Författar arkiv

Allmänt

Retro Batman

tisdag 30 juli, kl 16:57 av 2 kommentarer

batman_retro

Skriv en kommentar
Recensioner

Biomega, vol 1

måndag 29 juli, kl 11:52 av 1 kommentar

Allt hopp är ute och ångesten sprider långsamt och oåterkalleligt sina kalla och kletiga tentakler över medvetandet. Min sommarsemester är med andra ord slut, och det är dags att återgå till verkligheten. För att ytterligare förstärka jobbångesten så kör vi nu en trio recensioner av en manga som målar upp en nästan lika nattsvart vision av världen som den som vi som tvingats återgå till vardagen nu upplever.

biomega_spread2

Biomega är en manga skriven och tecknad av japanen Tsutomu Nihei som utöver Biomega sannolikt är mest känd som skaparen av mangan Blame!. Exakt vad Biomega betyder är lite oklart, men en fri tolkning från min sida är att Bio refererar till den biologiska katastrof som drabbat världen, och att Mega syftar till de megastrukturer som världens städer utvecklats till. Perspektivet i Biomega är med andra ord massivt, och det tar inte alls lång tid innan vi är inslängda i en intrig där globala jätteföretag, som numera i princip agerar som autonoma stater, kämpar mot varandra om bokstavligt världsherravälde och hela mänsklighetens framtid (eller brist på sådan).

Biomega_vol1_screen2Storyn i korthet: The DRF (Data Recovery Foundation) sprider det luftburna viruset N5S över världen. De som drabbas av N5S förvandlas till så kallade Drones, som vi enkelt förklarat kan säga är muterade zombies. Det finns dock ett fåtal unika individer som kan assimilera N5S-viruset och utvecklas till en ny typ av människa som i princip är odödlig. Eon Green är en sådan individ, och The DRF vill såklart lägga vantarna på henne för att kunna skapa sin egen variant av odödliga. På andra sidan finner via TOA Heavy Industries, DRF:s främsta rival och ett företag som verkar stå mer på mänsklighetens sida. TOA:s främsta tillgångar är de extremt kraftfulla syntetiska människor som de använder sig av i kampen mot DRF och i jakten på de som assimilerat N5S. Zoichi Kanoe är den syntetiska människa vi följer här, som tillsammans med sin AI-parter Fuyu Kanoe (som bor i Zoichis motorcykel) försöker hitta Eon Green innan DRF gör det.

Att mänskligheten smittas av ett virus låter ju inget vidare, och situationen är direkt akut redan från start. Spridningen av N5S över världen är inget hot, utan ett faktum. Alla som inte låst in sig med gasmasker i skyddsrum är redan smittade, och de som inte smittats löper konstant risk att bli sönderslitna av de drönare som driver runt överallt. Detta är alltså ingen innan- eller efter-katastrofen-berättelse, utan snarare en det-är-precis-nu-allt-skiter-sig-berättelse. Världen verkar ha varit rätt pissig och dystopisk redan innan N5S-viruset, och man får känslan av att vad som än händer nu så är mänskligheten mer eller mindre körd i botten. Två tummar upp från mitt håll alltså!

Biomega_vol1_screenUtöver hopplösheten så bjuder även Biomega på verkligt mörka och inte sällan grafiskt våldsamma illustrationer konstant inramade av massiva megastrukturer. Jag tycker det är skitsnyggt, och jag gillar även att en del av illustrationerna, främst i de översnabba actionsekvenserna, kräver att man tittar på den ordentligt ett par gånger för att verkligen greppa vad som händer. På samma sätt som att illustrationerna inte alltid är lättillgängliga så är det lite så även med berättandet. Det är en hel del förkortningar och företagsnamn att hålla reda på, och för min del krävdes det i alla fall en andra ordentlig genomläsning för att hänga med i vem som är vem och vad de olika parterna är ute efter. Det kanske inte är 100% positivt att man inte alltid hänger med i svängarna, men för min del så känns det bra att slippa alla typer av exposition (som ju fortfarande dyker upp rätt frekvent i till exempel Marvels och DC:s superserier).

