Arkiv för december 2009

Allmänt

Shazam önskar alla en God Jul!

torsdag 24 december, kl 10:26 av 1 kommentar

lobo

Så här på juldagsmorgonen så vill alla vi på Shazam-redaktionen passa på att önska alla en riktigt God Jul!

Uppdaterat! Kan inte låta bli denna klassiker:

batman_christmas

/ Ferdinand

Skriv en kommentar
Recensioner

Young Liars vol 1: Daydream Believer

onsdag 23 december, kl 10:08 av 2 kommentarer

David Lapham är en indieserieskapare i klassisk amerikansk tradition: liksom killar som Dave Sim och Terry Moore startade han ett eget förlag, El Capitan Books, för att få sin udda kriminalserie/familjekrönika/tidsdokument Stray Bullets utgiven. Serien gav nästan genast David Lapham två Eisners och ledde så småningom vidare till mer mainstream-mässiga skrivuppdrag, bl a för Wolverine, Spider-Man och en Daredevil vs Punisher-miniserie (Means and Ends) från 2005.

Young Liars1För något år sedan högg DC (äntligen) tag i Lapham och gav honom möjligheten att göra något mer indie-likt (d v s inga trikåer) på Vertigo: resultatet blev Young Liars, en sinnesutvidgande rock n’ roll-serie i 180 knyck. Tre samlingsalbum finns ute, Daydream Believer är det första.

Serien handlar om ett kompisgäng av tjugonåntings i New York, de drömmer om en musikkarriär och deltar i stans klubbscen, knarkar,  har förhållanden med varandra och har sig sådär som tjugonåntings gör – eller i hemlighet önskar att man hade gjort, om man som jag är överårig serienörd istället för ung, hipp, självdestruktiv wannabemusiker.

Fortsätt läsa Young Liars vol 1: Daydream Believer

Manus: David Lapham
Illustration: David Lapham
Färgläggning: Lee Loughridge
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Tävling

Vinnarna i Maus-tävlingen

onsdag 23 december, kl 08:29 av 0 kommentarer

mausDå var det dags att presentera vinnarna i Shazams och Brombergs Maus-tävling!

De tre som erhåller var sitt exemplar av Art Spiegelmans mästerverk Maus är:

Adrian Dabiri, Malmö

Jonas Derouche, Farsta

Andreas Eriksson, Skellefteå

Grattis!

De rätta svaren var att Art Spiegelman startade RAW 1980, han fick Pulitzerpriset 1992 och han är född i Stockholm.

Till er som inte vann och inte heller läst Maus så är ni ändå vinnare eftersom ni har en fantastisk läsupplevelse framför er 😉

Skriv en kommentar
Recensioner

Siegfried

tisdag 22 december, kl 12:51 av 2 kommentarer

siegfriedSiegfried, utgiven på tyska av Splitter, är första delen i fransmannen Alex Alice trilogi baserad på Richard Wagners opera Nibelungen och vikingamyter. Den andra delen, Die Walküre ges ut i januari 2010 på tyska. På franska finns redan andra delen utgiven med titeln La Valkyrie. Alex Alice har tecknat Det tredje testamentet som Albumförlaget hittills gett ut tre delar av, den fjärde kommer i början av nästa år. Handlingen är som följer: Siegfrieds mamma var en dotter till Oden som förälskade sig i en dödlig och i samma veva tillät varelsen Fafnir att lägga beslag på det guld som ger oändlig visdom och absolut makt men som också hindrar den som besitter det från att älska. Som hämnd dödade Oden den dödlige och lämnade dottern som förlorat sin odödlighet för att dö. Dvärgsmeden Mime som lämnat Nibelungens värld sedan Fafnir blivit galen lovar att gömma undan den nyfödde Siegfried för gudarna. Men ingen kan undfly sitt öde och Siegfried är förutbestämd att bli Drakdödaren.

Fortsätt läsa Siegfried

Manus: Alex Alice
Illustration: Alex Alice
Förlag: Splitter Verlag
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

X-Men Origins: Nightcrawler

tisdag 22 december, kl 08:10 av 3 kommentarer

XMEN_ORIGINS_NIGHTCRAWLERGoda nyheter! I mars 2010 släpps första numret av X-Men Origins: Nightcrawler, som varit en av mina personliga favoritmutanter sedan mitten av 80-talet. Ska bli intressant att se vad de tar sig för med det sympatiska blåhudade trollet. Marvel själva beskriver sin nya serie så här:

The X-MEN ORIGINS series continues with your favorite German mutant, Nightcrawler! Relive his early days as a trapeze artist in Germany, witness the first time he teleported and see the events that made him the hero he is today!

