Inlägg taggade ‘4’

Recensioner

Monster Truck

fredag 27 januari, kl 21:05 av 0 kommentarer

shaky_kane_monster_truckNi kanske minns att vi på Shazam diggade The Bulletproof Coffin härförleden? Om du nu inte råkar ha fått nog av 50-talsnostalgi, maffiga bilar, dinosaurier och andra monster som löper amok, zombies, jätteinsekter och mordgalna clowner (och ärligt talat – får man någonsin nog av alla dessa saker?) bör du snarast lägga händerna på Bulletproof Coffin-tecknaren Shaky Kanes (alias Michael Coulthard) Monster Truck: Automobiles, Monsters and Mayhem – den kom ut i november förra året men har precis kommit ut i uppjazzat nytryck med bl a bättre färgläggning.

Fortsätt läsa Monster Truck

Manus: Shaky Kane
Illustration: Shaky Kane
Förlag: Image/Wishbone Studio
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Prophet #21

måndag 23 januari, kl 22:20 av 2 kommentarer

Prophet21churchlandJag har inte någon koll på Rob Liefeld men hans namn dyker upp då och då på seriebloggar oftast med en negativ kommentar i anslutning. Tydligen körde han mycket byst och biceps på 90-talet i en extrem form. Å då låg ribban kanske redan då högt. Nu kan det vara lätt löjligt i en del serier med bodybuildermuskler på killarna och getingmidjor och d-kupor på tjejerna. Det är å andra sidan en annan diskussion jag inte tänker älta. Liefeld hade tydligen även ett förlag, Extreme, som gav ut serier. En av dem var Prophet och nu återupptar Image utgivningen av den och andra titlar. #21 är ett skumt ställe att börja ge ut en serie på nytt, det kan säkert skrämma bort en del. Jag hade inte kollat upp den om det inte hade rått lite hype kring den och jag var dessutom nyfiken på Brandon Graham som tidigare gjort King City, som Image för övrigt ger ut i en fet samling nästa månad.

Fortsätt läsa Prophet #21

Manus: Brandon Graham
Illustration: Simon Roy
Färgläggning: Richard Ballerman
Förlag: Image
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Animal Man #1-5

fredag 20 januari, kl 21:25 av 0 kommentarer

animal_man_review_3För kanske en vecka sedan så sänkte DC priserna på merparten av sina serier i ComiXology-appen på iPhone och iPad, och jag har precis överraskat mig själv med att sträckläsa den första arcen av DC:s nya Animal Man. Varför är det ingen som sagt till mig att Animal Man är en svinbra serie nu för tiden? Inte för att jag ogillat Animal Man tidigare egentligen, jag läste faktiskt alla Animal Man-nummer av Grant Morrison förra året och tyckte de var helt ok, men det är ingen serie som jag direkt fastnade för. Nu är det Jeff Lemire som ärvt författarskapet under DCnU, och även om Lemire är ett namn som ofta poppar här på Shazam så har jag själv ingen relation överhuvudtaget till hans tidigare verk. För min del så är det säkert en fördel, för i och med att jag inte har något annat att jämföra med så kan jag inte säga om nya Animal Man känns som en typisk Lemire-serie eller inte. Det spelar heller ingen som helst roll, för jag tycker som sagt att det här var en riktigt bra serie.

För den som inte känner till Animal Man sedan tidigare så är han en rätt klassisk DC-karaktär som debuterade redan 1965, då Buddy Baker fick sina krafter när han råkade hamna i vägen för ett exploderande rymdskepp. Som Animal Man har Buddy superkraften att kunna låna i stort sett vilken förmåga som helst från djurriket, som till exempel att flyga som en fågel, bli stark som en björn och så vidare, vilket han använde i rollen som trikåklädd brottsbekämpare. Animal Man blev aldrig någon jättehit under de första 20 åren, men i slutet av 80-talet så fick Grant Morrison relauncha Animal Man, vilket ledde till ett helt knippe nummer som idag är smått kultförklarade. Med Morrison vid spakarna så bytte Buddy fokus från rent superhjältande till deltidshjälte och familjefar, där frun Ellen och barnen Cliff och Maxine tog nästan lika mycket plats som Buddy själv. Morrisons Animal Man var bitvis även en smått alternativ meta-titel med mer eller mindre uppenbara referenser till såväl andra titlar som seriemediet i helhet. För den som är nyfiken på Morrisons version av serien så finns samtliga nummer för en hyggligt billig penning på DC:s och ComiXologys iPhone-appar. Hur som helst, nog om gamla Animal Man och vidare till det desto mer aktuella.

