Valentines Day med Scott Pilgrim-gänget
I konstant ström av teckningar från olika serieskapare och andra har jag plockat ut några godbitar:
Valentines Day med karaktärer från Scott Pilgrim av Bryan Lee O’Malley
Minutemen av Darwyn Cooke
Bone av Skottie Young
Star Wars av Frank Quitely
X-Men av Rogan Josh
Kamandi av Tom Fowler
Holy three-year delay Batman! Minns ni J M Straczynskis miniserie The Twelve? Om ett gäng 40-talshjältar som gör en Captain America och vaknar upp i 21:a århundradet efter att ha blivit kryofrysta av nazister? Om ni inte minns den är jag inte förvånad – det skulle bli en miniserie om 12 nummer, 8 hann komma ut under 2008 men sen rök Straczynski ihop med Marvels chefredaktör Joe Quesada och vägrade göra färdigt serien. Förrän nu! Inte vet jag vem det är som bett om ursäkt, men häromveckan kom alltså The Twelve #9 ut – efter ett uppehåll på drygt tre år (sen i januari 2009)! Här har vi alltså något som kan klå både Alan Moore och Grant Morrison i fråga om förseningar. Är det då värt väntan?
Påpassligt nog finns första halvan av The Twelve att tillgå både i hård- och mjukpärm för den som missade den här serien första vändan. Själv fick jag gräva ett tag i min seriekällare för att hitta de gamla numren, det har gått många arkiveringscykler sen #8… Men någon form av repetitionsläsning är nog av nöden, för i #9 kommer en stor payoff i huvudintrigen (som varit i görningen sen #1), plus några viktiga avslöjanden i ett par bihandlingar – avslöjanden som alltså är i stort sett meningslösa om man inte följt serien innan.
Fortsätt läsa Nystart: The Twelve #9 (av 12)
Igår skrev jag om slutet på Punisher MAX och idag vill jag säga några ord om slutet på David Liss kritikerrosade avslutning på Black Panther – en smart omstöpning av hjälten från Wakanda i pulpform.
Efter upplösningen av Daredevil-arcen Shadowlands (något av ett lågvattenmärke under de senaste årens Daredevil-utgivning om ni frågar mig) tog Marvel det något oväntade greppet att låta Black Panther ta över Daredevils numrering, och tidningen bytte namn till Black Panther – The Man Without Fear. Dessutom gav man manuspennan till en i seriesammanhang relativt oprövad David Liss (som dock hade ett antal historiska romaner på meritlistan). Ett vågat grepp men kritiken kom på skam: med stor draghjälp av namnkunnige illustratören Francesco Francavilla blev Black Panther en succé och David Liss slog igenom ordentligt (han har nu flera andra serieprojekt på gång).
SPOILERS följer efter hoppet!
Fortsätt läsa Avslut: Black Panther #529
Jaha, så har då alltså Jason Aarons och Steve Dillons MAX-version av Punisher nått sitt slut i och med #22. Enligt Aarons efterord i tidningen var det heller aldrig fråga om någon för tidig nedläggning utan i själva verket en planerad begränsad historia. Och det har varit en underhållande historia som har svängt fram och tillbaka i fråga om stämning och tematik. Det började som en blinkning, för att inte säga ogenerad hyllning, till Garth Ennis och Steve Dillons legendariska Punisher-serier från 2000-02, där Aaron verkade göra sitt yttersta för att kanalisera Ennis speciella typ av äckel-splatter-humor. Kiss-och-bajshumorn fick fullt spelrum i andra arcen Bullseye och det var nånstans där, bland allt spekulativt underhållningsvåld, jag var millimeter ifrån att släppa serien från min pull list. Men något höll mig kvar och jag belönades med en abrupt svängning till nattsvart elände där Aaron på allvar började uppfylla löftet från de första numren: så här skulle det vara om Punisher fanns i verkligheten. Och nu har det hela nått sin kulmen med detta epilognummer som följer på sista arcen Homeless. Är det en värdig avslutning. Definitivt. Och MASSIVA SPOILERS följer efter hoppet. Allvarligt talat: läs inte min recension om ni inte redan läst Punisher MAX #22.
Fortsätt läsa Avslut: Punisher MAX #22
Riktigt maffigt omslag av David Aja, och den här gången kör vi både med och utan titelgrafik.
Kerry Callen har flera coola animerade omslag på sin blogg. Hans version av Paolo Riveras underbara omslag är just underbar 🙂
Sedan ett par dagar är omröstningen för Shazam Awards avslutad. Ni läsare har utsett följande vinnare:
Bästa ongoing: The Walking Dead av Robert Kirkman & Charlie Adlard (Image) och Scalped av Jason Aaron och R.M Guera (Vertigo)
Bästa nya serie: Action Comics av Grant Morrison & Rags Morales (DC)
Bästa miniserie: American Vampire: Survival of the Fittest av Scott Snyder och Sean Murphy (Vertigo)
Bästa serieroman: Viktor Kasparsson: Skräckens ängel av Dennis Gustafsson (Albumförlaget)
Bästa samling/återutgivning: American Vampire Vol 1 (tpb) av Scott Snyder, Stephen King och Rafael Albuquerque (Vertigo)
Bästa manusförfattare: Ed Brubaker
Bästa tecknare: JH Williams III
Bästa inititiativ: DCs New 52.
Kommentera gärna resultatet nedan.
Optimal Press har enligt ett meddelande som skickats ut drabbats av en skattesmäll och behöver därför stöd. Optimal har rea med 30 % på hela katalogen. Så förutom att stödja ett för svensk utgivning viktigt förlag kan ni dessutom köpa en rad suveräna serier till ett riktigt bra pris. Rean pågår bara till den 7 februari. Jag rekommenderar främst följande även om det finns mycket annat som är bra:
Det finns mycket mer som Joakim Lindengren, Johan Wanloo och Anneli Furmark m.fl. Staffan på Staffars serier har en lång genomgång med tips.
Hittade via The Beat följande Kickstarter-finansierade trailer. Dokumentären handlar om Center for Cartoon Studies i White River Junction. Man får tydligen följa eleverna och dessutom kryddas det med Chris Ware, Linda Barry, Art Spiegelman och Francois Mouly m.fl. Kanske inte en blockbuster men väl en dokumentär jag väldigt gärna vill se. Premiär i mars på festivalen SXSW i Austin.