För den som är ute efter total dystopi, brutal action och lite mer barnförbjuden tonalitet så kan jag helt klart rekommendera volym 1 av Biomega.

biomega_spread

Manus: Tsutomu Nihei
Illustration: Tsutomu Nihei
Tusch: Tsutomu Nihei
Förlag: Viz Media
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Film /Film /Recensioner

Jonas svarar på frågor om Man of Steel

fredag 28 juni, kl 22:01 av 6 kommentarer

Efter massiva påtryckningar från sociala mediekanaler så kommer här mitt tyck och tänk kring Man of Steel. Alla vet väl redan vad den här filmen handlar om och vilka som är med i den, så jag skiter i att gå in på sådana grejer. Du kan ju storyn också. Planeten Krypton sprängs, babystålmannen flygs till jorden, uppfostras med fina värderingar, växer upp och måste besluta sig för vad han egentligen ska göra. Lite som vem som helst egentligen, fast utan det där med att flyga genom rymden då. Hur som helst, du vet ju redan allt det där. Det du undrar, precis som jag gjorde, är om filmen är något att ha. Låt oss kika på det genom att svara på ett knippe frågor.

man_of_steel_promoÄr Man of Steel årets bästa superhjälterulle?

Nix. När jag såg Iron Man 3 tänkte jag direkt efteråt att jag ville se filmen igen (vilket jag gjorde). Samma sak med Avengers (som jag råkade se 3 gånger på bio). Två dagar efter Man of Steel så är jag fortfarande inte särskilt sugen på att se den igen. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att den var sämre än Iron Man 3 eller Avengers, för det var den nog egentligen inte, men det fanns ingen scen som jag nu kan tänka tillbaka på och känna fan jag måste se det igen. Storymässigt så är Man of Steel faktiskt helt ok, jag skulle till och med vilja påstå att de gör det mesta rätt. Det fanns nog inget tillfälle i filmen när jag bara satt där och tänkte KOM. IGEN. men inte heller något där jag bara ville ställa mig upp och WOOOO. Så, man of Steel är inte årets bästa superhjälterulle.

Är Man of Steel för Superman vad Batman Begins var för Batman?

Nej. Även om jag tror att de faktiskt försöker. Kruxet är nog främst för att Superman är och förblir en helt annan sorts karaktär och superhjälte än vad Batman är. Christopher Nolans tolkning av Batman synkade från början med Batmans grundläggande look & feel. Gotham City och Bruce Waynes svårmod lämpade sig väldigt bra för den mer seriösa och superhjältenedtonade ton som Nolan gav sin trilogi. Det går inte riktigt att göra samma sak med Superman, även om de till viss del försöker. Han är kanske inte längre en lika färgglad och helkroppsrakad paragrafryttare i trikåer som innan, men i jämförelse med en plågad miljardär med fladdermuskomplex så är Superman fortfarande relativt ospännande. DOCK: Filmen lyckas ändå göra Superman betydligt mer intressant än vad han varit förut, men Man of Steel är inte Supermans motsvarighet till Batman Begins.

Var 3D:n bra!?

Nej.

Är inte Superman rätt töntig överlag?

Ja, man kan ju tycka det. En osårbar Dressman-kille som flyger runt och räddar folk och kämpar för den amerikanska livsstilen och fred på jorden. Snark! Man of Steel lyckas dock faktiskt greja till det här rätt bra. The american way nämns nog faktiskt inte alls (även om jag vill minnas att de smög in någon flagga här och där), och Clark Kent känns inte riktigt så superpräktig som han kanske varit innan. Det här att han i stort sett är osårbar funkar också bra då den primära konflikten i filmen – och det här är min personliga tolkning – grundas mer i Clark Kents oro och kval för hur hela mänskligheten ska reagera på hans übermänsklighet snarare än att han måste överljudsfartboxas med andra rymdvarelser. I Man of Steel framställs Superman i princip som en potentiell Jesus-figur, och för min del så var det spåret det allra mest intressanta i hela filmen.

Var filmen för lång?

En aning. Slutscenen – om den timmen nu kallas så – är för lång. Om du gillar en svinlång CGI-sekvens där saker flyger runt svinsnabbt och välter hus så har du hitta hem här, men du kan lika gärna kolla på Transformers 3 då. Filmen är bättre när de tar det lite lugnare. Det mesta är såklart välgjort, men när det är som ösigast är det också som tråkigast.

Har jag missat något?

Troligtvis. Feel free att ställa fler och bättre frågor i kommentarsfältet.

Är du onykter just nu?

Sannolikt. Jag har druckit ett knippe bärs och mosat i mig två hamburgare när jag skriver det här, så eventuell språkbrist och åsikter du inte gillar skyller jag på det. Klart slut!

Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: Wolverine #1-4

onsdag 19 juni, kl 20:59 av 0 kommentarer

Ultimate_Comics_Wolverine_Vol_1_1Det gick ju rätt ok att recensera Ultimate Comics: Iron Man #1-4, så vi kör väl helt enkelt vidare på samma tema. Ultimate Comics: Wolverine den här gången, men för dig som har koll på din Ultimate-historia så vet du ju redan att den Wolverine vi alla känner till vid det här laget är stendöd, mer eller mindre förintad av Magneto. En av de större skillnaderna mellan vanliga Marvel och deras Ultimate-universum är att de som dött oftast (eller är det kanske alltid?) faktiskt fortsätter att vara döda när de väl dött, så hur kommer det då sig att det nu kommit en ny miniserie? Utan att bli alltför långdragen så visade det sig i Ultimate X (Johan recenserade bland annat #1 här för över 3 år sedan) att Wolverine hade en mer eller mindre hemlig son som växt upp hos ett helt vanligt amerikanskt par, helt ovetandes om att han egentligen är son till en hårig, mordisk och validen kanadensare. Sonen i fråga heter Jimmy Hudson, och det visar sig snart att han ärvt både klor och läkekött från farsgubben.

Huuuuur som helst, Ultimate Comics: Wolverine handlar alltså primärt om Jimmy Hudson, men vi får även följa original-Wolverine i ett gäng flashbacks som ger oss betydligt mer kött på benen gällande Jimmys ursprung och (bokstavligt talat) tillkomst. Författaren Cullen Bunn och illustratören David Messina tar sig rätt stora friheter med Wolverines och Jimmys bakgrund vilken mixas ihop väldigt friskt med Quicksilver och hans mamma Magda (a.k.a. Magnetos exfru), men jag tycker att det funkar. Jag ska inte spoila exakt vad Cullen hittat på här, men de friheter han tar sig tycker jag tillför en intressant dimension till karaktärerna och deras relation till varandra. Storymässigt så kan jag tycka att det är lite oklart vad poängen egentligen är, och slutet är mer av ett intro inför en kommande story i X-Men än ett faktiskt slut, men det finns som sagt en del intressanta aspekter som gör storyn mer spännande än till exempel Ultimate Comics: Iron Man. Grafiskt så gör David Messina det han ska, men det här är ingeh serie man behöver köpa enbart för de fina illustrationerna.

Ultimate Comics: Wolverine är en serie som främst riktar sig till de som redan läst Ultimate X och Ultimate Comics: X-Men (rätt matig recension av #1-12 här). Har du inte gjort det så kan det antagligen vara svårt att hänga med i en del av svängarna här. Har du ingen som helst koll på Ultimate Comics: X-Men sedan innan så skulle jag nog inte rekommendera dig att plocka upp den här miniserien, men för dig som har det så är detta en ganska så trevligt tillskott.

Manus: Cullen Bunn
Illustration: David Messina
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: Iron Man #1-4

måndag 17 juni, kl 23:09 av 1 kommentar

Ultimate_Comics_Iron_Man_Vol_1_3Inte helt otippat så passade Marvel på att pressa ut lite extra Iron Man-serier i anslutning till Iron Man 3 (som jag recenserade här), och en av dem var Ultimate Comics: Iron Man, en miniserie i 4 delar. Innan vi går in på själva storyn så kan vi ju försöka reda ut vilken version av Iron Man a.k.a. Tony Stark vi har att göra med här.

2006 så fick sci-fi-giganten Orson Scott Card möjligheten att sätta tänderna i Marvels Ultimate-reboot av Iron Man. Serien hette helt sonika Ultimate Iron Man, och presenterade en väldigt annorlunda ursprungshistoria för den unge Tony Stark. I korthet så föds Tony Stark med ett muterat nervsystem som gör att hela hans kropp fungerar som en enda stor hjärna. Fördelen är att han redan som barn är mentalt briljant, nackdelen är att han lever med konstanta smärtor, som han kan dämpa på två sätt: Med en bioteknisk rustning, eller med alkohol. Som sagt, rätt långt ifrån den klassiska Iron Man-storyn som de flesta känner till, men faktiskt riktigt bra. Får nog ta och rota fram den samlingen och köra en recension av den också.

