En gång i veckan styr den lilla fiskeskutan Dahlia ut till den automatiserade fyren på en klippa i havet. Fiskaren lämnar några lådor med proviant, ser aldrig någon hämta dem men varje vecka när han återvänder är lådorna likväl borta från den lilla piren. Denna procedur har han utfört i 15 år för att uppfylla den tidigare fyrvaktens sista önskan. För snart 50 år sedan föddes nämligen fyrvaktarparets lille son men hans ansikte var så deformerat så hans mor och far beslöt sig för att skydda honom från omvärlden eftersom de skämdes över hans utseende. Han har aldrig satt sin fot i land, aldrig lämnat fyren och han lever nu helt ensam på den ödsliga klippan ute i havet. Befolkningen iland låter honom hållas och ställer inga frågor men fiskarens nya hjälpreda är inte från trakten och kan inte sluta fascineras över detta besynnerliga öde och ställer sig också frågan: vad gör mannen i fyren hela dagarna?
När det gäller listor över tidernas bästa serieböcker är som väntat smaken som baken. Antingen säkra kort som valfri bok av Alan Moore (mest Watchmen, From Hell, V for Vendetta eller Killing Joke) eller Frank Miller (till exempel Dark Knight Returns, 300, Sin City) eller gamla klassiker som Art Spiegelmans Maus eller för finsmakarna verk av till exempel Charles Burns (Black Hole), Daniel Clowes (Ghost World), Chris Ware (Jimmy Corrigan: The Smartest Kid on Earth), Craig Thompson (Blankets), David Small (Stitches) eller Raina Telgemeier (Smile) och snart Sverigeaktuella Jillian Tamaki (Skim). En serieskapare vars verk jag definitivt skulle lägga till min egen lista över tidernas bästa serieböcker är fransmannen Christophe Chabouté och framförallt då hans mästerverk Tout Seul (2008) som getts ut på engelska av Simon and Schuster på deras underetikett Gallery 13 under namnet Alone.
Just svaret på frågan om vad bokens huvudperson gör hela dagarna i sin totala tysta ensamhet är central för hela berättelsen. När han inte tar med sig fiskespöet ner till den saltstänkta piren så sitter han nämligen vid ett enkelt litet träbord vid ett fönster där han på fönsterbrädet lagt upp de föremål han haft i sin ägo sedan barnsben eller som helt enkelt hittat dit med strömmarna. Föräldrarnas bröllopsfotografi, leksaker, kottar, en cigarettändare, en tennisboll samt hans enda sällskap: en guldfisk i en skål på bordet. Detta är mannens enda kontakt med en yttre värld som han i övrigt är omedveten om men han har också ytterligare ett föremål som håller honom sysselsatt flera timmar varje dag: en uppslagsbok. Mannen släpper ner boken på bordet, väljer ut ett ord på måfå och låter sedan sin fantasi flöda. Hans begränsade världsbild leder ofta in honom på oväntade stigar, som när han till exempel ska måla en bild av hur instrumentet oboe ser ut, men han är nöjd med sin tillvaro eftersom han inte känner till något annat.
Det är när fiskarens nya hjälpreda kommer in i bilden som mannens vardag förändras tack vare små kuvert på provianten och när denna korrespondens tar fart öppnas en helt ny värld…men också insikten om att hans liv i fyrtornet är att betrakta som ett fängelse.
Förutom att Alone är ett mycket finstämt, gripande och humanistiskt porträtt av ett mycket annorlunda människoöde, där fantasin visserligen inte har några gränser men människan behöver också något mer, så är den dessutom vansinnigt snyggt tecknad av Chabouté. Trots det imponerande sidantalet på 368 sidor läser man igenom boken som i ett nafs eftersom det mesta av berättandet sker i grafisk form där man känner sig som en fluga på väggen. Varje bildruta är ett litet mästerverk och Chaboutés totala kontroll över flödet gör läsupplevelsen närmast kusligt närvarande. Jag brukar sällan sugas in i en berättelse helt och hållet men Chaboutés bok släpper aldrig taget och den hamnar definitivt i toppskiktet av de bästa serieböckerna jag någonsin läst. Rekommenderas av hela mitt seriehjärta!!!
Illustration: Christophe Chabouté
Förlag: Simon and Schuster/Gallery 13
Betyg: 5/5
Ser väldigt intressant ut. Det är kanske dags att öppna plånboken och utöka sin samling…