Författare: Adam Freeman
Illustratör Cary Nord

Skriv en kommentar
Film

I afton hämnd med Serieteket och Shazam.se

måndag 21 december, kl 13:54 av 3 kommentarer

punisher_war_zone

Den 7 januari anordnar Serieteket på Kulturhuset i Stockholm den enda officiella biovisningen av seriefilmen Punisher War Zone. Vi på Shazam.se kommer att vara med på ett hörn och snacka vigilante-serier, spela hämnarmusik och quiza i Punisher-kunskap. Dessutom kommer vi att till filmvisningen utse tidernas största seriehämnare. Så var gärna med och rösta på din favorit här nedan. Programmet för ”I afton hämnd” hittar du på Serietekets hemsida. Hoppas vi ses där.

Tiderna största seriehämnare:

  • Batman Info (29%, 18 Röster)
  • Punisher Info (21%, 13 Röster)
  • V från V for Vendetta Info (18%, 11 Röster)
  • Rorschach Info (15%, 9 Röster)
  • Fantomen Info (10%, 6 Röster)
  • Moon Knight Info (5%, 3 Röster)
  • The Shadow Info (3%, 2 Röster)
  • The Avenger Info (0%, 0 Röster)
  • Vigilante Info (0%, 0 Röster)
  • The Question Info (0%, 0 Röster)

Antal röster: 62

Loading ... Loading ...
Skriv en kommentar
Recensioner

Ex Machina vol 1: The First Hundred Days

måndag 21 december, kl 09:26 av 3 kommentarer

Brasklapp: Du naturligtvis redan hört talas om Brian K Vaughans (Y – The Last Man, Runaways) och Tony Harris (Starman) serie Ex Machina, den började trots allt ges ut 2004. Det är bara jag som ligger efter, OK?

ex-machina_1Det finns så många sätt att vrida, vända, dekonstruera och rekonstruera superhjältegenren idag att man ibland nästan längtar efter lite gammaldags punchups där Justice League delar upp sig i fyra team för att möta hotet från fyra Amazo-robotar eller så. Men även om du blivit lite trött på hela ”superhjältar-with-a-twist”-genren (för det är nästan en genre i sig) så rekommenderar jag att du kollar in Brian K Vaughn och Tony Harris Ex Machina, för den är ett av de första och bästa exemplen på sagda genre. Här är konceptet: Mitchell Hundred är civilingenjör som arbetar för staden New York. Under en inspektionstur vid Brooklynbrons fästen exploderar en konstig artefakt i ansiktet på Mitchell och han får kraften att tala med och kontrollera maskiner. Den använder han för att bli New Yorks förste (och faktiskt världens ende) superhjälte, under namnet The Great Machine. Han assisteras av sina kompisar, snuten Bradbury och teknikern Kremlin. Superhjältandet går det lite si och så med (till skillnad från andra seriehjältar misslyckas The Great Machine minst lika ofta som han lyckas) och till slut bestämmer sig Mitchell för att demaskera sig själv, lägga jetpacket på hyllan och istället kandidera i New Yorks borgmästarval. Han vinner med bred marginal och det är där vi är när serien börjar: hundra dagar in på hans första mandatperiod som New Yorks borgmästare.

Fortsätt läsa Ex Machina vol 1: The First Hundred Days

Manus: Brian K Vaughan
Illustration: Tony Harris
Tusch: Tom Feister
Färgläggning: JD Mettler
Förlag: DC/Wildstorm
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Realm of Kings

söndag 20 december, kl 22:31 av 4 kommentarer

realm_of_kings_coverEtt av Marvels mest lyckade event under 2009 var det komiska rymdäventyret War of Kings. Jag har tjatat om det tidigare, men det tål att nämnas igen. Till skillnad från Dark Reign, Secret Invasion, Civil War och annat som kommit under åren så var War of Kings ett event som kändes helgjutet rakt igenom. Dels på grund av att i princip alla delar skrevs av samma författarpar, britterna Dan Abnett och Andy Lanning. Det gav berättelsen ett större djup och en kontinuitet än vad som brukar vara normalt med event comics. Men framförallt gavs eventet ut i relevanta titlar som Nova och Guardians of the Galaxy. Därför slapp man som läsare av Marvels kosmiska tidningar köpa massa enstaka nummer av serier man vanligtvis inte läser om man ville ta del av hela crossovern. Slutligen var War of Kings i grund och botten en riktigt bra story. Storskaligt, episkt och intergalaktiskt rymdkrig mellan raserna Kree och Shi’ar. Och X-men någonstans mitt emellan. War of Kings avslutades under hösten med en grande finale som kommer få stora inverkningar på hela det universum som Marvel utspelar sig i. För den som är intresserad av att läsa hela eventet ett en enda svep så släpptes nu i november en Omnibus med eventets samtliga serier. Kanske an bra julklapp att köpa till sig själv?

