”Det känns som om jag måste gå tillbaka till början. Jag måste på djupet förstå hur denna musik uppstod. Vilka de var som sjöng. Vad de hade varit med om och hur de noterade musiken och hur den  har kunnat bestå genom århundraden och på så sätt gett upphov till vår musik.

Jag har börjat inse att det som förut var höger nu är vänster och tvärtom. När jag hörde gregoriansk sång insåg jag att den konfliktfria musiken är en bortglömd realitet! Det är den renaste, mest ursprungliga formen av tidigkristen musik. En unison lovsång till Gud. En nots rörelse i tiden, där börjar musiken, men var placera nästa not? Det är frågan… och mellan två toner kan det vara en kosmisk distans.”

Ejeby förlag är ett bok- och musikförlag som grundades 1991 av Bo Ejeby och som idag drivs av hans döttrar Klara och Kajsa. Genom åren har förlaget gett ut mängder med notböcker, främst körverk, men också böcker inom musikteori, musikvetenskap och musikhistoria, såsom Ian MacDonalds oumbärliga klassiker En revolution i huvudet som handlar om Beatles inspelningar och 1960-talet. Man har även gett ut flera biografier om kompositörer och det finns två stora personliga anledningar att uppmärksamma en av dessa som kom ut lagom till Bokmässan i år, nämligen att den handlar om en av mina favoritkompositörer, Arvo Pärt, och, inte minst, att Pärts liv skildras i serieformat av hans estniske landsman Joonas Sildre.

Under min uppväxt kände jag mig vilse i kampen mellan hårdrockare och synthare och det var inte förrän i tonåren jag hittade rätt när jag upptäckte klassisk musik. Jag älskade bombastisk musik med symfoniorkester, helst av ryskt märke, men har med åren tagit till mig verk av både tyska, svenska och brittiska tonsättare. Dock minns jag fortfarande starkt mitt första möte med Arvo Pärts musik som fick en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Det var det hypnotiska stycket Cantus in memoriam Benjamin Britten som tycktes få tiden att stå stilla med sin enkelhet och intensitet. Stycket börjar och slutar med tystnad som dessutom är inskrivet i partituret. Det är som livet – vi kommer ur tystnaden och återvänder till den när vi dör. Verket är också, tillsammans med bland andra Spiegel im Spiegel, Fratres och Tabula Rasa, ett bra exempel på Pärts alldeles egna kompositionsteknik – det han kallar tintinnabuli – som, enkelt uttryckt, bygger på en tvåstämmighet mellan melodi och treklang. En dualitet som skapar en oskiljaktig helhet: 1 + 1 = 1.

Första gången jag bekantade mig med den estniske serieskaparen Joonas Sildre var i Messages from Ukraine, en seriebok som bygger på meddelande från ukrainska flyktingar efter Rysslands storskaliga invasion av landet – meddelanden som sammanställdes av den svenske migrationsexperten Gregg Bucken-Knapp och som illustrerades av Sildre. Förutom Sildres biografi om Arvo Pärt så har han även skildrat den estniske konstnären Konrad Mägis liv och illustrerat ett 30-tal barnböcker. Han undervisar också i serieteckning och var med och grundade Estniska seriesällskapet 2013.

Mellan två toner – Arvo Pärts väg till ett eget tonspråk utspelas från kompositörens födsel 1935 till 1980 då han och hans familj tvingades i exil av Sovjetmakten. Vi får lära känna en lugn och eftertänksam pojke som växer upp till man och alla som formade honom: modern, lärarna, vännerna och religionen. Som kompositör i ett Estland som styrdes av Sovjetunionen kom han ofta på kant med makten med sitt modernistiska tonspråk som bland annat präglades av seriealism, tolvtonsteknik och kollageteknik, men framförallt drabbades han av en inre konstnärlig kris där han kände att inte hittade sin egen röst. Genom studiet av äldre polyfoni och gregoriansk sång hittade han slutligen rätt och det första stycket i den nya stilen var ”Für Alina” – ett pianostycke inspirerat av vännerna Grigori Kromanov och Irena Veisates dotter med samma namn som studerade i England, vilket gjorde att föräldrarna inte kunde ha någon kontakt med henne på grund av Sovjetsystemet.

Förutom att boken är en mycket finstämd och välgjord skildring av en konstnärs liv och sökande så hänförs jag av Sildres mycket fina grafiska skildring av musik. Pärts sökande efter sitt eget tonspråk symboliseras bland annat av två toner – först en svart och sedan en vit för att symbolisera dualiteten i hans kompositionsteknik – men Sildre använder sig även av notsystemets linjer för att skapa en dynamik i berättandet som imponerar och inspirerar till att lyssna med helt andra öron på hans verk.

Hatten av till Ejeby förlag och översättaren Sandra Riomar som gett oss en riktigt fin seriebiografi om Arvo Pärt lagom till hans 90-årsdag. Jag hoppas att boken hittar fram till alla som älskar Pärts musik eller klassisk musik överhuvudtaget. Det är den verkligen värd.

Trackback-adress