Fortsätt läsa Animal Man #1-5

Manus: Jeff Lemire
Illustration: Travel Foreman, Steve Pugh
Förlag: DC
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Fatale #1

söndag 8 januari, kl 18:34 av 1 kommentar

fatale1Ed Brubaker kan, efter framgångar med titlar som Sleepers, Criminal och Incognito (och dess uppföljare Bad Influences), sägas vara en av de moderna pulp-mästarna. Nu har han åter slagit sig ihop med illustratören Sean Phillips och börjat ge ut en ny historia, denna gång för förlaget Image Comics.

Fatale är en blandning av lika delar pulpig noir som pulpig skräck. För att göra saken lite mer komplicerad så berättar Brubaker här två parallella historia. Den ena utspelar sig i nutid där Nicolas Lash blir indragen i en ordentlig härva efter att stött på dels en mystisk kvinna vid namn Jo på sin gudfars Dominic Raines begravning, och dels genom de opublicerade manuskript som han hittar när han går igenom sin gudfars tillhörigheter.

Den andra historien utspelar sig i San Francisco 1956 och fokuserar till stor del på Josephine, som vi snabbt förstår är samma mystiska kvinna som Nicolas Lash stött på. Dessutom figurerar en obehaglig korrupt snut vid namn Walter Booker som precis som Josephine verkar dölja både en och två hemligheter. Hemligheter åt det mer ockulta slaget.

Illustrationsmässigt så är Fatale en fröjd för ögat. Sean Phillips brukar inte göra en besviken men här så tycker jag att han banne mig överträffar sig själv i ett par sekvenser. Alltså snyggt så det förslår. Brubakers manus är också riktigt bra där nutidshisorien drar igång i ett rasande tempo och drar in mig som läsare i historien för att sedan växla ner ordentligt i 1956-historien där mystik och frågetecken kring karaktärerna blandas till en härligt mörk noir-soppa. Anledningen till att det inte blir full pott i betyget är att tempot dras ner lite väl mycket i 1956-historien jämfört med nutidshistorien vilket jag tycker skapar en liten obalans historierna emellan. Men det är en mindre skönhetsfläck på det stora hela.

Det finns som sagt mycket att gilla med Fatale #1. Det kanske inte är det bästa som teamet Brubaker/Phillips har presterat men det är ändå bra mycket bättre än mycket annat och jag känner mig i alla fall taggad inför fortsättningen på denna serie.

Manus: Ed Brubaker
Illustration: Sean Phillips
Tusch: Sean Phillips
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Image Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Batman, Incorporated: Leviathan Strikes!

fredag 6 januari, kl 21:00 av 6 kommentarer

BatmanIncLeviathanVi var flera på Shazam-redaktionen som var sorgsna när det visade sig att ett av offren DC:s The New 52-satsning skördade var Grant Morrisons smarta Batman-uppdatering Batman, Incorporated. Den lades ned mitt i en arc i och med nummer 8 – men snart visade det sig att ryktena om volymens död var betydligt överdrivna. Det annonserades att Batman, Inc skulle komma tillbaka under 2012 – och inför detta event (under 2012 kommer alltså Morrison ha hand om DC:s två mest ikoniska figurer) ger DC, något valhänt, ut vad som skulle varit #9 och #10 av Batman, Inc. som en one-shot-samling med titeln Leviathan Strikes! Hade det varit vilken annan serieskapare som helst hade vi fans förmodligen fått se oss i månen efter ett ”avslut” av en nedlagd tidning, men då nu Morrison under ett flertal år varit DC:s bäst säljande författare (vid sidan av Geoff Johns) tas det antagligen speciella hänsyn – naturligtvis glädjande för oss som diggade Batman, Inc (och dessutom var lite smygbesvikna på att den fick sluta med ett relativt svagt nummer).