Även om War of Kings är över, tror ni att Marvel, Abnett och Lanning tar det lugnt och och gottar sig åt framgången? Nix, nästa stora kosmiska event är redan igång. Startskottet för uppföljaren Realm of Kings brann av nu i november i och med att one-shoten med samma namn gavs ut. Och det verkar faktiskt ännu mer lovande än War of Kings.

En av följderna med upplösningen av War of Kings var den enorma reva i tid och rum, kallad The Fault, som skapades då Black Bolt i Inhumans sprängde av en fet högteknologisk megabomb med syftet att på genetisk väg förvandla hela universums folk till en och samma ras. Samma ras, samma folk, inget mer krig. Pang boom krasch, och ett hål spricker upp och öppnar en väg till ett alternativt universum fyllt av krälade kaos och uråldrig ondska. Denna one-shot, med undertiteln The Stars Are Wrong, kickar igång det hela med att Quasar på uppdrag av The Guardinas of the Galaxy ger sig in i the Fault. På andra sidan väntar en mörk osande alternativ version av vår egen värld, fylld av tentakelförsedda monster. I denna märkliga värld sitter en mörk version av The Avengers i ett högt torn kallat the Trapezohedron. Dessa fallna hjältar tjänar och tillber ett antal högre väsen kallade The Many-Angled Ones. Den som kan känner till den legendariske pulp- och skräckförfattaren H.P. Lovecraft och hans novell The Haunter in the Dark förstår kopplingen. Hela Realm of Kings är nämligen stark influerat av Lovecrafts Cthulhu-kreationer. Utan att på något sätt tappa superhjältefokuset. Och eftersom jag är ett stort fan av båda är det här tidig julafton för mig. Dessa Many-Angled Ones har vuxit sig för stora för sitt eget universum och söker ett nytt att kunna breda ut sig i. Interdimensionellt lebensraum med andra ord. De ser givetvis The Fault som den slutgiltiga lösningen på sina problem. Tough luck för vårt universum.

Realm of Kings börjar väldigt bra och är en lovande start på vad jag tror kommer vara en mycket värdig uppföljare på War of Kings. Det är även trevligt att se illustratören Leonardo Mancos comeback. Manco tecknade den första arcen av Greg Paks nyligen nedlagda War Machine. Han var anledningen till att den titeln faktiskt var riktigt bra till en början. I Realm of Kings har han flyttat upp ett pinnhål och överträffar mycket av det jag sett honom göra tidigare.

Manus: Dan Abnett, Andy Lanning
Illustration: Leonardo Manco, Mahmud Asrar
Färgläggning: Bruno Hang
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Shazams årskrönika 2009, del 4

söndag 20 december, kl 21:08 av 5 kommentarer

husfridEftersom mitt serieläsande skiljer sig till viss del från övriga här på Shazam så har jag ett lite annat upplägg på min årskrönika. Jag går helt enkelt igenom mina bästa läsupplevelser under året uppdelat utifrån ursprungsland/kontinent. Även detta år har till stora delar  bestått av att försöka ”läsa ikapp” en hel del serier som jag missat under de år då jag inte läste serier men nedan försöker jag fokusera på de nyare serier jag läst i år.

2009 var året då jag på allvar upptäckte att den amerikanska seriemarknaden har så ofantligt mycket mer att erbjuda än superhjältar. Jag har fokuserat alldeles för mycket på europeiska serieskapare och av någon outgrundlig anledning inte spanat in vad som görs i USA i lika stor utsträckning. Här har olika seriebloggar varit viktiga för att upptäcka serier jag missat. Jag har även läst allt mer manga även om den fortfarande bara utgör en mindre del av mitt serieläsande. På flera bloggar och annorstädes har det varit tal om att vi befinner oss i en ny guldålder för serier och jag kan inte annat än hålla med, det finns så oerhört många serier jag vill läsa att varken tid eller pengar räcker till.

Sverige: Det svenska serieåret inleddes bra, jag gillade både Lars Krantz Dödvatten och Kim W Anderssons Love Hurts, dels var båda albumen underhållande och dels avvek de från normen (politiska serier, självbiografier och humorstrippar). Gängkring 145 fick rejält med press och jag hoppas att fler tar efter Jens Lapidus och Peter Bergtings samarbete. Därefter blev det samma lika som brukar ges ut. Tinet Elmgrens Asbesthjärtan och Joanna Hellgrens Frances livade dock upp i höstmörkret. Ett album som jag inte hade så höga förväntningar på, jag har oftast inte det på svenska självbiografiska serier, var Mikael Sols Till alla jag legat med. Det borde jag haft. I mitt tycke är det årets bästa svenska album, till tre fjärdedelar skitkul och till en fjärdedel djupaste tragik.