Så, min förhoppning var att författaren Nathan Edmondson här skulle förvalta det som Scott Card etablerat, men Ultimate Comics: Iron Man känns mer som ännu en fristående variant av Iron Man. Det finns i stort sett inget som pekar på att Edmondson läst Scott Cards ursprungshistoria, och resultatet blir att jag som läsare blir väldigt osäker på vilken version av Tony Stark vi har att göra med här. Kanske ingen stor sak för vissa av er, men som det kontinuitetsfreak jag är så kan den här typen av oklarheter förstöra en i övrigt ok berättelse.

Tyvärr så är det här tyvärr inte heller en i övrigt ok berättelse. Edmondson och illustratören Matteo Buffagni (båda helt nya namn för min del) presenterar en story vars primära syfte är att introducera Ultimate-varianten av The Mandarin – här en global, osynlig och extremt inflytelserik organisation snarare än en maktgalen kines. En fullt logisk modernisering kan tyckas, i och med att vi idag omges av megaföretag och mer eller mindre hemliga nätverk som hanterar känslig data, men berättarmässigt så blir det här aldrig särskilt spännande. Det är snarare rätt trögt, och då även superhjältescener och Tony Stark-humor är rätt bristfälligt så blir aldrig Ultimate Comics: Iron Man något att hänga i granen. Inte heller illustrationerna är särskilt spännande.

Det finns kanske inget direkt konkret som är svindåligt med den här miniserien, men den har inte heller något relevant att bidra med. För min del så tar jag hellre en rejäl dos dum action snarare än en story som inte riktigt vet var den hör hemma. Det finns betydligt bättre Iron Man-serier än den här. Läs dem istället.

Manus: Nathan Edmondson
Illustration: Matteo Buffagni
Förlag: Marvel
Betyg: 2-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

A+X #1

fredag 10 maj, kl 16:21 av 0 kommentarer

a+x1Jag håller så sakteliga och sannolikt långt efter många andra på att beta mig igenom att antal förstanummer i Marvels NOW-satsning som kickade igång under förra året. Mitt Marvel-pepp har inte varit jättehögt under det senaste året, men nu när NOW rullat på ett tag så håller jag på att testa några av de titlar som intresserar mig. Igår kikade vi ju på Morbius, och idag så blir det första numret av A+X.

A+X (där A står för Avengers och X för X-Men) har inget som helst att göra med någon annan Marvel-serie. Har du ingen som helst koll på vad Avengers eller X-Men pysslat med det senaste åren (eller någonsin)? Det gör inget. A+X är en titel som helt enkelt bjuder på korta och fristående teamups mellan Avengers och X-Men. Kanske utspelar det sig i ett parallellt universum, kanske sker det mellan andra äventyr, eller så är allt helt enkelt bara en kul grej. Hur det än är så är A+X en titel som du bara kan plocka upp och läsa när som helst utan att behöva tänka på kontinuitet eller vad som sker i parallella syskontidningar. Som idé tycker jag spontant att allt låter skitbra!

Så, vad har A+X då att bjuda på? Det här första numret innehåller två historier:

Den första utspelar sig i nazityskland 1943 där Captain America och Buffy springer på tidsresenären Cable. I den andra hänger vi i Avengers kök där Hulk och Wolverine båda är på jakt efter en tårtbit. Båda berättelserna är som sagt helt fristående från andra titlar och även från varandra. Cap + Cable är en seriösare och rätt smart story som jag faktiskt tycker hade fungerat bra i ett längre format. I och med att det är två storys i ett nummer så blir de rätt korthuggna, bara omkring 10 sidor styck. Storyn med Hulk och Wolverine är betydligt lättsammare, där våra hjältar får avbryta sin tårtfight när två framtida versioner av dem själva – Maestro och Old Man Logan – plötsligt teleporteras in i köket. Maestro (en skäggig och ondsint gammal Hulk) och den äldre Logan är uppenbarligen skickade bakåt i tiden för att rädda framtiden genom att ha ihjäl Hulk (eller är det verkligen så?), och det blir naturligtvis slagsmål innan nykomlingarna plötsligt försvinner tillbaka till framtiden igen. Snurrigt? Ja, en aning, men ändå rätt kul.

