
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Hammerfall, del 2: Skuggorna i Svartalvhem

söndag 7 november, kl 13:31 av 0 kommentarer

hammerfall2Handling m.m: Jag recenserade första delen av Hammerfall, Ormens lidande, i mars och nu är det dags för andra delen, Skuggorna i Svartalvhem. Recensionen nedan innehåller milda spoilers. De älskade Harald och Lia har förts bort som slavar och skiljts från varandra. Lia är fortsatt i fångenskap hos Björn den Sköne och Harald har tillsammans med andra sålts som slav till skanjerna, märkliga varelser som bor i Svartalvhem och dyrkar Ymer. Båda försöker på varsitt håll att fly för att kunna återförenas.

Vad som är bra: Det är fortfarande en bra hämndhistoria och osäkerheten på vilka som klarar sig utöver Harald och Lia finns kvar. Utöver skanjerna får man även stifta kort bekantskap med fundinnerna, varelser som ser ännu otrevligare ut än skanjerna. Jag hoppas verkligen att tiden i Svartalvhem inte tar slut alltför fort då varelserna där är fascinerande. Ränker fortsätter att smidas och inga frågor besvaras i denna del utan man för lite mer bakgrund til bl.a. Björn den Sköne. Det märks även att Runberg läst på om vikingarna vilket är ett plus.

Vad som är mindre bra: Även om Boris Talijancic teckningar är okej och fungerar till serien tänker jag hela tiden på vad en intressantare tecknare kunnat göra med serien. En intressantare/bättre tecknare hade inneburit ett lyft för serien. I första delen hände rätt mycket medan den andra delen mer känns som en transportsträcka.

Slutsats: Hammerfall är fortfarande en bra äventyrsserie och det ska bli intressant att se hur Sylvain Runberg får ihop alla lösa trådar och vad som händer när allt ställs på sin spets. Det är bara två delar kvar så de lär bli innehållsrika.

Manus: Sylvain Runberg
Illustration: Boris Talijancic
Färgläggning: Iréne Häfliger
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...