Arkiv för oktober 2011

Recensioner

Petrograd

torsdag 6 oktober, kl 20:16 av 0 kommentarer

sps-petrogradPetrograd har jag sett fram emot ända sedan jag läste om Philip Gelatts och Tyler Crooks projekt första gången 2009 och den var en del av sommarens seriepepp. Den ambitiösa serieromanen omfattar ca 250 sidor och utspelar sig i St. Petersburg/Petrograd vid tiden för den ryska revolutionen. Den engelske spionen Cleary umgås både med revolutionärer, de finaste aristokraterna och har dessutom känningar inom Okhrana, tsarens hemliga polis. Detta utnyttjas av hans överordnade Alley och chefen för säkerhetstjänsten S.I.S som benämns C. De är oroade över tsarinnan och munken Rasputin, som har ett oerhört inflytande eftersom han kan kurera kronprinsen som lider av blödarsjuka, som de misstänker vill avsluta kriget med tyskarna som då kan flytta sina styrkor till västfronten. En natt hamnar Cleary på en fest i ett zigenarläger med sin vän prins Felix Jusopov som där träffar sin älskare, storhertigen Dmitrij Pavlovitj. De berättar att de vill döda Rasputin som hindrat ett giftermål mellan Dmitrij och en av tsarens döttrar. När Clearys överordnade Alley läser rapporten sätter han med stöd av C en plan i verket att döda Rasputin för att på så sätt hindra ett rysk-tyskt fredsavtal. Cleary tvingas motvilligt agera så att planen ska bli verklighet. Detta samtidigt som hans förhållande med den unga ryska revolutionären Marya tar slut sedan hon insett att han nästlat sig in i revolutionära kretsar för att samla information. Cleary inser att hans situation är väldigt prekär och att ett mord på Rasputin kommer att innebära ett allvarligt hot mot hans eget liv.

Petrograd är en väldigt snyggt formgiven bok med guldtryck i relief på svart tyg på utsidan och finfin papperskvalitet på insidan med bra tryck. Tyler Crooks eleganta teckningar i tusch ackompanjeras av en brunröd akvarell som gör albumet väldigt stämningsfullt men framförallt för jäkla snyggt att vila ögonen på. Förutom ett par skönhetsfel är albumets formgivning och teckningarna en fullträff. Tyvärr är inte Philip Gelatts manus lika bra. Trots dramatiken kring mordet på Rasputin och de omvälvande tider som serieromanen utspelar sig i blir det aldrig vare sig spännande eller så dramatiskt som det borde kunnat bli utan  stelt och segt. Det finns alltför många sammanträffanden och kopplingar mellan Cleary och olika personer som känns alltför osannolika. Det hade Gelatt kanske kunnat komma undan med om det inte hade varit så att han ansträngt sig för att få allt att verka så autentiskt som möjligt. Pavlovitj och Jusopov deltog i mordet på Rasputin i verkligenheten men engelska spionen och tillika lägre tjänstemannen Cleary lyckas han däremot inte på ett trovärdigt sätt få in i de i övrigt korrekta historiska händelserna (så vitt jag kan bedöma). Den kvinnliga revoltionären, bolsjeviken Marya, som Cleary kärar ner sig i känns också väl klyschig även om jag förstår att Gelatt inte kunde låta bli att slänga in en kvinnlig revolutionär. Så hur mycket jag än njuter av teckningarna och färgläggningen så dras jag aldrig in i berättelsen, den lyckas inte få mig engagerad eftersom den har för många brister.  Hade den varit mer alldagligt tecknad och färglagd hade jag kanske inte gillat den alls. Nu är det just Tyler Crooks teckningar och de dramatiska händelserna 1917 som gör albumet läsvärt.

Manus: Philip Gelatt
Illustration: Tyler Crook
Förlag: Oni Press
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Mus, Mouse, Maus i Sundsvall

torsdag 6 oktober, kl 15:35 av 0 kommentarer

Ni som bor i Sundsvall, eller har vägarna förbi den närmaste tiden, tycker jag ska ta och göra ett besök på Kulturmagasinet och Sundsvalls Stadsbibliotek och ta en titt på Seriefrämjandets mycket fina utställning Mus, Mouse, Maus där flera av Sveriges bästa serieskapare (t.ex. Ola Skogäng, Peter Bergting, Ainur Elmgren och Natalia Batista) har gjort sina små tolkningar och hommage av Art Spiegelmans serieklassiker Maus. Väldigt trevlig liten uställning som väl förtjänar att ses!

maus1maus2maus3

Skriv en kommentar
Allmänt

Wolverine or 2 bat men?

