Inlägg taggade ‘Kev Walker’

Recensioner

Thunderbolts: Shadowland

onsdag 25 april, kl 19:11 av 0 kommentarer

I december 2010 så hyllade jag samlingen Thunderbolts: Cage och gav den en 5:a i betyg. Efter det så har det varit rätt tyst om den här titeln från mitt håll (även fast jag följt den), men nu är det dags för mig att återigen öppna era ögon för Thunderbolts, för jag misstänker att det är många som missat den här titeln. Innan ni läser vidare så måste dock alla som inte läst den första samlingen springa iväg och läsa den innan ni går vidare och läser här.

thunderbolts_148_coverGött, då kör vi vidare. Thunderbolts: Shadowland är författad av Jeff Parker och samlar Thunderbolts #148-151. Ni som gillar Daredevil har säkert koll på att Shadowland var ett DD-event med tie-ins i de flesta övriga Marvel-titlar, men då jag själv inte följer vare sig Daredevil eller läst något annat från Shadowland så kan jag inte gå in på några egentliga detaljer kring vad det handlade om. Som jag fattat det så hade Daredevil axlat rollen som någon sorts ninjaboss över The Hand, som nu verkar ställa till trubbel i New York i allmänhet och Hell’s Kitchen i synnerhet. Det är här som Luke Cage, chef över Thunderbolts och vän till Daredevil, kommer in. Cage får nys om att en bekants son tillsammans med ett knippe andra hålls fångna någonstans i underjorden av Daredevils ninjor, och bestämmer sig för att utnyttja dunderboltarna för att rädda fångarna och konfrontera Daredevil. Sagt och gjort, Cage skickar ned teamleadarna Fixer och Songbird tillsammans med Juggernaut, Moonstone, Ghost, Crossbones och Man-Thing för att ”undersöka”, och det hela urartar inom kort till en långdragen batalj mellan teamet och tonvis med odöda ninjor. Shadowland-storyn sträcker sig över #148 och 149, och när röken lagt sig så är Cage väldigt sugen på att hoppa av som chef över Thunderbolts, vilket leder oss rakt in i nästa story.

Fortsätt läsa Thunderbolts: Shadowland

Manus: Jeff Parker
Illustration: Kev Walker, Declan Shalvey
Förlag: Marvel
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Marvel Zombies 3 & 4

söndag 4 september, kl 10:50 av 0 kommentarer

marvel_zombies_3_2Marvel Zombies är mer eller mindre fristående serier där Marvels universum (inte helt otippat) drabbats av en zombie-epidemi. Rätt genial ide egentligen: Odöda kannibaler är läskiga och dödliga i sig. Odöda kannibaler med superkrafter är mycket mycket värre. I skrivande stund så har det kommit 5 zombiesamlingar, och då ComiXology nyligen reade ut Marvel Zombies 3 & 4 så passade jag på att frossa lite i superhjältar (och skurkar) som äter och slaktar varandra på löpande band. MZ 3 & 4 består av 4 nummer var, och båda är författade av Fred van Lente (Incredible Hercules) med illustrationer av britten Kev Walker (2000 AD, Thunderbolts).

Handling: Superzombies har redan tagit över och käkat upp ett helt alternativt universum, och jakten på mer mat och driften att sprida the hunger gospel har lett till att de till slut lyckats skapa en portal till våra hjältars verklighet. Zombie Deadpool och en samling vanliga odöda anländer i Floridas träskmarker, och det dröjer inte länge förrän de har ätit sig igenom och zombifierat Floridas eget Initiative-team. Larmet går hos A.R.M.O.R.(Altered-Reality Monitoring and Operational Response) som hanterar hot från alternativa verkligheter och liknande, och för att försöka hindra en global massepidemi så sätter forskningschefen Dr Morbius a.k.a. The Living Vampire igång med att ta fram ett antivirus. Morbius påstår att han behöver DNA från en osmittad människa från zombiernas verklighet för att kunna hitta en lösning, och för att undvika än mer spridning av viruset så bestämmer sig A.R.M.O.R. för att skicka några som inte ens varit levande från första början: Den sympatiska androiden Jocasta och den humanföraktande Machine Man (som refererar till vanliga människor som fleshies). Naturligtvis så går det mesta käpprätt åt fel håll rätt snabbt trots Machine Mans fullständiga frosseri i våldsdåd (han dödar i princip ALLT), och utan att avslöja alltför mycket så kan jag i alla fall säga att zombieproblemet hänger kvar i vår verklighet och leder A.R.M.O.R. rakt in i Marvel Zombies 4.

Fortsätt läsa Marvel Zombies 3 & 4

Manus: Fred van Lente
Illustration: Kev Walker
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Thunderbolts: Cage

måndag 27 december, kl 22:44 av 5 kommentarer

songbird_cageMitt bland en hel del andra icke serierelaterade julklappar så fick jag av min sambo hardcover-utgåvan av Thunderbolts: Cage. Thunderbolts: Cage samlar Thunderbolts #144-147 samt en del av Enter the Heroic Age, och kretsar i korta drag kring vad som händer med Thunderbolts efter att Norman Osborns Dark Reign har grusats.

