Briggs Land är ett stort område någonstans i den amerikanska vildmarken som ägs och styrs av familjen Briggs och har gjorts så i generationer. Patriarken Jim Briggs avtjänar ett livstidsstraff efter att ha planerat att mörda presidenten men styr ändå med järnhand från fängelset, enda tills hustrun Grace får reda på att han tänker kohandla med FBI. Hon tänker inte ge upp det självstyrande samhället och vill dessutom värna om de idealistiska drömmar som skapade det en gång, istället för det nuvarande tillståndet som präglas av hat, rasism och våld. Grace upptäcker dock att våldet och korruptionen är fast förankrad och att det kommer att bli värre innan det blir bättre.
Förra veckan hade comixology en liten rea på författaren Brian Woods Dark Horse-titlar, såsom The Massive och Rebels, och mina ögon fastnade för den relativt nya serien Briggs Land som först såldes som en TV-serie till AMC (Mad Men, Breaking Bad, The Walking Dead, Preacher, m.m.) innan själva serien startade. Wood beskriver den själv som ”Sopranos meets DMZ” där DMZ syftar på hans tidigare långkörare från Vertigo där Manhattan har förvandlats till en demilitariserad zon efter det andra amerikanska inbördeskriget.
Det som slår en redan från början är att Briggs Land förmodligen skulle bli en helt okej TV-serie men någon minnesvärd serie är det definitivt inte. Handlingen segar sig fram i snigelfart och Mack Chaters halvbra illustrationer fungerar helt okej som storyboards men jag vill definitivt ha mer om jag ska läsa en serie om ”antigovernment secessionists”.
Förutom den stolta matriarken Grace så har vi hennes tre söner där den äldste, Caleb, är en fullblodsnazist som tvättar pengar åt familjen; Noah fungerar som deras ordningsmakt och bödel och lillbrorsan Isaac är nyss hemkommen efter att ha tjänstgjort i kriget i Afghanistan. Där finns också två FBI-agenter (som dessutom har en romantisk relation) som nosar dem i hälarna eftersom en av dem, Daniel Zigler, tagit över sin fars nedlagda utredning och är fast besluten att ställa familjen inför rätta för sina handlingar. Det som funkar bäst är Graces mänskliga sätt att styra sin familj och sitt samhälle jämfört med makens gammaltestamentliga seder och bruk. Hon är en sann idealist och även om hon har ett gott hjärta så tänker hon inte ge upp drömmen om Briggs Land.
Serien är halvspännande, totalt humorbefriad och på gränsen till pretentiös och jag är glad att de sex första numren bara kostade blygsamma 60 kr för det här är inget jag tänker fortsätta läsa. Vill man läsa en bättre serie på samma tema fast med survivalister eller preppers så rekommenderar jag Sheltered där twisten är att barnen i lägret dödar sina föräldrar för att få större chans att överleva. Dessutom är jag mycket sugen på Matt Kindt och Tyler Jenkins Grass King som också handlar om ett självstyrande samhälle i den amerikanska obygden och den tror jag är betydligt mer läsvärd än Briggs Land.
Illustration: Mack Chater
Färgläggning: Lee Loughridge
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 3/5