tisdag 4 oktober, kl 14:30 av 3 kommentarer

Whoa!

wolverine_batman

Skriv en kommentar
Recensioner

I, Vampire #1

söndag 2 oktober, kl 20:02 av 0 kommentarer

ivampire1Så var det dags för min tredje och sannolikt sista recension gällande New 52. En av få serier jag faktiskt blev lite sugen på var I, Vampire, särskilt efter att jag sett Andrea Sorrentinos teckningar. Dessutom var Joshua Hale Fialkovs kriminalserie Tumor en tät historia. I, Vampire trodde jag var en helt ny serie men liksom det mesta i New 52 är den allt annat än ny utan började i House of Mystery på 80-talet.

I, Vampire #1 handlar om den engelske lorden Andrew Bennet som blev vampyr på 1600-talet. Han verkar dessutom vara den starkaste av vampyrer. Han gjorde även sin käresta Mary till vampyr så de skulle leva för evigt. Tyvärr visade det sig att Mary hade en sällsynt begivenhet för människoblod och helt enkelt är väldigt ond. Hon går numera under namnet Mary- Queen of Blood. Ev. referenser till Mary- Queen of Scots hittade jag inte. Mary leder iaf en armé av vampyrer som vill utrota människan. Andrew själv dricker inte människoblod utan skyddar människorna från vampyrer och speciellt då sin käresta. Nu är dock den vapenvila som gällt länge bruten. I, Vampire #1 pendlar mellan Andrew som slaktar vampyrer i Boston och ett samtal mellan honom och Mary. Preview finns hos Cosmic Book News.

Fortsätt läsa I, Vampire #1

Manus: Joshua Hale Fialkov
Illustration: Andrea Sorrentino
Färgläggning: Marcelo Maiolo
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Supergirl #1

lördag 1 oktober, kl 17:16 av 3 kommentarer

Supergirl-DCnU22:- för alla nya DC-titlar i ComiXology-appen (iPad/iPhone för min del) samma dag som i butik tycker jag är en riktigt bra deal, så jag överraskade mig själv med att köpa DC:s nya Supergirl nu i veckan. Vi kör väl helt sonika en recension av Supergirl #1 då. För manus ansvarar Michael Green och Mike Johnson, och Mahmud Asrar är illustratör. Värt att tillägga är att jag inte vet något alls om Supergirl. Hon är Supermans kusin? Eller?

Handling: Ett knippe meteorer slår ned på jorden, och den som till slut stannar i Sibirien visar sig innehålla en förvirrad Supergirl (i full supermundering). En specialstyrka i mecharustningar ger järnet för att fånga in henne, och efter ett flera sidor långt slagsmål så kommer Superman och avbryter kalaset.

Det bra: Den långa (i stort hela numret) actionscenen med Supergirl vs. mechagubbar är helt ok, och det finns ingen som helst dödtid eller onödigt snack att störa sig på. Mahmud Asrars illustrationer är genomgående bra, och då särskilt de paneler som getts en något mer akvarellig färgläggning. Med tanke på den senaste tidens skriverier om DC:s pubertala och rätt tveksamma kvinnoskildringar så är det skönt att författarna här fokuserar mer på själva situationen än på att Supergirl är en tjej. Här skulle vi kunna byta ut Supergirl mot vilken dude som helst och ändå behålla manuset och dialogen precis som den är.

Det mindre bra: Det händer inte särskilt mycket i det här numret utöver den långa fighten, och vi får egentligen inte heller veta något om Supergirl eller varför hon har kraschat på jorden iklädd färgglada tights. Till viss del så fungerar det på så sätt att jag vill veta mer, men samtidigt så saknas det ett spänningsmoment. Att Superman dyker upp i de sista panelerna känns väl lite kul, men jag tycker inte att det är någon bra cliffhanger. Tycker även att det är lustigt att mänsklighetens svar på utomjordiska besökare som kraschar på vår planet är att skicka killar i robotrustningar. Dels så är det ju en minst sagt aggressiv approach, och när har det någonsin funkat att attackera superhjältar med soldater i robotmundering? Personer med superkrafter har ju alltid ätit attackrobotar till frukost.

Sammanfattning: Supergirl #1 är en tillräckligt vältecknad serie som funkar som hastigt tidsfördriv, men den glöms snabbt bort till förmån för intressantare titlar. Jag kommer nog att testa ett par nummer till för att se om det tar sig, även om det här numret var rätt ljummet.

Manus: Michael Green, Mike Johnson
Illustration: Mahmud Asrar
Förlag: DC
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...