Av det som nyöversattes så var Alison Bechdels Husfrid i en klass för sig. Inga av de andra nyöversättningarna var i närheten faktiskt.

jenseits

Europa: Jag kunde egentligen ha skrivit Frankrike för det mesta av det bästa europeiska kommer från kontinentens ledande serienation. Christophe Blains Gus & His Gang lyckades med konststycket att få mig förälskad i en serie som utspelades i Vilda Västern, underbar dialog och underbara teckningar. Ett annat mästerverk var Emilé Bravos Spirou-Porträt eines Helden als junger Tor som handlar om en ung Spriou och ger mycket bakgrundsinfo. Klart bättre än alla andra Spirou-äventyr jag läst. Kerascoëts och Fabien Vehlmans sagoinspirerade och grymma Jenseits tillhör också årets bästa läsupplevelser. NBMs andra samling av Dungeon: The Early Years bör också nämnas bland årets bästa europeiska serier. Emmanuel Guiberts The Photographer förtjänar också att nämnas, ett intressant tidsdokument från 80-talets Afghanistan.

USA: Årets tveklöst bästa amerikanska serie är The Walking Dead av Robert Kirkman och Cliff Adlard som jag läste för första gången i år. We3 är inte ny men den är så jävla bra. Den förtjänar verkligen alla lovord den fått här och där. Jag läste också Seth för första gången och hans Wimbledon Green kan jag rekommendera till alla seriesamlare, snygg och rolig om samlarmani. Too Cool To Be Forgotten av Alex Robinson var en trevlig överraskning och liksom Seth ska jag definitivt läsa mer av Alex Robinson 2010. Kevin Huziengas Ganges 1 och 2 är bland det bästa jag läst i år och Huizenga har jag redan läst mer av. Å sist men inte minst, Mouse Guard Winter 1152 av David Petersen, en ren njutning.

Japan: Jag har börjat läsa tre mangatitlar i år: Monster av Naoki Urasawa samt Adolf och Phoenix av Osamu Tezuka. Årets bästa manga (och den enda nya jag läst;)) var givetvis Yoshihiro Tatsumis A Drifting Life som är ett mästerverk.

Besvikelserna har varit få så de lämnar jag därhän.

marafranultharweb2010- förväntningar: Jag har dålig koll på vad som kommer men vad gäller Sverige så har jag störst förhoppningar på Koliks utgivning. Mara från Ulthar av Karl Johnson, Inferno av Fabian Göransson och Maran av Lina Neidestam gör att Kolik ser ut som det intressantaste förlaget nästa år. Jag är också nyfiken om Ekholm & Tegebjer ska ge ut fler serier nästa år förutom sista Valhall och nästa del av Theos ockulta kuriositeter. Jag hoppas också att vi får se fler översatta kvalitetsserier, framförallt europeiska och japanska, både till engelska och svenska. Vad gäller resten av världen ser jag framemot Reinhard Kleists Castro, samlingarna av Jeff Lemires Sweet Toth och Ed Brubakers/Sean Eptings The Marvels Project.

Skriv en kommentar
Recensioner

War Machine #12

lördag 19 december, kl 23:17 av 0 kommentarer

war_machine_12Hurra! War Machine är äntligen slut. Tolfte numret sätter härmed P för Greg Paks version av James Rhodes aka War Machine. Jag hade gärna sagt det har varit en sjujävla resa som bjudit på tonvis av mecha-action och så mycket miniguns att hälften vore nog, men tyvärr så är det inte riktigt sant. Sanningen är att den här titeln från nummer fem inte varit mycket mer än en rörig och taskigt producerad tie-in till Dark Reign, och så här i efterhand så önskar jag nästan att jag hoppat av innan allt plötsligt blev dåligt. Finalen är väl marginellt bättre än föregående nummer, men inte alls tillräckligt för att gottgöra för tidigare snurrigheter och misspepp. Tråkigt, för War Machine är en titel som jag från starten verkligen velat tycka om. Jag tycker dock att War Machine som karaktär har stor potential, och skulle gärna se att han får en ny chans inom en snar framtid med ny manusförfattare och bättre illustratör. Adam Warren och Brian Denham som gjorde Iron Man: Hypervelocity hade ju suttit som en smäck om du frågar mig.

Manus: Greg Pak
Illustration: Wellington Alves
Förlag: Marvel
Betyg: 2+/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...