Fortsätt läsa Batman, Incorporated: Leviathan Strikes!

Manus: Grant Morrison
Illustration: Cameron Stewart, Chris Burnham
Färgläggning: Nathan Fairbairn
Förlag: DC
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Who is Jake Ellis? vol 1

måndag 26 december, kl 19:58 av 3 kommentarer

JakeEllis1Nathan Edmondson och Tonči Zonjićs luriga spionhistoria Who is Jake Ellis? har genererat rätt mycket buzz och när nu Edmondson tagit klivet in i mainstream som en av författarna i DC:s nysatsning (Edmondson skriver gamla WildStorm-figuren The Grifter) släpper Image påpassligt en TPB som samlar den femnummers miniserien (Edmondson har utlovat fler delar, vilket verkar rimligt med tanke på att den här volymen är tydligt märkt ”1” på ryggen). Perfekt påhopparvolym m a o – och det här är en serie du definitivt bör hoppa på om du gillar spionaction i högt tempo med inslag av fantastik. Believe the hype gäller i det här fallet.

Idén är smart och high concept: Jon Moore är spion-att-hyra med Europa som arbetsfält. Anledningen till att han klarar sig så bra i spionsvängen är att han har nåt ingen annan har, nämligen en skugglik medhjälpare vid namn Jake Ellis… som bara Jon kan se och höra. Så långt, så schizofreni, men det visar sig snart att Jake Ellis vet saker som Jon inte kan veta, och Jake har en egen agenda… Både Jon och vi som läser ställer oss snart frågan – Who is Jake Ellis?

Fortsätt läsa Who is Jake Ellis? vol 1

Manus: Nathan Edmondson
Illustration: Tonči Zonjić
Förlag: Image
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

RASL vol 3: Romance at the Speed of Light

onsdag 14 december, kl 14:08 av 0 kommentarer

RASL3Det var ett tag sen vi skrev om Jeff Smiths post-Bone-projekt RASL här på Shazam och sen dess har två ytterligare samlingar av lösnummerserien kommit ut, den senaste, vol 3, som ni kanske förstår alldeles nyligen. RASL samlas i vackra oversize-volymer – serien kommer verkligen till sin rätt i det större formatet men det är ett litet helsike att passa in de stora böckerna i seriehyllan… men det kostar att ligga på topp, som man säger.

För den som inte hängt med är RASL en SF-historia om parallella verkligheter. Huvudpersonen, RASL, presenteras i början av serien som interdimensionell konsttjuv men vi förstår snart att han har ett betydligt mer komplicerat förflutet… som är på väg att hinna i kapp honom. Det finns också en stor dos klassisk noir i RASL, dock filtrerat genom den något atypiska noirmiljön New Mexicos ökenlandskap, där det mesta av handlingen utspelar sig. I RASL drar Jeff Smith ned på cartoon-elementen från Bone rejält, till förmån för en sjabbigare stil med sin beskärda del av groteskerier. SPOILERS efter hoppet!

Fortsätt läsa RASL vol 3: Romance at the Speed of Light

Manus: Jeff Smith
Illustration: Jeff Smith
Förlag: Cartoon Books
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Hungerhuset

onsdag 7 december, kl 19:55 av 0 kommentarer

hungerhuset-omslagDen svenska skräckvågen som basunerades ut för ett par år sedan bl.a. av mindre nogräknade bloggar blev mest ett stilla vågskvalp men nu rullar större vågor in som t.ex. Hungerhuset av paret Loka Kanarp och C/M Edenborg. Loka Kanarp är en av Sveriges främsta serietecknare som har förekommit i en rad antologier och annat samlingsliknande samt gett ut Till mina vänner och ovänner och Pärlor och patroner- 60 historiska kvinnoporträtt. C/M (Carl-Michael) Edenborg är förläggaren bakom Vertigo förlag och bloggen Vertigomannen. Hungerhuset handlar om två systrar, Fredrike och Elsa, som flyttat till fosterföräldrar då deras mamma dött och pappan sitter i fängelse. De känner sig utanför i det självgoda villaområdet och beger sig trots förmaningar till ett av de många ödehusen i den djupa skogen utanför villaområdet. Huset de kommer sig till är mer skrämmande än det först verkar och besitter krafter som både hotar att splittra systrarna och i slutändan ta deras liv. En trailer för Hungerhuset finns här. Albumet har även getts ut i Frankrike och kanske blir det publicerat i ytterligare några länder.

