Tova ska ut och resa och packar på måfå sin väska, en väska, som när hon packat färdigt känns egendomligt tung fast den innehåller så lite. Hon inser att om någon skulle se vad hon packat så skulle de tro att hon tappat förståndet, men även om det mesta är gammalt meningslöst skräp så är de mycket viktiga för Tova. De är saker som alla bär på minnen – fula som fina. Minnen, känslor och gamla versioner av Tova. Saker som gjort henne till den hon är idag.

En av årets debutanter på den svenska seriescenen är 25-åriga Umeåbon Tova Brodin som studerar konst i hemstaden och vars bok Vad ska jag packa? ges ut på Lystring förlag. Det är en självbiografisk serieroman om hennes vilda tonårstid, med andra ord ett upplägg som känns föga inspirerande och nyskapande när det gäller nya serieböcker, men Tovas bok är något alldeles enastående. Den är faktiskt just det jag beskrev – mycket inspirerande och framförallt nyskapande – och den placerar Tova Brodin i samma stjärnliga av framstående och spännande serieskapare i den nya svenska seriegenerationen där vi till exempel hittar Cecilia Vårhed, Iris Hautaniemi, Matilda Josephson eller Ditte Lindroth.

Det som slår an direkt är det härliga bildspråket med drag av japansk pop art med underbara tjocka linjer och praktfulla färger där varje sida är handmålad med akrylfärg. Rent visuellt är boken en fullpoängare men den är också kryddad med en perfekt mix av svart humor och mörkaste allvar och som grädde på moset så avbildas Tovas egen persona som en gullig liten bebis med rosiga kinder och en prickig blå sparkdräkt med söta öron. Kontrasten mellan det supergulliga och det nattsvarta som psykoser, tvångstankar, droghallucinationer och polisförhör kan knappast vara mer extrem, men det är också ett skickligt grepp som både fångar och fascinerar mig.

Vad ska jag packa? är utan tvekan årets bästa seriedebut och jag ser verkligen fram emot nya inspirerande serieböcker av Tova Brodin i framtiden.

Trackback-adress