Vill du ha ett snabbsmält och underhållande tidsfördriv så kan jag rekommendera A+X. Perfekt för en trist tunnelbaneresa eller för att döda lite tid på jobbet. Är du ute efter efter något mer engagerande så kan du nog skippa A+X och lägga pengarna på något annat. Dyker det upp några nummer till bra pris hos ComiXology kommer jag sannolikt att köpa dem, men för min del känns A+X inte som en fullpristitel.

Rättelse: Captain America och BUCKY ska det vara. Inte Buffy.

Manus: Dan Slott, Jeph Loeb
Illustration: Ron Garney, Dale Keown
Förlag: Marvel
Betyg: 2+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Morbius #1

torsdag 9 maj, kl 11:49 av 0 kommentarer

Morbius-1Jaha, det här var ju tråkigt. Marvels vampyr-antihjälte Morbius, the Living Vampire fick sin egen serie i början av 2013, och jag hade nog hoppats att de kunnat få ihop något intressantare än det här.

Morbius är en karaktär som jag personligen har lätt att tycka om: Biokemist med ovanlig blodsjukdom försöker bota sig själv, men misslyckas kapitalt och drabbas istället av så kallad pseudo-vampirism – ett sorts virus som ger den drabbade klassiska vampyregenskaper, fast utan att vara en faktisk vampyr. En jobbig sits alltså, att som en vanlig snubbe behöva se ut som och drivas av samma blodtörst som en vampyr. Som upplagt för problematiska situationer och monsteraction med andra ord, så jag var faktiskt lite småpeppad när jag satte mig ned på Morbius nya Marvel NOW-titel.

Tyvärr så är #1 som sagt rätt ointressant. Vi får en summering av Morbius historia och hur hans krafter fungerar, och vi får en introduktion av hur hans liv ser ut just nu. Allt det är väl helt ok, men problemet tycker jag är att vi inte får något mer utöver det. Det finns liksom ingen hook i berättandet eller i karaktären som väcker mitt intresse och får mig att vilja läsa mer. Idén att sätta en vampyr i en mer superhjälteliknande miljö borde väl i och för sig fungera bra, men för min del så läser jag hellre en riktigt bra vampyr- eller superserie snarare än ett mellanting. Morbius kanske är en titel som behöver lite tid på sig för att komma igång, men det här första numret lyckades inte väcka mitt intresse tillräckligt mycket för att köpa fler nummer.

Är du nyfiken på Morbius så tycker jag att du ska kolla in Legion of Monsters istället. Där bjuds det inte bara på vampirism, utan även zombies, varulvar och annat monstruöst. Bra grejer.

Manus: Joe Keatinge
Illustration: Richard Elson, Antonio Fabela
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Snygga omslag

Snygga omslag: The Dark Knight Returns

onsdag 8 maj, kl 13:46 av 0 kommentarer

Länge sedan vi postade i kategorin Snygga omslag, så här kommer en riktig klassiker: Frank Millers The Dark Knight Returns. Man saknar ju den gamla hederliga DC-loggan också.

the-dark-knight-returns-cover

Skriv en kommentar
Film /Recensioner

Iron Man 3

torsdag 25 april, kl 11:01 av 2 kommentarer

Hej, den här recension är 100% spoilerfri.

iron man 3 posterJag var och såg Iron Man 3 igår, så vi kör väl någon sorts recension nu. Alla andra recensioner av Iron Man 3 säger ju i princip samma saker om manus, skådespelandet och specialeffekterna, så jag tänker fatta mig rätt kort om just de sakerna. Så här:

– Manuset är överlag helt ok, även om jag tyckte att det tappade lite fart i mitten av filmen (som man ändå får säga är ganska kort med sina dryga 2 timmar). Det är tillräckligt spännande i stort sett hela vägen, och jag blev faktiskt överraskad av tvisten som ingen lyckats spoila för mig innan filmen. För de som hoppas att regissören Shane Black tar Iron Man och gör något i stil med Kiss Kiss Bang Bang så måste jag nog göra er besvikna. Berättarmässigt tycker jag inte att 3:an skiljer sig särskilt mycket från 1:an eller 2:an, förutom att 3:an kanske är något roligare. Black ansvarar även för manusskrivandet tillsammans med Drew Pearce, som enligt utsago även är inblandad i filmatiseringen av Marvels Runaways.

– Skådisarna gör också starka insatser. Robert Downey Jr ÄR ju Tony Stark vid det här laget, och merparten av de andra verkar också känna sig hemma i sina roller. Den enda som känns lite trist är Don Cheadle som James Rhodes (War Machine), men det hänger nog mer på manuset än på hans egen insats.