Hungerhuset kallas på omslaget en spökhistoria och det är verkligen en lyckad spökhistoria som Kanarp och Edenborg fått till. Det är en krypande spänning som stegras ända till det omskakande slutet. En nyckel till att berättelsen lyckas vara skrämmande är att ondskan inte är synlig utan bara närvarande, som en mörk skugga som omsluter systrarna. Den gul/ljusorangea färgläggningen, Kanarps flödande linjer och de suggestiva och rakt igenom vackra teckningarna passar som hand i handske till Edenborgs känsliga manus. Skildringen är lyckad även vad gäller systrarnas utanförskap och slitningarna i relationen mellan den yngre Fredrike och den äldre Elsa. Vältecknad, skrämmande och en fin skildring av syskonskap gör Hungerhuset till den bästa svenska serien i år tillsammans med Viktor Kasparsson: Skräckens ängel och Mats kamp.

Manus: C/M Edenborg
Illustration: Loka Kanarp
Förlag: Kolik förlag
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Daredevil #5

tisdag 22 november, kl 20:53 av 5 kommentarer

DD5I min recension av Mark Waids nystart av Daredevil var jag avvaktande positiv, men ställde mig frågan hur detta något självmedvetna spektakel skulle  utveckla sig i framtiden. Nu när vi kommit till #5 kan jag säga att det hela utvecklats riktigt bra!

I detta och föregående nummer har ordinarie illustratören Paolo Rivera tagit en paus, och med tanke på Riveras obestridliga talang hade detta kunnat vara ett problem – om ersättaren varit någon annan än Marcos Martin! Eller ersättare förresten, Martin har ju varit med på Daredevil på ett hörn sen starten, men av någon anledning är det Rivera som räknas som huvudillustratör… Hursomhelst, att Martin är en up-and-comer av episka proportioner fattade vi redan i våras när han illustrerade vad som kan vara årets bästa enskilda nummer, Amazing Spider-Man #655. Att nu se honom ta sig an Daredevil är underbart och inger nästan lite hopp inför den amerikanska seriemittfåran – jag är övertygad om att både Martin och Rivera en dag kommer att räknas som lika ikoniska Daredevil-uttolkare som Steve Ditko, Wally Wood, Frank Miller och Alex Maleev.  Martin tar tillbaka Daredevil till rötterna men med 40-50 år av innovation inom seriemediet i ryggen: det är ljudeffekter som följer det som orsakar ljudet (illustrerar DDs supersinnen på ett smart sätt), täta närbilder, korsklippningar och inte minst överraskande många fågelperspektiv, något som förstärker intrycket av Daredevil som en ”gatans” hjälte.

Fortsätt läsa Daredevil #5

Manus: Mark Waid
Illustration: Marcos Martin
Färgläggning: Javier Rodriguez
Förlag: Marvel
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Irredeemable #31

tisdag 15 november, kl 16:39 av 0 kommentarer

Irredeemable31Det var ett tag sen jag skrev om Irredeemable nu. Det är inte för att tidningen är ointressant, snarare har den liksom smugit sig på mig och gradvis växt sig starkare och starkare. När vi tittar in i #31  har Plutonian återvänt till jorden och Paradigm, hjältegruppen som är de enda som har ens en avlägsen chans att stoppa honom, är totalt splittrade – någon har gått över till den andra sidan, någon har dragit sig tillbaka, någon sitter fast i ett alien-fängelse… Med tanke på att Waid började sin historia om hur världens mäktigaste superhjälte istället blir världens mäktigaste superskurk med att stora delar av jorden var ödelagd och mänskligheten levde i skräck är det imponerande hur mycket mer eländig och hopplös han lyckats göra situationen under de dryga två år som Irredeemable nu pågått…

Fortsätt läsa Irredeemable #31

Manus: Mark Waid
Illustration: Diego Barreto, Damian Couceiro
Färgläggning: Zac Atkinson, Nolan Woodard
Förlag: Boom! Studios
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...