Jason Aaron avslutade nyligen sin första arc The Adamantium Men i den nya Wolverine-titeln Wolverine: Weapon X. I den samarbetade han återigen med tecknaren Ron Garney som tidigare tecknat hans arc Get Mystique i tidningen Wolverine från 2008. Båda dessa har varit bra, men rätt traditionella Wolvie-äventyr. Get Mystique var en klassisk Hunt and Kill-historia, och Adamantium Men handlade om Wolverines förflutna i Weapon X-programmet. Liknande historier har gjorts många gånger av andra författare innan Aaron.
Den nya arcen Insane in the Brain är betydligt fräschare. När vi kommer in i berättelse sitter Logan in en smutsig madrasserad cell på ett mentalsjukhus. Anledningen till varför eller hur länge han suttit där är okänd. Något har gjort att han inte längre kommer ihåg sin bakgrund som medlem i X-men eller Avengers utan tror att allt bara är ett fantasifoster. Samtidigt är det något som inte stämmer med föreståndaren, eller själva sjukhuset i sig.
Att placera Logan i en miljö liknande en blandning mellan Gökboet och sinnessjukhuset i andra Hellraiser-filmen blir riktigt intressant. Han har av traditionen alltid varit en karaktär med total kontroll. Bäst på det han gör, hyperkänsliga sinnen, obrytbart skelett, och rakbladsvassa klor – inte en kille man bråkar med. Att se Logan som ett harmlöst och pacificerat mentalfall känns onekligen mer spännande än alla de oändliga historier om hans mörka bakgrund som Marvel pumpat ut nyligen.
Faktum är att Insane in the brain mer känns som en skräckberättelse än som en renodlad superhjälteserie. Inte minst på grund av alla de skräckreferenser som Aaron strör ut. Sjukhuset namn, Dunwich Sanatorium, är givetvis en homage till H.P. Lovecrafts klassiska skräcknovell The Dunwich Horror. Eller att en av de intagnas namn, Charlie Chainsaw, är en blinkning till Leatherface från Motosågsmassakern. Små detaljer som kommer roa alla skäckfans.
Yanick Paquettes tecknar detta i en dyster stil, men håller sig hela tiden inom ramen för det amerikanska realistiska mainstream-manéret. Kan låta tråkigt eller ointressant, men i det här fallet är det en tillgång. Detta i kombination med Aarons briljanta manus gör att Wolverine: Weapon X är en av månadens bästa mutant-titlar från Marvel.
Illustration: Yanick Paquette
Tusch: Michael Lacombe
Färgläggning: Nathan Fairbiarn
Förlag: Marvel
Betyg: 4+/5
Jag tyckte Aarons senaste försök att skriva mainstreamsuperhjältar, Ghost Rider, var bra men som du säger lite ”traditionellt”. Kanske det passar Aaron att skriva lite skräckigare, och det var därför ändå Ghost Rider lyckades bättre än de första numren av Wolverine (vad det verkar)?
Rekommenderar annars Aarons Vertigo-serie Scalped, otroligt bra.
Jag uttryckte mig nog lite otydligt. Aarons tidigare Wolverine-grejer har varit riktigt bra. Betydligt bättre än de flesta andra författare presterat. Ofta tycker jag att många serieskapare låter karaktären gå på tomgång. Finns det några andra serier som kan vara så enformiga som just Wolverine? De behandlar i princip samma tema om och om igen. Men när någon gör något riktigt bra med honom så ser man verkligen hur stark Wolverine är som karaktär.
Aaron skrev även Wolverine: Manifest Destiny förra året. En pastisch på 70-talets kung fu-filmer från Hong Kong som utspelade sig i San Franciscos China Town. Även den var fylld av filmreferenser.
Nu senast har han även gjort Dark Reign – The List: Wolverine. I den lyckas Aaron att göra en humorserie av Wolverine. Riktigt bra dessutom. Tecknat i en stil som liknar fransk science fiction. Värd att kolla upp om man vill läsa något kort och lättsamt.
Ska kolla upp Scalped. Hört mycket bra om de.