– Specialeffekterna är såklart extremt påkostade och välgjorda. Finns inget alls att klaga på där. Vill du se ett visuellt spektakel så har du hittat hem. 3D:n hade jag dock klarat mig bra utan, men det tycker jag i princip alltid.

Så, nog om standardreflektionerna. Låt oss istället kolla på filmen utifrån källmaterialet, det vill säga serietidningarna. Manusmässigt tycker jag att Black och Pearce siktat på att plocka russin ur tre separata storylines:

extremisIron Man: Extremis, av Warren Ellis och Adi Granov. Extremis är en fristående miniserie i 6 delar där Ellis nystartar Iron Man med en rejäl injektion inspiration och nya idéer. Idén med Extremis-teknologin (som jag inte tänker spoila här) är grunden för handlingen Iron Man 3.

Iron Man: The Five Nightmares, av Matt Fraction och Salvador Larroca. The Five Nightmares är en story på 7 nummer som utspelar sig ungefär tre år efter Extremis. Tony Stark har här i stort sett samma roll som han har i filmen. Alla vet vem han är, och han ses som en maktfaktor både inom forskning och som superhjälte. Smolket i bägaren är att en konkurrent* använder sin forskning för att skapa mänskliga vapen, något som Iron Man naturligtvis måste sätta stopp för. Fractions Iron Man vann för övrigt 2009 års Eisner Award för Bästa Nya serie. Klart välförtjänt om du fråga mig.

Dark Avengers av Brian Michael Bendis. Black och Pearce plockar in karaktären Iron Patriot från Bendis Dark Avengers. I serien är det Norman Osborn (du vet Spider-Mans nemesis Green Goblin) som skapar Iron Patriot-konceptet och bär den rödvitblåa rustningen, men i filmen så plockas Iron Patriot i stort sett helt ur sin tidigare kontext och pusslas istället ihop med War Machine.

fivenightmaresHur tycker jag då att plocka-russin-idén funkar i Iron Man 3? Jag tycker som sagt att Iron Man 3 manusmässigt är helt ok, och jag skulle nog kanske till och med vilja påstå att det är den bästa Iron Man-filmen (måste nog se den minst en gång till för att avgöra det). MEN. Jag tycker att Warren Ellis originalstory Extremis är mycket bättre än filmen. Jag tycker även att Matt Fractions The Five Nightmares är bättre. Värt att tillägga är dock att Extremis och The Five Nightmares är några av de bästa seriernummer jag läst, och att det är svårt att hitta någon superhjältetitel överhuvudtaget som slår Iron Man på fingrarna där.

Drömscenariot för min del hade varit om manusförfattarna vågat släppa lite på egot och inte känt att de måste skriva sin egen story. Extremis hade utan minsta tvekan blivit en fantastisk film, och The Five Nightmares likaså. Kanske hade en film med enbart The Mandarin som storskurken också kunna blivit bra, men där har jag inte lika stor koll källmaterialet.

Om det kommer fler Iron Man-filmer, vilket jag tror och hoppas att det gör, så håller jag tummarna för att Marvel vågar plocka upp det faktum att Tony Stark utöver att vara filantrop, miljardär och superhjälte även är en depressiv alkoholist. Läs till exempel klassiska storyn Demon in a Bottle som gick i Iron Man Vol. 1 #120-128.

Hur som helst, jag tror att de som inte läst serieoriginalen kommer tycka att filmen är bättre än de som har något att jämföra med. Har man läst serien är det lätt att få samma känsla som när ens favoritbok filmatiseras. Boken är alltid bättre. Därmed inte sagt att Iron Man 3 är dålig, men allt kan alltid vara bättre. Ska jag jämföra lite med några av Marvels senare filmer så var Iron Man 3 bättre än nya Spider-Man, men jag tyckte att The Avengers var mer underhållande.

* I serien är konkurrenten Ezekiel Stane, som alltså är son till Obadiah Stane, det vill säga skurken spelad av Jeff Bridges i första Iron Man-filmen. I Iron Man 3 är konkurrenten dock Aldrich Killian, som i Ellis Extremis-story var forskaren som skapade Extremis-serumet.

Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Film

Första trailern för Thor: The Dark World

tisdag 23 april, kl 11:17 av 1 kommentar

Detta kan väl bli rätt så ok, eller? Nej? Ja?

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...