Though I walk thorugh the valley of the shadow of death, I will fear no demise of The Walking Dead-series. Jag var lite nördigt orolig att The Walking Dead höll på att tappa farten efter volym 12 som inte var så bra som de tidigare. Våra överlevande hade landat i en ”safe zone” där folk försökte leva som innan zombieepidemin, det var såpopera istället för kamp för livet. Det var inte dåligt men inte heller TWD-bra. Mina farhågor har tack och lov kommit på skam och den bästa amerikanska serien just nu levererar på nytt. Efter den ”vardagslunk” som präglade förra volymen präglas denna av den annalkande katastrofen som annars alltid är närvarande. I Too Far Gone får de överlevande återigen slåss mot lite zombies, några får ge sig ut utanför tryggheten för att leta varor och dåliga människor är i antågande. Dessutom störs idyllen av händelser innanför skyddet och Rick som är på väg att tappa greppet.

Trots att volymen är bra är det inte vad som händer i den som får mig att hoppas på nya stordåd av Kirkman utan vad som kan hända framöver. Kirkman får ihop spänningen och den krypande känslan av att allt kommer att kuka ur igen samtidigt som Charlie Adlard fortsätter att leverera teckningar av zombies som är lysande. De bästa sidorna är fyra sidor på slutet där teamet Kirkman & Adlard briljerar och bygger upp spänningen inför vad som kommer framöver. The Walking Dead är helt enkelt så jävla bra. Läs serien innan tv-serien dyker upp här, annars går du miste om något. Minuset är bara för att markera att det inte är ett fullkomligt mästerverk utan bara så jävla bra.