Handling: Norman Osborns tid som chef över H.A.M.M.E.R. och Thunderbolts är över, men Thunderbolts-initiativet kommer att rulla vidare, dock under nya former. Med superfängelset The Raft som bas har Luke Cage (a.k.a. Power Man) tackat ja till att axla ansvaret som Thunderbolts nya ledare, och hans första uppgift blir att rekrytera ett knippe nya medlemmar och att se till att de håller måttet. Dock är det inte fritt fram för Cage att välja och vraka bland fångarna på The Raft, utan blir mer eller mindre tvungen att köra med en laguppställning bestående av Moonstone, Songbird, Juggernaut, Crossbones, Ghost och en riktig högoddsare, nämligen träskmonstret Man-Thing.

Det bra: Jag har ju tidigare hyllat Warren Ellis version av Thunderbolts (5 av 5 både här och här), och hade väl svårt att tro att någon skulle kunna uppnå samma höjd som Ellis gjorde under de nummer han författade. Dock! Döm om min förvåning när Jeff Parker, en för mig helt obekant manusförfattare som kört Thunderbolts sedan #138, levererar något som är i princip lika bra som Ellis version av Thunderbolts, fast på ett helt annat sätt. Där Ellis Thunderbolts kretsade mycket kring Norman Osborn, psykisk ohälsa och svart humor så känns Parkers version mer som en actionladdad variant av fängelsedramat OZ där vi inte alls vet vem vi ska kunna lita på.

Med riktigt klassiska dunderboltar som Moonstone, Songbird, Mach V och Fixer (de två senare som handledare) så hade jag nog trott att det här skulle kunna kännas som en fortsättning på ett redan etablerat manér, men tack vare nykomlingarna Juggernaut, Crossbones, Man-Thing och inte minst Luke Cage med sin bestämda inställning till hela initiativet så känns allt nytt och fräscht. Angående nykomlingarna så tycker jag att alla har något unikt att tillföra till gruppen. Crossbones är en osympatisk mördare som ledningen hoppas ska fungera som ett avskräckande exempel för de andra, Juggernaut är som vanligt en stor buffel och träskvarelsen Man-Thing, som främst agerar transportmedel (bara tanken på det är ju genial), är ett oskrivet blad som ingen förstår sig på. Tillsammans så ger de Thunderbolts en helt ny gruppdynamik som är perfekt för den här nystarten. Det är även kul att Parker tar in U.S. Agent (som tydligen blivit lemlästad av Osborns Thunderbolts under Siege) som ny chef över The Raft, och det känns som att det finns en intressant sidohandling på gång där.

Sist men definitivt inte minst så utgör illustratören Kev Walker tillsammans med färgläggläggaren Laura Martin ett perfekt visuellt teamför den här titeln. Det hade troligtvis varit lätt att låta Thunderbolts vara en mörk och murrig serie i och med de karaktärer som är med, men den rena och ljusa stil som teamet kör med här tycker jag funkar som en perfekt inramning och kontrast till Jeff Parkers story.

Det mindre bra: Det finns egentligen inget mindre bra med Thunderbolts: Cage. Kanske skulle det kunna vara att det inte dyker upp någon egentlig skurk eller stark huvudhandling genom de här numren, men för min del gör det ingenting. Parker fokuserar istället på sina karaktärer och på en redig setup, vilket jag tycker är viktigare än att dyka rakt in i ett nytt äventyr.

Slutsats: Thunderbolts: Cage är inte bara ett perfekt läge att hoppa på den här serien, utan även en i princip felfri superhjälteserie som borde läsas av alla. Det är snyggt, smart och kul i ett perfekt tempo.

ThunderboltsMach V, Songbird, Ghost, Crossbones, Juggernaut och Moonstone.

Manus: Jeff Parker
Illustration: Kev Walker
Färgläggning: Laura Martin
Förlag: Marvel
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Annihilation vol. 1

fredag 3 oktober, kl 23:39 av 1 kommentar

Volym 1 av samlingen/rymdeposet Annihilation, skriven av Keith Giffen (du vet snubben som skapade Lobo, men mer om honom någon annan gång), landade i min brevlåda i förra veckan, så det är väl inte mer än rätt att jag bjuder på någon sorts recension. Utan att avslöja för mycket av själva storyn så kretsar handlingen kring en handfull av Marvels något mer anonyma rymdkaraktärer – närmare bestämt Nova, Drax The Destroyer, Ronan The Accuser (som jag bloggat om tidigare), Super-Skrull, Quasar och Silver Surfer.

I denna första volym får vi främst följa Drax (som skrotat sitt forna epitet The Destroyer) och rymdsnuten Nova, som efter att ha blivit totalt överkörda av en intergalaktisk förstörelsearmada teamar upp med Quasar (självutnämnd beskyddare av universum) för att 1) klura ut vad som egentligen händer och 2) starta upp en sorts galaktisk motståndsrörelse. Övriga karaktärer gör endast kortare gästspel i den här volymen, så jag antar (och hoppas) att de får mer utrymme i kommande samlingar. I all korthet så håller vår del av universum på att totalt mosas av en till synes övermäktig invasionsstyrka från The Negative Zone, och ovan nämnda karaktärer drabbas alla av detta på olika sätt.

Fortsätt läsa Annihilation vol. 1

Manus: Dan Abnett, Keith Giffen & Andy Lanning
Illustration: Mitch Breitweiser, Scott Kolins & Kev Walker
Tusch: Rick Magyar & Ariel Olivetti
Färgläggning: June Chung & Brian Reber
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...