Barnserievågen rullar vidare. Jo, jag har ju varit lite skeptisk tidigare om det verkligen är en tsunami men det går iaf åt rätt håll. Det är inte frånlandsvind som tidigare för att slutföra vågmetaforen. Ett tecken om något är att Peter Bergting, en av de bästa svenska tecknarna, nu tecknar en barnserie. Det är iofs ingen skräll med tanke på hans tidigare alster men det här är första serien som vänder sig till yngre barn. Alexandra-Therese Keining är en ny bekantskap för mig men hon är tydligen såväl författare som regissör. Det säger nog en del om hur smalt mitt kulturintresse är för närvarande. Nour och den magiska drycken är vad jag vet Lilla piratförlagets första serieutgivning.

Albumet handlar iaf om Nour som inte trivs i skolan eftersom några har bestämt sig för att mobba henne och bland annat kallar henne snor. Nour har heller inga kompisar. Nours problem är att hon avviker lite från mängden, hon föredrar t.ex. te framför mjölk. Men en dag får hon en påse te av en mystisk kvinna på den lokala torghandeln. Teet visar sig ge Nour magiska krafter och hon kan både höra vad kompisarna och djur tänker. En dag träffar hon en igelkott som hamnat vilse och bestämmer sig för att hjälpa den hem samtidigt som hon utnyttjar att hon kan läsa andras tankar.

Nour och den magiska drycken är den klart bästa av årets barnserier. Bergting är en skicklig tecknare och det visar han återigen här med en enkel och återhållen stil som passar perfekt. Keinings manus och dialog är toppen. Serien lider inte alls av svenska seriers vanligaste problem dvs en krystad dialog. Det är väldigt sympatisk berättelse om barn och de val de ställs inför och konsekvenserna av hur de hanterar det. Mobbning är tyvärr en realitet för alltför många liksom utanförskap så det är säkert många barn som kan känna igen sig eller iaf kan relatera till det. Några situationer med igelkotten ger lite comic relief mitt i allt allvar. Sen finns det ju den magiska sidan av serien också som tillför lite spänning. Nour och den magiska drycken är en väldig lyckad brygd och jag hoppas att Bergting och Keining fortsätter tillsammans. Jag läser gärna mer om Nour.

Trackback-adress